MATTS Simonsson/Körning (1500-1570)
1500--1570 (man)
ÄVEN ERIK XVI
ELISABETH I - ENGLAND
HELENA /ELIN
ULFSDOTTER/SNAKENBORG
MATTS Simonsson/Körning f. 1500? d. 1570? ca 70 år
Till (Almby) Jäders sn
Adliga ätten Körning Nr 67
BOSATT
(Almby) Jäders sn
ARBETE UNDER GUSTAV I (GUSTAV VASAS) TID
RUSTTJÄNSTSKYLDIG - 1526
Uppräknas 1526 bland de rusttjänstkyldiga av adeln i Uppland.
KONUNGSRÄFST - 1545
Erhöll konungens brev att jämte andra hålla konungsräfst i Västerås stift 1545-01-25.
UPPGÖRA ARVSKIFTE - 1551
Sändes av konungen att uppgöra arvskifte efter Jöns Garstenberg i Vårfruberga 1551-11-13.
FÖRSEGLADE - 1554
Förseglade bland adeln 1554-01-13 Västerås arvsförening.
KNEKTHÖVIDSMAN? — 1555
Synes hava varit knekthövidsman och erhöll befallning att avlöna krigsfolk 1555-07-22.
ARBETE UNDER ERIK XIV:S TID
ENGELSKA GIFTERMÅLET - 1561
Underskrev beslutet om det engelska giftermålet 1561.
TROHETSFÖRSÄKRAN - 1561
Underskrev adelns trohetsförsäkran till konung Erik XIV 1561.
FREDSVILLKOR - 1567
Underskrev adelns svar angående fredsvillkoren med Danmark och Hansestäderna 1567-05-19.
FÖRSÄKRAN - 1569
Underskrev adelns försäkran till konung Johan III och hans ätt 1569-01-26.
JORDINNEHAV
FÖRLÄNING - 1527
Erhöll Jäders socken, Södermanlands län i förläning 1527-01-02.
GIFTE
MATTS Körning f.1500? d. 1570? gifter sig med BRITA Kuse, levde 1570.
BARN
1) Anna, levde vid arvskiftet efter systern Ingela 1604-04-12. Gift med Peder Svensson/Svart, som levde 1561.
2) Erik d. år 1599. Slottsloven på Stockholm. Se adelsvapen.com Körning Tab. 2
3) Ingela, till Björnsund och Ekenäs. Levde 1602-09-08. Efter henne hölls arvskifte 1604-04-12. Död barnlös. Gift med Nils Joensson/Örnklo, till Lida, i hans 3:e gifte.
4) Agneta, till Märinge. Levde änka 1608. Gift (1) 1557-06-15 på Almby med väpnaren och befallningsmannen över Korsholm och Österbotten Nils Ottesson, av gamla hästhuvudsläkten, till Holm och Årby, i hans 2:a gifte (gift (1) 1542-02-20 med Anna Persdotter, dotter till Per Larsson/Ulfstand, till Årby och Hallkved och hans hustru Elin) .
Gift (2) med fogden i Öster- och Väster-Dalarna Per Hansson/ Svinhufvud af Qvalstad, som levde 1576, men var död år 1579. [Min Ana]
5) Elin, till Svedäng i Strängnäs landsförsamling och Kvalsta i Östuna socken, Stockholms län. Levde som änka år 1602. Arvskifte hölls efter henne 1602-09-08 på Svedäng. Gift (1) med slottsfogden på Kalmar Ernst Joensson, som levde år 1543. Gift (2) med fogden i Åker och Selebo härad i Södermanland, Palne Persson, som levde år 1573.
++++++
PLATSER
JÄDERS SOCKEN - SÖDERMANLAND
Fiholms slott samt sockenkyrkan Jäders kyrka ligger i socknen.
Jäders socken ligger nordost om Eskilstuna, söder om Mälaren och väster om Sörfjärden. Socknen är en odlingsbygd med skog i norr.
NAMNET JÄDER
Namnet (1314 Jäder) kommer från kyrkbyn och iädhur, 'kant, rand' syftande på en långsträckt höjd vid kyrkan, alternativt placeringen vid kanten av Mälaren.
ALMBY - JÄDERS SOCKEN
...
FÖRDJUPNINGAR OCH ORDFÖRKLARINGAR
RUSTTJÄNST
Rusttjänst var en möjlighet att i utbyte mot skattefrihet göra sig skyldig att vid behov, oftast krig, ställa upp en fullt rustad ryttare. Den kallades ursprungligen Örs eller rosstjänst (Ross är gammalsvenska för häst, se Gotlandsruss eller tyska ordet Roß) och var kungens sätt att till liten kostnad hålla sig med ett stridbart rytteri. De stormän som utförde rusttjänst kom att kallas frälse. Inte bara stormän utan även bönder kunde bli frälsemän om de ställde upp med häst och ryttare. De senare kallades för friborna frälsemän.
ALSNÖ STADGA
Alsnö stadga är det första svenska dokumentet som definierar rusttjänsten, men sannolikt hade den existerat tidigare under ungefär samma former, och avlöste i princip den tidigare ledungen. Under Gustav I (Vasa) bestämdes att antalet beridna män som de rusttjänstskyldiga skulle uppsätta var beroende av frälsejordens avkastning. Det sålunda uppsatta rytteriet organiserades år 1565 i förbandet Adelsfanan.
