HANS Persson
(man)
HANS Persson, f.. levde 1534 och 1568, d..
Till (Surarve) Aspeboda sn
Adliga ätten Svinhufvud af Qvalstad Nr 145
Han förde i vapnet ett rött svinhuvud i gyllene fält.
BOSATT
(Surarvet) Aspeboda sn
Främmandeby (Främby) Falu
landsförsamling
Hans Persson erhöll 1534-02-20 ett brev från konung Gustaf I, Gustaf Vasa, att "ändock hans svärfader Måns Nilsson på Asbo förbrutit allt vad han ägde, förunnades denne hans måg en gård Surarve med all den del därtill lyder'.
ARBETE
BERGSMAN
GIFTE
HANS PERSSON f.. levde 1534 och 1568, d.. gifter sig, före år 1534, med ANNA Månsdotter f. 1513 d. 1595, dotter till fogden på Kopparberget Måns Nilsson på Asbo (Aspeboda) och Margareta Albrektsdotter Björnram.
BARN
1) PER Hansson, adlad Svinhufvud, till Främby och Surarvet d. före 1579 [Min Ana]
++++++
PLATSER
BERGSLAGEN
Bergslagen är ett geografiskt område som inte är helt klart avgränsat. Bergslagen ligger i Mellansverige och kan sägas omfatta norra och västra delen av Västmanland inklusive de norra delarna av Örebro län som ingår i Västmanlands landskap, sydöstra Värmland och södra Dalarna. En vidare definition av Bergslagen omfattar även delar av Närke, Östergötland, Uppland och Gästrikland. Bergslagen har utmärkt sig för gruvdrift och metallindustri.
Sedan medeltiden eller längre har bergshantering, brytning och smältning av malmer (bergsbruk) haft en stark ställning i området. Vidare förädling skedde ofta utanför Bergslagen vid särskilda järnbruk. Sedan 1800-talets senare del, när metallindustrin mötte ökad konkurrens, har detta emellertid förändrats till Bergslagens fördel. Fortfarande idag sätter metallindustrin en tydlig prägel på regionen. Sjunkande järnmalmspriser och utländsk konkurrens under 1960–70-talen (se stålkrisen) har emellertid resulterat i att samtliga järnmalmsgruvor blev nedlagda. Den sista, i Grängesberg, stängdes 1989.
NAMNET BERGSLAGEN
Namnet Bergslagen kommer av att gruvorna utvecklade egna rättssystem under bergmästardömen som kallades bergslag. Allt eftersom nya fyndigheter gjordes bildades nya bergslag. Ordet bergslag i den betydelse nämns första gången 1444 angående Norbergs hytta, och några år senare, 1508, finns skriftliga belägg för att kalla ett område Bergslagerna. Bergslagerna innefattade östra delar av Värmland, södra Dalarna och angränsande bergslag i Västmanland och Närke. Bergslagen har troligtvis fått sitt namn från det juridiska begreppet "lag" och inte som tidigare antagits av de arbetslag som fanns vid berget.
I skriftliga källor är Bergslagen känd från 1300-talet med tre bergsprivilegier, till Västra och Östra berget i Närke (Lekebergslagen, Lerbäcks och Nora bergslag), Stora Kopparbergs bergslag och Gästriklands bergslag. Genom olika regale (skogs-, ström- och bergsregale) kom flera moment i metallframställningen att bli starkt reglerade och krävde särskilda tillstånd (privilegium), vilka gällde kollektivt för bergslaget vid gruvan men som skilde sig starkt åt från ett bergslag till ett annat.
1500- till 1700-talet
Till området värvades yrkesskicklighet från Tyskland, Danmark, Skottland och Holland, och arbetskraft (se bergsfriden och skogsfinnar), och genom täkterätten kom området att få en bofast befolkning. Omkring 1640 förbjöds svedjebruk, och savolaxarna blev torpare med skyldighet att arbeta som kolare, en viktig roll för bergsbruket. Alla finnar i området verkar dock inte ha varit svedjefinnar, utan det är troligt att det fanns en annan finsk befolkning som arbetade i gruvorna.
Bergsprivilegier innehöll dels skyldigheter som avraden till kronan, dels förmåner som att bergsmännen saknade rusttjänst. Dessa privilegier gällde endast dem som ingick i bergslaget; övriga hade knekthållning i Bergsregementet och andelen knektar i bergslagssocknarna kunde periodvis vara hög. Skattebönder i området betalade jordskatt på samma sätt som i övriga landet, men andelen kronohemman kom att bli relativt högt genom skogsregalet. För att stimulera handeln och viljan att ägna sig åt bergsbruk stiftades städer på 1600-talet, däribland Sala, Falun, Säter och Nora.
