Kyrkvärd, nämde- och riksdagsman. Faddrer. Mjölnaren Jan Zackrisson och hans hustru greta kajsa Fröman vid Kåfalla, drängen Karl Jansson i Villingsberg och pigan Greta Larsdotter vid Kåfalla.
Ur boken "Bergsmän och Borgare" av David Blomberg är följande kapitel hämtat. Den unge Johan sattes i rektorsskolan i Nora, blev sedan betjänt hos Lagman Velin och skrivare hos bergsrådet Troilius. Ehuru kamraterna i nämnden hade svårt att glömma, att Lekberg i sin ungdom varit betjänt, visade det sig, att han kanske just härigenom förvärvat mera takt och kunnighet än de rustikare bergsgubbarna. Hos Troilius på Knutsberg tjänade en förmögen bergsmansdotter som husa, Anna Stina Karlsdotter, de blevo ett par och Lekberg erhöll svärfaderns gård. Lekberg blev sålunda välbeställd bergsman, men levde huvudsakligen av sitt stora jordbruk och levererade träkol till Dalkarshyttan. Bergmanstiteln var därför något omtvistad, och grannarna skällde honom för bonde. Men hans duglighet kom så småningom till sin rätt. Lekberg hade en god karaktär, bevarade alltid sitt omdömesgilla lugn och genomförde målmedvetet sina föresatser. I fem perioder efter varandra under tolv år 1850-1863 valdes han till riksdagsman (Bondeståndet för Linde och Ramsbergs bergslager) och gjorde bergsmännen goda tjänster genom att hindra hytte-lagens upphävande, förordat av Brukspatron Anders Vedberg på Hammarby. Han genomdrev även en ny lag om hemmansklyvning från 1/4 hemman till mindre lotter. Lekberg var en ståtlig karl med regelbundna anletsdrag, mörkt hår och skägg, tydande på vallonras. Han klädde sig väl i finborstad bergsmansrock och långstövlar med blankskinnsskaft och bar gärna bergsmansyxan som käpp. Så småningom förvärvade Lekberg hela socknens aktning. Han dog vid sjuttionio års ålder sedan i hans hem fötts tolv barn.
Johan föll igenom vid riksdagsvalet 1865 för Linde, Ramsberg o Nya Kopparbergets bergslager, vilka han representerade förut.
Ur boken bergsmän och borgare skriven av David Blomberg 1936 finns att läsa om Johan Lekberg på sidorna 65-66 följande: När frågan om hundskatt togs upp vid 1856/58 års ständerriksdag, blev det stark kritik av motionen från bondeståndet. Särskilt utmärkte sig Johan Lekberg från Örebro län. Att beskatta hunden, som är ett husdjur, sade han, öppnar slussarna för att fortsätta, och snart har vi väl förslag om skatt på katter, får, svin, höns, kor och hästar. Vi skall vara konsekventa. Är det meningen återkomma till drottning Margaretas "rumpskatt", och kanske har vi också skatt på varje näsa. Att sådana försök ligga nära till hands, därom vittnar, slöt Lekberg, det vid föregående riksdag alltför misslyckade försöket att få en beskattning på den som begagnar cigarr.
Churchwarden, and mentioned the MP. Godparents. Miller January Zackrisson and his wife Greta Kajsa Fröman at Kåfalla, farmhand Karl Jansson Villingsberg and the maid Greta Larsdotter at Kåfalla.
From the book "Rock men and Freeman," by David Blomberg is the following chapters downloaded. The young John was the principal school in Nora, was then served with Judge Velin and printers among mountain Council Troilius. Though the comrades of the board found it difficult to forget that Lekberg in his youth been served, it turned out, that he perhaps thereby acquired more pace and skill than the rustic mountain guys. In Troilius on Knut Berg served a wealthy mine owner's daughter, housemaid, Anna Stina Charles Dotter, they became a couple and Lekberg received swears his father's farm. Lekberg thus became wealthy mine owner, but lived mainly by its large farms and supplied charcoal to Dalkarshyttan. Bergman title was therefore moot, and the neighbors scolded him for the farmer. But his abilities eventually came into its own. Lekberg had a good character, always preserved its judicious calm and performed their purposeful intentions. In five years, after each other for twelve years 1850-1863, he was elected member of parliament (peasantry of Linde and Ramsberg rock layers) and the mountain men did good service by preventing the cabin-law repeal, advocated by the mill owner Anders Vedberg at Hammarby. He also pushed through a new law on homesteads from 1 / 4 homestead to smaller parcels. Lekberg was a handsome fellow with regular features, dark hair and beard, suggestive of vallonras. He dressed well in finborstad miner's coat and long boots with patent leather handles and bars like miner's ax as a cane. Eventually acquired Lekberg entire parish esteem. He died at seventy-nine years ago in his home were born twelve children.
John fell through at the general election in 1865 for Linde, Ramsberg o New Kopparberget rock layers, which he represented before.
From the book miners and citizens written by David Blomberg 1936 can be found on John Lekberg on pages 65-66 as follows: When the issue of dog tax was raised in the 1856/58 year ständerriksdag, there was strong criticism of the bill from the peasantry. Particularly excelled Johan Lekberg from Örebro County. Taxing the dog, a pet, he said, opening the floodgates to continue, and soon we have good proposals on the taxation of cats, sheep, pigs, chickens, cows and horses. We must be consistent. Is it supposed to come back to Queen Margaret's "rumpskatt", and maybe we have the tax on each nose. That such attempts to be close at hand, as is evidenced, closed Lekberg, that at the previous parliament too failed attempt to obtain a tax on the avails cigar.
Links with other people:
married to (228) Anna Christina Carlsdotter (Knutsdotter) (Lekberg) (1811-1878) | |
G e n v ä g a r