FÖRLÄNING
I Sverige var fram till och med sena 1500-talet en stor andel av de större förläningarna utdelade till släktingar och vänner nära kungafamiljen. Under Gustav Vasas regering förlorar länen, och därmed den gamla högadeln, en stor del av sin självständighet och de förmåner de tidigare haft, i takt med att kronan ökar direktkontrollen över rikets undersåtar. Stora indragningar av kyrkojord under reformationen samt indragningar av tidigare förlänad jord ger kungamakten möjlighet att gynna och ersätta dem som hjälpt kronan med lån eller arbete. Gustav I (Vasa) inrättade år 1560 en ny form av ärftliga län, hertigdömen, för sina söner, men de förbjöds redan 1622. De år 1561 inrättade grevskapen och friherrskapen gavs under mer restriktiva och begränsade villkor än de äldre länen. De utdelades till nyutnämnda grevar och friherrar med begränsad arvsrätt, i regel ärvde enbart den äldste sonen, begränsad rätt till uppbörden och dess administration, och tydligt underställd rikets rättsväsende. Dessa (grev- och friherrskap) fanns kvar fram till 1680, då även dessa förbjöds och bara titlarna blev kvar.
Under 1600-talet och även under 1700-talet delades en stor mängd mindre livstidsförläningar ut av kronan till individer för utförd, pågående eller framtida tjänst. Många gånger erhöll mottagaren och hans hustru livstidsrätt till en eller flera namngivna gårdar. Mindre säkerhet hade innehavaren av en så kallad beställning, vilken i regel var knuten till en viss tjänst, som ett fjärdingsmanshemman. Bättre villkor än livstidsförläningarna (och de så kallade behaglig-tids-förläningarna) hade donationsjordsinnehavare, vilka i regel, efter 1604, gavs med full arvsrätt för söner och med en möjlighet för döttrar att få antingen ersättning eller tillstånd att behålla jorden i sin familj. Inkomsterna från den förlänade jorden fungerade för många som en extra och säkrare inkomst samt som en pension/änkepension under ålderdomen. Under 1600-talet kom många mindre förläningar att delas ut till ofrälse, icke adlade familjer, som stod i kronans tjänst, de militära befälen och civila tjänstemän.
I samband med reduktionen år 1680 drogs möjligheten att utdela grev- och friherrskap in och på förhållandevis kort tid drogs de stor länen in till kronan. Jorddonationer utdelade under olika villkor (innehavarens rättigheter kunde vara mer eller mindre begränsade av kronan i jämförelse med ärvd eller köpt jord) drogs också in under dessa år. Kronan såg även över och omvärderade flera tidigare utdelade förpantningar, utdelade som säkerhet för lån till kronan, och försäljningar av jord. Mycket av den jord som på så sätt kom tillbaka till kronan användes för att sätta upp en stående armé, främst genom att anslås till befälets löner, samt för att på liknande sätt anslås till kostnader för den civila administrationen.
Ordet län har bibehållits i Sverige och Finland, men utgör numera en modern administrativ indelning av riket.
VÄSTERÅS ARVSFÖRENING 1544-01-13
Västerås arvförening var en överenskommelse år 1544 om den svenska successionsordningen.
Sverige blev under medeltiden ett valrike. Det heter nämligen i Landslagens konungabalk, kap 3: "Nu är till konungsriket i Sverike konunger väliande oc ey ärfvande". Detta ändrades dock genom Västerås arvförening. På Västerås riksdag 1544 kom 13 januari en arvförening till stånd. Ständerna lovade och svor, så länge Gustav Vasas "konungsliga manskönssläkte och lifsärfhärschaffter [livsärvda herrskap] för honden [för handen] och lefvandes äre", att hålla dem för sina "rätte, naturlige konunger, furster och herrer", först den äldste och "sedan ifrån linien till linien". Om konungaätten utgick på manslinjen, skulle val ske. Denna arvförening fick sin tillämpning endast på Erik XIV och inte på dennes son. Riksens ständers beslut 1569 fråndömde Erik och hans efterkommande rättigheten enligt 1544 års arvförening till kronan, som i deras ställe tillföll Johan III.
KONUNGSRÄFST
Ting som hölls av kungen eller av honom utsedda personer utanför de ordinarie tingsperioderna. Stadgaden om kungens räfst ingick i vissa landskapslagar. Genom landslagarna utsträcktes konungsräfsten till hela riket. Konungsräfst skulle lysas sex veckor innan tinget skulle hållas. Erik av Pommern gjorde konungsräfsten till ordinarie ting. Genom Kristoffers landslag fastslogs att konungsräfst skulle hållas en gång årligen. De medeltida kungarna och riksföreståndarna uppträdde också själva på tingen. Ofta delegerades uppdraget till någon medlem av rådet eller den högsta aristokratin. Trots benämningen kunde uppdraget vara så effektivt åtskilt från kungens person att han ibland inte agerade fastän han var närvarande. I Kristoffers landslag blev kungens domhavande ersatt av ett kollegium som bestod av lagsagans lagman och biskop, två riksråd samt två medlemmar av domkapitlet.
KNEKTHÖVITSMAN
Beteckning för befälhavare över en truppstyrka (till exempel fänika) av fotfolk under 1500-talet och början av 1600-talet.