ASPEBODA SOCKEN - DALARNA
Aspeboda socken ligger väster om Falun nordväst om sjön Runn och kring ån Aspan. Socknen är utanför ådalen en kuperad skogsbygd med höjder som i nordväst når cirka 380 meter över havet.
SURARVE
...
FALU LANDSFÖRSAMLING - DALARNA
...
FRÄMMANDEBY - FRÄMBY - FRÄMDEBY
Sätesgård nära Falu stad i Kopparbergs socken, har ömsom tillhört kronan, ömsom enskilda personer. År 1447 nämnes som ägare en Wilkin Olsson, år 1490 Per Seffresson till Främmandeby, vilken anses som stamfader för adliga ätten Svinhufvud af Qvalsta, och vars hustru, Barbro Johansdotter eller Ingemarsdotter, förde 2 hjorthorn i blått fält. Bergsmannen Ped. Siverdsson innehade gården år 1542; år 1548 ägdes den av Jöns och Daniel Thorkilssöner, men från år 1552 till och med år 1557 under säterifrihet av kon. Gustaf I (Gustav Vasa) som vistades på gården, då han besökte Kopparberget, varför man där hade uppsatt en »herrebyggnad med 7 stuvfor och 39 fönster». Åren 1557 och 1561 förlänades gården åt en Jöran Persson på Risholm, kallad konungens troman, och kom efter honom till flera andra, men blev år 1682 reducerad som kungsgård och anslogs år 1694 åt landshöfdingen i länet på hans lön. År 1735 blev likväl 1/3 av gården återställd åt rådmannen Ol. Persson/Forsslind, och år 1752 utfärdades skattebrev på det övriga, så att gården sedan varit i enskildas händer. Daniel Thorkilsson till Främdeby adlades av konung Erik och hade till vapen ett svinhufvud; det berättas, att han av Carl IX fått Liljan i Aspeboda socken till faddergåfva. En av hans söner var 100 år gammal, då han dog; en annan, Erik Danielsson, var bergsman, den tredje, Jöns Danielsson, var befallningsman i Dalarna, och den fjärde, Daniel, blev Kyrkoherde i Wika. En av Daniels mågar var prosten i Leksand, Elof Terserus. Daniel Thorkilssons änka blev sedan gift med bergsknapen Christopher Olsson, som adlades av Gustaf den Store, men enligt berättelse gifvit till konungen 20 skS koppar för att bli utstruken ur adelsmatrikeln, på det hans gårdar skulle tillfalla hans döttrar med första giftet och icke falla under kronan. (Se Hülphers Dalresa, sid. 337 och 436 i Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige..)
FÖRDJUPNING - ORDFÖRKLARING
BERGSMAN
Bergsman kallades sedan medeltiden den bonde som vid sidan av jordbruket bedrev bergsbruk, och som omfattades av bergslagets så kallade privilegiebrev att å ena sidan fullfölja skyldigheten att utvinna fyndigheterna på sin mark för framställning av tackjärn, och å andra sidan betala skatt på tackjärnet de framställde. Bergsman var, med en annan utgångspunkt, den som ägde ett bergsmanshemman. Eftersom hemmanen i bergslagen upprättades i anslutning till malmfyndigheter, kom merparten hemman att klassas som sådana. Allt efter värderingen av hemmanet kunde bonden vara hel, halv eller en kvarts bergsman. Detta var också deras hemmanstal, vilket i dessa områden snarare handlade om hyttandelar och förmåga till att framställa malm, än om gårdens storlek eller avkastning. Nybyggare och torpare skattlades regelmässigt som bergsmän efter att friåren gått ut, enligt täkterätten. Hur överlåtandet av bergsmanshemman fick gå till var också reglerat i privilegiebrevet, dock hade barnen arvsrätt och det vanliga var att barnen gick i föräldrarnas spår, övertog hemmanet och blev bergsmän.
.... FORTSÄTTNING
++++++
TIDSPERIODER
...
REGENTER
...
SVENSKA KRIG
...
++++++
LIVSHISTORIA
GIFTE
...
DÖD
Hans Persson
++++++
KÄLLOR
adelsvapen.com - Svinhuvfud - Tab 1 | |
Användaren har angivit att denna person är avliden.
|
G e n v ä g a r
