Inge den äldre Stenkilsson Kung av Sverige (1055-1110)
1055--1110 (man)
Stenkilska ätten, sentida namn på den kungaätt som regerade över Sverige från ca 1060 till 1120-talet. Den har fått sitt namn från sin förste kung, Stenkil, som enligt västgötalagens kungalängd härstammade från Västergötland, som troligen var ingift i den gamla kungaätten som dog ut ca 1060. Stenkil dog 1066 och vår kunskap om de följande två decennierna är mycket osäker och knapphändig. Omedelbart efter hans död ska inbördesstrider ha brutit ut mellan två tronpretendenter som båda hette Erik, den ene kan eventuellt ha varit Stenkils son. Ibland utpekas också Håkan Röde som Stenkils son. Säkert är att Stenkil var far till kungarna Halsten och Inge den äldre. Halsten var i sin tur far till kungarna Fillip och Inge den yngre. När den senare dog utslockande den Stenkilska ätten på svärdssidan.
Inge den äldre var son till Stenkil och efterträdde Håkan Röde som kung omkring 1080 samt regerade tillsammans med sin bror Halsten. Hans styre som varade i tre decennier innebar troligen lugnare förhållande jämfört med den tidigare periodens tronstrider. En omstridd fråga är ifall Blot-Sven var en historisk kung och som i så fall avsatte Inge som kung när denne vägrade att blota och fördrev honom till Västergötland varifrån Inge tre år senare återvände och slog ned upproret. Hur som helst var det troligen under Inges tid som Uppsala tempel revs ned. Säkert är att Inge mottog brev från påven och donerade jord till Sveriges första kloster i Vreta. Omkring 1100 utkämpade han också ett krig mot Norges kung Magnus Barfot som gjorde anspråk på Dalsland. Inge slog framgångsrikt tillbaka de norska attackerna och i ett trekungamöte i Kungahälla 1101 slöts fred. Omkring 1110 dog Inge den äldre och han efterträddes av sina brorsöner Filip och Inge den yngre.
Läs även en längre artikel om Inge den äldre samt en fördjupningsartikel om hans krig mot Magnus Barfot. | |
|
G e n v ä g a r