BESLUTET OM DET ENGELSKA GIFTERMÅLET 1561
Antagligen är det hertig Eriks planerade friarresan till Elisabeth I i England som avses, men det borde vara år 1560???
Hertig Johan f. 1537 avreste tillsammans med Sten Eriksson/Leijonhufvud f. 1518, yngre bror till drottning Margareta, Gustav I:s (Vasa) andra hustru, till England med en påkostad friardelegation. Delegationen återkom i april år 1560 med rekommendationen att tronföljaren själv borde göra en friarresa i egen hög person. Kungens och städernas godkännande inhämtades och hertig Erik f. 1533 kunde starta förberedelser för resan. I mitten av augusti år 1560 begav sig Erik mot Älvsborgs stad med Älvsborgs fästning, nuvarande Göteborg, där flottan hade samlats för överresan, men planerna fick plötsligt skrinläggas eftersom kung Gustavs hälsa hastigt försämrades. Kungen avled den 29 September år 1560 på Tre Kronor i Stockholm, 64 år.
TROHETSFÖRSÄKRAN ERIK XIV 1561
...
FREDSVILLKOREN MED DANMARK OCH HANSASTÄDERNA 1567-05-19
....
FÖRSÄKRAN TILL KONUNG JOHAN III OCH HANS ÄTT 1569-01-26
Vadstena slott intogs 12 juli 1568 genom en djärv kupp av den nu sjuttonårige Karl, varefter hertig Johan här upprättade sitt högkvarter. Upproret spred sig snabbt. Från 17 sept hade hertigarna sitt fältläger vid Rörstrand och tågade upp på Norrmalm. Erik XIV hade folk, ammunition och förråd nog för en längre belägring av Stockholm men såg sig efter hand övergiven av de sina. På morgonen den 29 september red Sten Eriksson, Pontus De la Gardie och Anders Sigfridsson/Rålamb i täten för trupperna in genom den inifrån öppnade Söderport och upp mot Stortorget, där de stötte samman med kung Erik XIV och hans drabanter. Kort därefter överlämnade sig Erik XIV mot vissa vaga löften till hertig Karl. Först följande dag den 30 september red hertig Johan in genom Norreport i spetsen för en stor skara ryttare och fotfolk. I samband med intåget har Johan tydligen direkt valts till konung. Redan samma dag kallade han sig Johan III och utvald konung.
Johans första åtgärd var att inkräva trohetseder från alla landsändar. Någon räfst med Eriks tjänare av det slag som Johan själv utsatts för ägde som många fruktat inte rum.
++++++
TIDSPERIODER
Kalmarunionen (1389–1520)
Äldre vasatiden (1521–1611)
KALMARUNIONEN 1389-1520
De nordiska länderna förenades i praktiken 1389 och formellt 1397 i Kalmarunionen. Unionen blev en motvikt mot den nordtyska Hansan. Ett återkommande stridsämne var maktfördelningen mellan centrum och riksråden i de tre länderna, något som ledde till att det i Sverige valdes riksföreståndare. Kampen om makten mellan Danmark och Sverige innebar att Skåne och Götaland härjades av trupper vid flera tillfällen.
REGENTER
Sten Sture den äldre Riksföreståndare 1470-1497, 1501- 1503
Hans (Johan II) 1497-1501 Oldenburgska ätten
Svante Nilsson Sture Riksföreståndare 1504-1512
Sten Sture den yngre Riksföreståndare 1512-1520
Kristian II 1520-1521 Oldenburgska ätten
Gustav I Eriksson (Vasa) Riksföreståndare 1521-1523 Konung 1523-1560 Vasaätten (se Måns Nilsson)
Erik XIV 1560-1568 (se Matts Simonsson/Körning)
Johan III 1568-1592
++++++
ERIK XIV - KUNG 1560-1568
Erik XIV f. 1533 på Tre Kronor
d. 1577 på Örbyhus slott, var Sveriges kung mellan år 1560 och år 1568. Som kung inledde han det nordiska sjuårskriget med Danmark. En period av sinnessjukdom inleddes med Sturemorden 1567, och fastän Erik XIV tillfrisknade bidrog detta till att han året därpå avsattes och efterträddes av sin bror Johan III. Denne höll honom först fången men beordrade troligen till sist att han skulle dödas genom förgiftning.
Erik XIV var son till Gustav I (Vasa) och Katarina av Sachsen-Lauenburg. Erik var halvbror till Johan III och Karl IX samt farbror till Sigismund och Gustav II Adolf. Han gifte sig i juli 1567 med Karin Månsdotter f. 1550 d. 1612.
BARN- OCH UNGDOMSÅR
Erik XIV föddes på slottet Tre Kronor år 1533. Före två års ålder förlorade han sin mor, och innan han ännu fyllt tre hade han fått en styvmor, Margareta Eriksdotter/Leijonhufvud.
UTBILDNING
Erik förste lärare blev den lärde tysken Georg Norman. Han ersattes av den franske kalvinisten Dionysius Beurreus, som även undervisade Eriks bror Johan, och verkar ha varit uppskattad av båda. Även Olaus Canuti Helsingius tjänade som prinsens informator.
BILDNING
Främmande språk, matematik, historia, retorik, logik och astrologi. Mästare i ridderliga idrotter, sjöng och spelade luta samt kunde teckna skickligt.
