Släktforskningssajten Genvägar använder cookies för personlig anpassning, anpassning av vår nätreklam och andra ändamål. Läs mer eller ändra dina cookie-inställningar. Genom att fortsätta använda vår tjänst samtycker du till vår användning av cookies.
G e n v ä g a r

Om Släktforskningssajten Genvägar
Till släktträden
Samarbeta
Stöd
Logga in
Sök
Visning
Index
Personer
Ny person
Importera
Visa släktträd
Redigera person
Redigera relation
Vanlande SVEIGDESON (50-)
Lägg till moder...
Visbur VANLANDESON (70-)
Lägg till moder...
Domalde VISBURSON (90-)
Lägg till moder...
Domar DOMALDESON (110-)
Lägg till moder...
Dyggve DOMARSON (140-)
Lägg till moder...
Dag DYGGVESON (170-)
Lägg till moder...
Agne DAGSON (200-)
Lägg till moder...
Alrek AGNESON (240-)
Lägg till moder...
Ingve ALREKSON (280-)
Lägg till moder...
Jorund YNGVESON (320-)
Lägg till moder...
Aun JORUNDSON (360-)
Lägg till moder...
Egil AUNSON (400-)
Lägg till moder...
Ottar EGILSON (440-)
Lägg till moder...
Adils OTTARSON (475-)
475-- (man)

Birth: ABT RING 475
Occupation: Konge i Svitjod
Death: Uppsala
Burial: Uppsala

Kap. 28. Konung Adils giftermål.

Adils hette konung Ottars son, som tog konungadömet efter honom; han var länge konung och mycket rik. Han låg också några somrar på vikingafärd. Konung Adils kom med sin här till Saxland Där härskade en konung som hette Geirthjov. Hans hustru hette Ålov den mäktiga; deras barn omtalas icke. Konungen var icke hemma i landet. Konung Adils och hans män gingo upp till kungsgården och plundrade där. Några drevo kreaturen ned till stran­den; de hade vaktats av trälar, karlar och kvinnor, och dem förde de alla med sig. Bland dem var en underbart vacker mö, som hette Yrsa.
Konung Adils for hem med sitt krigsbyte. Yrsa sattes icke bland trälarna. Det visade sig snart, att hon var klok och vältalig och väl kunnig i allt; män­nen tyckte mycket om henne och konungen mest. Det kom då därhän, att Adils gjorde bröllop med henne. Yrsa blev sålunda drottning i Svithiod och fick anseende som en mycket duktig kvinna.

Kap. 29. Konung Adils död.

Konung Helge Halvdansson härskade då i Leire. Han kom till Svithiod med en så stor här, att konung Adils icke såg någon annan utväg än att fly undan. Konung Helge gick i land, härjade och tog stort byte. Han tog drottning Yrsa tillfånga, förde henne med sig till Leire och tog henne till äkta; deras son var Rolv krake.
Då Rolv var tre år gammal, kom drottning Ålov till Danmark. Hon omtalade för Yrsa, att konung Helge, hennes gemål, var hennes fader och Ålov hennes moder. Yrsa for då tillbaka till Svithiod till Adils och var drottning där, så länge hon levde. Konung Helge föll på ett härnadståg. Rolv krake var då åtta år gammal, och han blev nu tagen till konung i Leire.
Konung Adils hade häftiga strider med en ko­nung, som hette Åle den uppländske1; han var från Norge. De höllo ett slag på Vänerns is; där föll konung Åle, och Adils behöll segern. Om denna drabbning berättas utförligt i Skjoldungasagan2, som även omtalar, huru Rolv krake kom till Adils i Uppsala och huru han strödde ut guldet på Fyrisval­larna3. Konung Adils tyckte mycket om vackra hästar och hade de bästa hästar på den tiden. En av hans hästar hette Slöngve, en annan Hravn. Denna hade han tagit från den fallne Ale, och av honom avlades en annan häst, som också hette Hravn. Den senare sände han till konung Godgest i Hålogaland. Godgest red honom, men kunde icke få ho­nom att stanna, innan han föll av och slog ihjäl sig. Detta hände på Omd i Hålogaland.
Konung Adils var en gång vid disernas4 offer­fest och red på en häst omkring tempelsalen. Hästen snavade under honom, och konungen föll av framåt och slog huvudet i en sten, så att huvudskålen bräck­tes och hjärnan rann ut på stenen. Detta blev hans bane. Han dog i Uppsala och är högsatt där. Svearna kallade honom en mäktig konung. Så sä­ger Thjodolv;


Än jag sporde,
att den leda häxan5
skulle röva
Adils livet,
och den dådlystne
Frös ättling6
skulle falla
från hästens rygg. Blandad blev
med markens grus
i hårda fallet
kungens hjärna.
Dådsäll dog
- så ville ödet -
Åles ovän
i Uppsala.


1 Den uppländske, dvs. från Upplanden, med vilket namn i gammal tid betecknades de innanför Kristianiafjorden liggande Raumarike, Hadafylke, Heinafylke, Gudbrandsdalen och Österdalen.
2 Om denna saga, en av Snorres källor, se inledningen.
3 Syftar på en bekant episod i Rolv krakes saga: då Rolv och hans kämpar efter besök hos konung Adils lämnade Uppsala, blevo de förföljda av Adils och hans män; för att hejda förföljarna utströdde Rolv då på vägen en mängd dyrbarheter, som han för detta ändamål erhållit av sin moder Yrsa, Adils gemål, och narrade dem på detta sätt att försinka sig genom att plocka upp klenoderna.
4 Diserna voro beskyddande och hjälpande kvinnliga gudomligheter, som voro föremål för dyrkan. Ursprungligen äro de sannolikt avlidna kvinnors andar, varigenom även förklaras, att de stundom framträda såsom dödsgudinnor.
5 Vem denna häxa är, framgår icke av dikten eller av vad Snorre berättar. Sannolikt antydes här en även för Snorre okänd form av sägnen om Adils död.
6 Frös ättling är Adils.
Øystein ADILSSON (510-)
Yngvar ØYSTEINSON (540-)
Anund YNGVARSON (590-)
Ingjald Anundson ILLRÅDE (620-)
Olav Tretelja INGJALDSEN (640-690)
Halvdan Olsen HVITBIN (675-)
Øystein Halvdabsen FREET (710-780)
Halvdan Øysteinsen MILDE (760-802)
Gudrød Den Gjeve Halvdansen VEIDEKONGE (790-821)
Halvdan SVARTE (820-860)
Harald HÅRFAGRE (865-933)
Eirik Haraldsønn BLODØKS (895-954)
Barn

Tipsa någon om detta släktträd via e-post!

Har du ytterligare upplysningar om denna släkt eller synpunkter på denna information? Kontakta då släktforskaren med användarnamn JörgenBoström som gjort släktträdet.

Vill du släktforska själv? Skapa ett eget användarkonto på Släktforskningssajten Genvägar.