Vanlande SVEIGDESON (50-)
50-- (man)
Birth: ABT RING 50
Kap. 13. Om Vanlande.
Vanlande hette Svegdes son, som tog riket efter denne och rådde över Uppsala öd; han var en stor krigare och for vida omkring i landen. Han uppehöll sig en vinter i Finland hos Snö den gamle och fick där hans dotter Driva till äkta. Men om våren drog han bort. Driva stannade kvar, och han lovade att komma tillbaka efter tre år; men han kom icke på tio år. Då skickade Driva bud efter sejdkvinnan Huld, men sände sin och Vanlandes son Visbur till Svithiod. Driva köpte sejdkvinnan Huld till att genom trollkonster locka Vanlande till Finland eller i annat fall döda honom. Då trolldomen övades, var Vanlande i Uppsala; han fick strax lust att fara till Finland, men hans vänner och rådgivare förbjödo honom det och sade, att hans reslust måtte bero på häxeri av finnarna. Då blev han tung av sömn och lade sig att sova. Men just som han hade somnat, ropade han och sade, att maran trampade honom. Hans män sprungo fram och ville hjälpa honom, men när de togo i huvudet, så trampade hon på hans ben, så att de voro nära att brista; de togo då i benen, men då kramade hon huvudet, så att det blev hans bane. Svearna togo hans lik och brände det vid en å, som heter Skuta; där restes bautastenarna över honom. Så säger Thjodolv:
Vanlande
till Viles broder1
visad blev
av den onda häxan,
då den trollfödda.
Nattens Hild2 trådde till döds
männens fiende3.
Den givmilde fursten,
kvävd av maran,
brändes sedan
på Skutas bädd4.
1 Viles broder är Oden. Att Vanlande visades till Oden, är en omskrivning för att han blev dödad.
2 »Nattens Hild», eg. »Nattens gudinna», är den under natten verksamma maran.
3 »Männens fiende» är krigaren, den krigiske fursten (Vanlande).
4 Då Skuta icke är uppvisat som verkligt namn på någon å i Sverige, har det av somliga forskare antagits, att skuta här borde fattas som appellativum, och att diktaren således ville säga, att Vanlande brändes på sitt skepp. Ett dylikt begravningssätt omtalas nedan i kap. 23. | |
|
G e n v ä g a r