KUNG GUSTAVS TESTAMENTE 1557
Gustav I (Vasa) delade upp riket i ärftliga hertigdömen åt sina söner. Johan hade redan året innan blivit hertig över Finland och sönerna Magnus och Karl fick nu sina hertigdömen.
Efter riksdagen i Stockholm 1560 blev Erik Sveriges "arvkonung".
KALMAR - ERIKS HOV 1557-
År 1557 fick Erik som hertig Kalmar och Kronobergs län samt Öland i förläning, år 1559 tillkom även Tjust. Erik höll därefter sitt hov i Kalmar. Bland andra fick Jöran Persson där sin fristad, efter att han blivit förvisad av kung Gustav från hovet i Stockholm.
KONFLIKTER
Den gamle kungen kom ofta i konflikt med sin äldste son. Men kungen oroades också mycket av hertig Johans självsvåldiga politik gentemot Livland, Ryssland och Polen.
BULLRET I VADSTENA
Skandalen skedde efter bröllopet år 1559 mellan hertigarnas syster prinsessan Katarina Gustavsdotter/Vasa och greve Edzard II av Ostfriesland, då julfirande vidtog på Vadstena slott. Brudgummens bror greve Johan ertappades på nattligt besök i brudens systers, prinsessan Cecilias sovrum. Han tillfångatogs och blev kastad i tornet. Kungen blev rasande framför allt på hertig Erik för att han gjort en offentlig sak av händelsen.
ELISABETH I - ENGLAND
Hertig Erik f. 1533 behövde se sig om efter en passande drottning. Hans mormor, liksom Dionysius Beurreus och Jöran Persson rådde honom att söka sin tillkommande i de utländska kungahusen hellre än i den svenska högadeln. Det bästa partiet på kontinenten var den engelske kungen Henrik III:s dotter Elisabet f. 1533, krönt år 1558 till drottning Elisabet I. Brodern hertig Johan f. 1537 ville äkta den polske kungen Sigismund II Augusts syster Katarina Jagellonica f. 1526. Bröderna stöttade varandra gentemot gamle kung Gustav I (Vasa). Hertig Johan f. 1537 avreste tillsammans med Sten Eriksson/Leijonhufvud f. 1518, yngre bror till drottning Margareta, Gustav I:s (Vasa) andra hustru, till England med en påkostad friardelegation. Delegationen återkom i april år 1560 med rekommendationen att tronföljaren själv borde göra en friarresa i egen hög person. Kungens och städernas godkännande inhämtades och hertig Erik f. 1533 kunde starta förberedelser för resan. I mitten av augusti år 1560 begav sig Erik mot Älvsborgs stad med Älvsborgs fästning, nuvarande Göteborg, där flottan hade samlats för överresan, men planerna fick plötsligt skrinläggas eftersom kung Gustavs hälsa hastigt försämrades. Kungen avled den 29 September år 1560 på Tre Kronor i Stockholm, 64 år.
HELENA/ELIN ULFSDOTTER/SNAKENBORG
KOPPLING
Se Elin Henriksdotter[Min Ana] - Gemensamma anor med Helena/Elin Ulfsdotter/Snakenborg
HELENA /ELIN
Ulfsdotter/Snakenborg
f. 1549 i Östergötland, d. 1635-04-10 , var en svensk hovdam och adelsdam. Hon var hovdam åt drottning Elisabet I av England.
BIOGRAFI
Helena var dotter till riksrådet Ulf Henriksson, ägare till Fyllingarum d. cirka 1565, och Agneta Knutsdotter. Hon var hovjungfru åt den svenska prinsessan Cecilia Vasa och följde 1564 med denna till England. Då Cecilia lämnade England 1566 stannade Helena kvar som förlovad med den gifte William Parr, markis av Northampton; paret gifte sig 1571, och Helena blev en rik änka samma år. Som änka till en barnlös högadelsman, fick hon rätt att bära hans titel till sin död, och blev därför känd som markisinna av Northampton. Eftersom maken varit bror till drottning Katarina Parr, räknades hon därmed som ingift i den engelska kungafamiljen. 1576 gifte hon sig med Thomas Gorges, lord av Langford, kusin till drottning Anne Boleyn, vilket gjorde henne ingift med drottning Elisabets familj.
Helena Snakenborg var en omtyckt hovdam åt drottning Elisabet; hon anses inte ha ägnat sig åt intriger och hade ett rykte om sig att vara snäll. Som Elisabets ingifta släkting agerade hon som ombud för drottningen vid enklare etikettsuppgifter, som att agera ställföreträdare då Elisabet skulle stå som fadder vid dop. Vid Elisabets begravning 1603 gick hon först i sorgetåget, eftersom ingen av drottningens släktingar var närvarande. Helena brevväxlade med sin familj i Sverige och skötte en del underhandlingar mellan England och Sverige för både Elisabet och Jakob I. Hon besökte aldrig Sverige igen. Snakenborg avled i Redlynch och är begravd i katedralen i Salisbury.
FIKTION
Helena Snakenborg är huvudperson i romanen Roses Have Thorns: A Novel of Elizabeth I (Ladies in Waiting) av Sandra Byrd (2013).
AGENT
Helena/Elin Ulfsdotter/Snakenborg samarbetade med Anders Ödla i
hans arbete som svensk agent.
