Håkon IV Håkonsson (1204-1263)
1204--1263 (man)
Håkon IV den gamle Håkonsson var en son till Håkon Sverresson och Inga från Varteig. Han uppfostrades hos kung Inge II Bårdsson och jarlen Håkon Galen och var gift med Margareta Skulesdotter. Då Inge Bårdsson dog år 1217 fick Håkon kunganamn på Öretinget, och senare även i Bergen.
Kung Inges bror Skule var Håkons konkurrent till tronen, och Håkon kom att få ge honom en tredjedel av sin makt. Men förhållandet dem emellan var spänt, och på ett möte i Bergen år 1233 tvingades Skule godta en förlikning och avlägga en ed till Håkon. År 1236 var det dags igen, och 1237 fick Skule titeln hertig för att hålla sig lugn.
År 1239 tog sig Skule ändå kunganamn vid Öretinget, varefter kriget återigen rullade igång. År 1240 blev han slagen i Oslo, varefter han dräptes av birkebeinarpartiet vid Elgeseter kloster i Nidaros. Samma år blev Håkon den unge Håkonsson medkonung, och var så fram till sin död 1257 - se nedan.
För att säkra sin plats på tronen lät Håkon sig bli legitimerad av påven, varefter han kröntes i Bergen år 1247.
Under 1250-talet lät Håkon uppföra en mängd borgar, bl.a. Ragnhildsholmen som var ett strategiskt fäste i Nordre älv, mitt för staden Kungahälla i Bohuslän som han lät förstärka. Dessutom Ekeberg i Oslo, han förstärkte Sverresborg vid Bergen och så hade han troligen lagt grunden till Marstrand under tidigt 1200-tal. Men den absolut största borgen lät Håkon bygga vid Oslofjordens inlopp, det enorma Tunsbergshus i Tönsberg.
Efter att ha stiftat fred med Birger Jarl i Torskog mitt emot Lödöse år 1249 gav sig Håkon och svenskarna gemensamt på danskarna i Gullberg år 1253, ett slag som pga av att en dansk fredsdelegation dök upp aldrig kom att bli av.
På Frostatinget bestämdes att från år 1260 skulle Norge vara odelbart, och endast kunna ärvas av till kungen äktfödda söner.
Håkon lade Grönland under Norge år 1261 och sedan Island 1262. Han dog år 1263 då han med en stor flotta skulle lägga under sig ytterligare land på den skotska västkusten. I Largs uppstod en mindre strid, men den största fienden blev ett oväder som blåste ut flera skepp till sjöss. Denna händelse, nästan 200 år efter slaget vid Hastings som brukar räknas som vikingatidens slut, var den sista gången norrmännen angrep i västerled.
Håkon Håkonsson förärades med en egen saga, författad till största delen av Sturla Tordsson, men till vilken också brodern Olaf Thordsson Hvitaskald bidrog med händelser han noterat under sitt besök hos Håkon 1237. Om Håkon diktade han också flera ärekväden, vilka till stor del ännu finns i behåll.
Läs här Sturlas beskrivning av Håkons kröning till kung av den katolske kardinalen Vilhelm av Sabina i Bergen år 1247. Kanske att det skedde i Håkonshallen i Bergen, uppförd av Håkon. | |
|
G e n v ä g a r