Ättlingar till Gerhard Snakenborgs sondotter Elin Henriksdotter i hennes äktenskap med Peter Jonsson/Bååt kallade sig emellertid i slutet av 1500-talet och i början av 1600-talet Snakenborg. Bland dem var drottning Elisabets av England hovdam Helena Snakenborg (1549–1635), gift först med Henrik VIII:s änkas bror William Parr, markis av Northampton, och sedan med sir Thomas Gorges of Longford. Genom sitt första äktenskap blev Snakenborg drottningens styvmoster och därmed en av rikets förnämsta damer, och hon behöll positionen som en av Elisabets närmaste förtrogna fram till dennas död. Snakenborg förefaller också ha haft en roll i kontakterna mellan drottningen och Johan III; hennes andre make användes som sändebud till Sverige. Senare hade Karl IX, som av engelsmännen ej erkändes som rättmätig svensk konung, anledning att måna om goda relationer med Snakenborg. Under 1580-talet lät Snakenborg och Thomas Gorges uppföra Longford Castle, känt för sin särpräglade arkitektur, utanför Salisbury. Hennes grav finns i katedralen i Salisbury.
Farfar: Henrik Erlandsson adelsvapen.com Tab 10
Far: Ulf Henriksson/Snakenborg
Gift 1544 på Stockholms slott med Agneta Knutsdotter/Lillie i hennes 1:a gifte, dotter av riddaren, riksrådet och lagmannen Knut Andersson/Lillie, till Ökna mm och Märta/Stiernsköld.
3) Helena Ulfsdotter/Snakenborg f. 1549. Hovdam hos drottning Elisabet av England d. 1635-04-01. Gift (1) år 1565 med William Parr, markis av Northampton, i hans 3:e gifte, d. 1571. Gift (2) med riddaren och rådet sir Thomas Gorges of Longford
ERIK XIV:S KRÖNING
Söndagen den 29 juni 1561 kröntes Erik XIV i Uppsala domkyrka. För första gången skulle det arvrike som Eriks far Gustav Vasa inrättat manifesteras i en ceremoni. Erik, och hans ätt, skulle genom kröningen få sin makt av Gud.
NYA KRÖNINGSREGALIER
Erik XIV införde den slutna kronan i Norden, den ersatte den öppna kronan, som var vanlig under medeltiden. En spira, ett äpple och en nyckel tillverkades också. Tillsammans med Gustav Vasas svärd bildade dessa regalier riksregalierna.
KRÖNINGSDAGEN 1561
På kröningsdagen gick Erik i procession från Slottet i Uppsala till Uppsala domkyrka. Hela vägen från slottet till domkyrkan var täckt av en röd matta, kantad av knektar. Alla gick till fots, Erik själv under en himmel av röd sammet. Drabanter bar sköldar med orden "Jehova Cui vult dat", Gud giver åt den han vill. Regalierna bars av de blivande grevarna och friherrarna. Vid kyrkporten hälsades kungen av ärkebiskopen Laurentius Petri, som efter ett inledande musikinslag tog plats i predikstolen för att hålla kröningspredikan om "överhetens kall och ämbete och undersåtarnas plikt, hörsamhet och lydnad". Kungaeden lästes upp av ärkebiskopen och Erik XIV svor den med handen på Bibeln. Därefter följde smörjelsen, som gjorde att Erik blev kung av Guds nåde, dvs fick sin makt av Gud. Själva kröningen skedde genom att Erik tog emot regalierna av ärkebiskopen och därmed tilldelades deras symboliska betydelser. Vid uttåget ur kyrkan kastades kröningspenningar och folket bjöds på fest utanför bondkyrkan. Kungen och gästerna festade i Slottssalen i Uppsala slott. Eriks kröning var den första i arvriket. Den blev stilbildande för kröningarna i Sverige fram till slutet av 1800-talet. Regalierna är fortfarande Sveriges riksregalier.
EFTER SIN TRONBESTIGNING 1560
En av de första åtgärder Erik XIV vidtog när han ärvde kronan var att ge sig själv full kontroll över hertigdömena. Han ville hindra hertigarna från att driva en egen utrikespolitik.
Gustav I (Gustav Vasa) hade lämnat betydande delar av riket såsom ärftliga hertigdömen till Erik XVI:s bröder. Erik XIV berövade hertigarna genom Arboga artiklar år 1561 all rätt att vara något annat än kungens undersåtar. Vid sin kröning år 1561 införde Erik XIV greve- och friherrevärdigheterna i Sverige. Dessa tjänade till att knyta adeln närmare till sig, vilket han även gjorde genom att avstå från vissa av de gods hans far dragit in.
OSÄMJAN MELLAN BRÖDERNA
Redan vid arvskiftet efter fadern hade Erik gjort sin kungliga myndighet gällande på ett sätt som förargade hertig Johan i Finland, och Arboga artiklar var inte ägnade att blidka honom. Även andra motsättningar uppstod mellan bröderna. År 1561 tog Erik XIV Tallinn i sitt beskydd och började erövra i Estland. Det blev bestämmande för riktningen av Sveriges utrikespolitik under århundraden. Det inledde Sverige på erövringens väg, lade grunden till dess välde på andra sidan Östersjön och inledde kampen över kontrollen över området, med Polen och Ryssland som främsta medtävlare, även om också Danmark hade intressen i området.
Erik XIV:s erövringar korsade hertig Johans planer på landvinningar, de låg nära hans hertigdöme. Johans planer hade Erik före sin tronbestigning understött. Hertig Johan sökte istället, mot Erik XIV:s uttryckliga vilja, Polens hjälp för att nå sitt mål. Hertig Johan gifte sig år 1562 med Katarina Jagellonica, lånade ut betydande summor till den polske kungen och fick som pant för lånet sju fasta platser i Livland. Dessa låg i gränslandet mot det område som Erik kontrollerade, och var troligen tänkta att hindra denne från att utsträcka sina erövringar ytterligare.
HÖGFÖRÄDERI
Erik XIV:e såg spår av förräderi i hertig Johans beteende. Knappt hade Johan kommit hem från Polen till Åbo i nuvarande Finland, förrän Erik XIV med häftighet uppmanade honom att förklara sig för Polen eller Sverige. Johan blev förnärmad och svarade undvikande. Erik XIV stämde Johan år 1563 för högförräderi och lät riksdagen döma honom till döden. Då hertig Johan satte sig till motvärn i Åbo, lät Erik anfalla honom. Johan gav sig fången, benådades till livet, men inspärrades samma år på Gripsholms slott.(inför plats)
NORDISKA SJUÅRSKRIGET 1563-1570
Medan denna brödrafejd pågick, invecklades Erik XIV i krig med Danmark och Lübeck i det så kallade Nordiska sjuårskriget 1563–1570. Eriks estländska politik, genom vilken Danmarks och Lübecks intressen i Östersjöländerna motarbetades, var en bidragande orsak till denna förveckling, som också hade sin grund i danska planer på att återställa unionen. Erik XIV deltog personligen i detta krig vid åtskilliga tillfällen under åren 1563, 1564, 1565 och 1568, men utan större framgång.
Erik XIV bytte ofta befälhavare, kriget till lands gick inte enligt planerna. Erik XIV var dock en organisatör, och kämpade för att modernisera sina trupper. Förhållningsorderna för erövrade områden var att befolkningen till en början skulle behandlas med mildhet, och fås att svära trohet till Sverige. Om de vägrade skulle de dock slås ihjäl, alternativt deporteras till Sverige och ersättas med troget folk. Till havs vann den svenska flottan flera betydelsefulla segrar och kunde under stora delar av kriget dominera Östersjön.
MISSTÄNKSAMHET
Erik XIV:s förfarande mot Johan blev ödesdigert. Erik misstänkte att han ådragit sig hat från högadel, som var besläktad med hertig Johan. Hans oro visade sig i hans beteende mot Nils Sture. Nils Sture dömdes till döden för högföräderi, efter att ha deltagit i ett misslyckat försök att inta Bohus fästning.
Han dömdes av Höga nämnden. Höga nämnden var en överdomstol som Erik inrättat år 1561, närmast som en förvaltningsdomstol, men som övergått till ett förföljelsemedel i hans hand, med Jöran Persson som anklagare.
Nils Sture benådades men fick hålla ett skymfligt tåg genom Stockholms gator 1566-06-15. Ett par dagar därefter skickades Sture såsom Eriks ambassadör i friarärenden till Lothringen.
PLANER PÅ GIFTERMÅL
Efter sina första misslyckade friarförsök hos Elisabet hade Erik vänt sina blickar till Maria Stuart, möjligen för att utöva utpressning mot Elisabet. Hans giftermålsförslag till henne främjades av Per Brahe och Charles de Mornay i början av år 1562, men då framgången inte följde, öppnade Erik i juli 1562 giftermålsunderhandlingar med prinsessan Kristina av Hessen. Då dessa i februari år 1564 avbröts genom upptäckten av ett av Eriks kärleksbrev till Elisabet I, anmälde han sig som friare hos prinsessan Renata av Lothringen, en dotterdotter till kung Kristian II, med avsikt att genom henne vinna arvsrätt till danska länder.
DEN PSYKISKA OHÄLSAN TILLTAR
Förgripelsen mot Nils Sture var en ren provokation mot aristokratin. Erik XIV greps av fruktan för arvrikets bestånd. Jöran Persson åtog sig att samla bevis på en adelssammansvärjning att man som hämnd för Stures behandling, skulle störta Erik XIV från tronen. Inför Höga nämnden anklagades i maj år 1567 flera stormän, bland andra Nils Stures far, greve Svante Sture den yngre. De anklagade sattes i fängelse i Uppsala där en riksdag samlades för att fälla dom över dem.
STUREMORDEN 1567
Erik XIV kom till Uppsala 1567-05-16 tydligen i förvirrat tillstånd. Nils Stures oförmodade ankomst dit den 21 maj och medförande, vad som troligen var ett negativt besked, då Renates giftermål med hertig Vilhelm V av Bayern kungjordes två veckor senare, ökade hans förvirring.
Den 22 maj skrev han ett försonligt brev till greve Svante Sture och besökte honom den 24 maj i fängelset och bad då om förlåtelse för sitt handlingssätt.
Då han antagligen inte var övertygad om att den förlåtelse som gavs var uppriktig, förlorade han all besinning och störtade in till Nils Sture, som också var fånge, och stötte först sin dolk och sedan ett spjut i honom. Därpå lät han sina drabanter fullborda morden också Svante Sture avrättades i sin cell.
FLYKTEN
Kung Erik flydde sedan ur staden och gav på vägen befallning om att döda de övriga fångna herrarna. Han beordrade sedan soldaterna att också hugga ned Beurreus som ilat efter för att be kungen besinna sig.
Den 27 maj påträffades Erik XIV, förklädd och fortfarande förvirrad, i Odensala socken. Så småningom blev han lugnare och bad då både Gud och människor om förlåtelse. Han sökte försoning med de mördades släktingar och Sveriges övriga adel samt befallde biskoparna i augusti år 1567 att uppmana folket att genom förböner avvända himmelens straff.
Under Eriks svaghetstillstånd tog rådet över styrelsen av landet, befriade hertig Johan ur fängelset och dömde Jöran Persson till döden. Denna dom verkställdes dock inte av rädsla för hur Erik skulle reagera när han blev frisk.
GIFTERMÅL UNDER OLYCKSÅRET
Under detta år, i juli, gifte sig Erik, till en början i tysthet, med sin frilla Karin Månsdotter, en knektdotter som 1565, vid 15 års ålder, upptagits i hans hov och väckt en verklig, djup kärlek hos honom. Så tidigt som år 1561 hade han fått både rådets och riksmötets välsignelse att få äkta vem han ville, adlig eller oadlig. Mot slutet av sommaren år 1567 "olycksåret", som Erik XIV kallade det, återföll han i psykisk ohälsa. Det yttrade sig nu inte våldsamt, utan mera genom fixa idéer; t.ex. trodde han att hans bror Johan var kung och han själv avsatt.
TILLBAKA TILL VERKLIGHETEN
Efter att under vintern år 1568 ha legat i fält mot danskarna, som under den allmänna förvirringen i riket trängt in i Östergötland, återfick Erik XIV på våren krafter och sitt "gamla sinne". Erik skänkte åter sitt fulla förtroende åt Jöran Persson, förklarade de herrar som hade mördats i Uppsala skyldiga, återkrävde av deras släktingar pengar och dylikt som han lämnat i försoning, och började tala i hotfull ton mot hertig Johan. Erik XIV:s stränga, men på lag stödda tillvägagående mot adeln när han krävde att de skulle fullgöra sina skyldigheter att göra rusttjänst. Hans år 1563 upptagna räfst efter de gods som adeln tillägnat sig vid reduktionen från kyrkan hade redan avlägsnat aristokratin. Sturemorden och Eriks under år 1568 åter vaknande tyranniska böjelse hade gjort honom impopulär bland ledande kretsar.
BRÖDERNA TAR ÖVER
Det högtidliga andra bröllopet med Karin i Storkyrkan den 4 juli 1568 samt hennes därpå följande kröning som drottning Katarina blev droppen som fick bägaren att rinna över, och den 5 juli 1568 startade upproret. De mördade herrarnas släktingar förenade sig med hertig Johan, vars maka Erik XIV tvingats lova i februari år 1567 att utlämna till tsar Ivan den förskräcklige för fredens bevarande, ett löfte han dock senare försökte förhandla bort, och som tillsammans med Eriks yngste bror, hertig Karl, 1568-07-07? höjde upprorsfanan. Den 29 september samma år gav sig Erik, övergiven av alla sina släktingar och förrådd av sitt folk, på slottet Tre Kronor i Stockholm, fången åt sina bröder.
AVSATT OCH FÄNGSLAD
En riksdag förklarade år 1569 att Erik XIV och hans ätt förlorat sin rätt till Sveriges krona och att Erik skulle hållas "i fängslig, dock tillbörlig och furstlig förvaring". Han hölls därefter fången på slottet Tre Kronor (september 1568–juli 1570), Åbo slott (juli 1570–4 augusti 1571), Kastelholms slott (augusti-november 1571), Gripsholms slott (november 1571–juni 1573), Västerås slott (juni 1573–hösten 1574) och Örbyhus slott (hösten 1574–februari 1577). Under fängelsetiden återföll Erik emellanåt i psykisk ohälsa.
Anledningen till det täta ombytet av vistelseort låg i de sammansvärjningar till Eriks förmån, som tid efter annan (1569, 1574, 1576) upptäcktes och som väckte oro och stark misstänksamhet hos Johan III, vilken efterträtt Erik på tronen. Denna oro yttrade sig än mer påtagligt i Johan III:s senare beslut att Erik måste dö, något han redan i januari 1572 för sin bror Karl framhöll var nödvändigt. I flera nästan lika lydande brev (1573, 1574, 1575, 1577) gav han Eriks fångvaktare utförliga instruktioner om hur han skulle dödas om försök gjordes att befria honom, och 10 mars 1575 underskrev två riksråd, däribland Bengt Gylta, och de förnämsta prelaterna en formell dödsdom över Sveriges förre regent.
ERIKS DÖD 1577
Den 26 februari 1577 avled Erik XIV i sitt fängelse på Örbyhus slott. Det är Samuel von Pufendorf ("Continuirte einleitung", tr. 1686) som blir den första som i tryck nämner att Johan III beordrat Erik XIV:s avrättning medelst gift, antagligen hämtade han uppgiften ur Johannes Messenius' "Scondia illustrata", som då endast var tillgänglig i manuskript, och som även innehåller uppgiften om att det skall ha varit förgiftad ärtsoppa. Vid en gravöppning under år 1958, gjordes en undersökning av Eriks kvarlevor vid vilken betydande mängder arsenik hittades "fynden i sin helhet ger … fullt stöd för antagandet att Erik XIV blivit förgiftad med arsenik". Erik XIV:s kvarlevor förvaras i en sarkofag i Västerås domkyrka.
ERIK XIV:s SKRIVANDE
Under fångenskapen, vilken Karin Månsdotter delade till juni år 1573, sysselsatte sig Erik med litterära arbeten. Han utförde en, numera förlorad, översättning av Johannes Magnus Svea och Göta krönika och fortsatte med sina latinska dagboksanteckningar, de som fördes under fångenskapen är dock alla förlorade. Dessutom skrev Erik bland annat omfattande anteckningar i marginalerna och på otryckta blad i ett exemplar av Sabellicus' "Opera omnia". Dessa anteckningar, som förvaras i Kungliga biblioteket i Stockholm, gick till större del ut på att försvara hans regeringsåtgärder samt rätten till kronan för de barn Karin fött honom. I såväl Sabellicus' Opera som i ett exemplar av Strabons "De situ orbis" som förvaras i Kungliga Vetenskapsakademiens bibliotek i Stockholm, har Erik dessutom gjort en mängd teckningar "måhända de äldsta av någon bevisligen svensk konstnär" (Ahlqvist).
KARL IX
UTRIKESPOLITIK
Under unionstiden hade Sverige inte haft några andra utrikespolitiska intressen än de unionella konflikterna med Danmark och att skydda Finland mot ryska erövringsförsök.
Erik XIV ville däremot ta tillvara Sveriges intressen i Svärdsriddarordens dödsbo och erövrade Estland. Det korsade Danmarks, Polens och Rysslands utvidgningsplaner åt samma håll.
Detta och att Danmark förnyade sina anspråk på att unionen skulle återställas gjorde att det Nordiska sjuårskriget bröt ut 1563. Det avslutades 1570 sedan Erik XIV:s avsatts.
I stället gjorde erövringen av Estland att Johan III invecklades i ett krig mot Ryssland som varade tills Ryssland avstod anspråken på detta land vid freden i Teusina 18 maj 1595.
Det som främst ledde till utrikespolitiska förvecklingar var att Sigismunds avsättning 1599 orsakade krig med Polen. Det medförde också svensk inblandning i de ryska tronstriderna 1609. Sigismund försökte utnyttja dem på ett för Sverige farligt sätt. Den gamla motsättningen till Danmark ledde även till ett danskt krig 1611. Alltså befann sig riket vid periodens slut i ett tredubbelt krigstillstånd.
ERIK XIV:s ÄLSKARINNOR
Erik hade flera älskarinnor innan han gifte sig, så kallade frillor, varav Agda Persdotter nämndes redan under Kalmartiden. Hans barn med Agda Persdotter anförtroddes systern Cecilia Vasa, hos vilken Karin Månsdotter i tidig ålder arbetade. Mellan hans förhållande med Agda och före hans förhållande med Karin Månsdotter hade han en hel grupp frillor levande samtidigt vid hovet, som blev kollektivt kända under namnet Frillohopen.
BARN
Barn med Karin Månsdotter:
Sigrid (1566–1633), förklarad legitim genom äktenskapet
Gustav (1568–1607), född inom äktenskapet
Henrik (1570–1574), född efter avsättningen
Arnold (1572–1573), född efter avsättningen
Barn med frillan Agda Persdotter:
Virginia Eriksdotter (1559–1633) 1585 eller 1586 gift med den svenske frälsemannen landshövdingen Håkan Knutsson Hand (död 1633).
Constantia Eriksdotter (1560–1649) G.m. kammarjunkaren Henrik Frankelin (d. 1610)
Lucretia Eriksdotter (1564–1574) dog ung.
Barn med frillan Karin Jakobsdotter:
ett barn vars namn man inte känner. Barnet begravdes år 1565.
++++++
SVENSKA KRIG
1501–1503 Avsättningskriget mot kung Hans.
1504–1512 Svante Nilsson Stures krig mot Danmark
1512–152 Sten Sture den yngres krig mot Danmark
1521–1523 Gustav Vasas befrielsekrig
1534–1536 Grevefejden
1554–1557 Stora ryska kriget
1563–1570 Nordiska sjuårskriget
(Sverige tvingas betala 150 000 daler för att återfå Älvsborg, Älvsborgs första lösen).
1563–1568 Första polska kriget
1570–1595 Nordiska tjugofemårskriget
++++++
LIVSHISTORIA
GIFTE
...
DÖD 1570
Matts Körning
++++++
KÄLLOR
Förvaltningshistorisk ordbok - fho.sls.fi - konungsräfst
fho.sls.fi - Knekthövitsman
Wikipedia - Rusttjänst - 2020
Wikipedia - Förläning - 2020
Wikipedia - Västerås arvsförening
sok.riksarkivet.se - Johan III av Birgitta Lager-Kromnow 2020
Wikipedia - Lista över svenska krig - 2020
kungahuset.se - Regent längd 2020
Wikipedia - Erik XIV - 2020
adelsvapen.com - Körning - Tab 1 2020
adelsvapen.com - Bååt - Tab 11 2020
Wikipedia - Helena/Elin Ulfsdotter Snakenborg - 2020
sok.riksarkivet.se - Snakenborg Hans Gillstam 2020 | |
|
G e n v ä g a r
