PER Eriksson (1757-1828)
1757-11-06--1828-06-30 (man)
SMÅLAND - MISTERHULT SOCKEN
FRIHETSTIDEN – GUSTAVIANSKA TIDEN – UNION OCH NY KONSTITUTION
TORPARE
++++++++++++++++++++
PER Eriksson f. 1757-11-06 Misterhult sn (ingick i Tunaläns härad) Oskarshamns kommun, Kalmar län (H) Småland, d. 1828-06-30, 71 år.
BOSATT
Misterhult sn år 1757
(Hällerum u Göljhult) Misterhult sn
ARBETE
Torpare (Hällerum u Göljhult) Misterhult sn
++++++
TORPARE
En torpare var en småbrukare som inte ägde jorden utan arrenderade den och betalade arrendet genom att utföra ett antal dagsverke på markägarens gods. Torpare var en landbo med ärftlig besittningsrätt (åborätt). Vad som skiljde torparen mot övriga landbor var att torparen betalade arrendet med dagsverken.
++++++
GIFTE
PER Eriksson f. 1757-11-06 Misterhult sn, d. 1828-06-30, gifter sig med STINA LISA Nilsdotter f. 1786, änka 1828, d. 1871
BARN
1.
2.
3.
4.
5.
6. Carl Fredrik Petersson f. 1822 d. 1904. [Min Ana]
7.
++++++++++++++++++++
SMÅLAND - GÖTALAND
Småland är ett landskap i södra Sverige som i norr gränsar till Östergötland, i söder till Skåne och Blekinge, i väster till Halland och Västergötland (och har broförbindelse till Öland) och har kust mot Östersjön i öster. Småland är skogrikt landskap och tillika ett landskap med många sjöar. De största tätorterna i Småland är 1) Jönköping 2) Växjö och 3) Kalmar.
Flera viktiga händelser i Sveriges historia har utspelat sig i Småland, däribland Dackefejden (ett bondeuppror mot Gustav Vasa) och grundandet av Kalmarunionen, en union mellan Sverige, Norge och Danmark (1397). Jönköping och trakten däromkring har en stark frikyrklig tradition och brukar därför ibland kallas för ”svenska bibelbältet” eller "Smålands Jerusalem".
NAMNET SMÅLAND
Namnet (1240 Smalandiis) avser de små landen. Namnet användes som en samlingsbeteckning för de många små land som låg mellan götalandskapen och Danmark.
Till de tidigast bebyggda delarna av Småland hör trakterna vid Östersjön. Den äldre stenålderns sista period är i Kalmar län företrädd med jämförelsevis många fynd av en kultur, som trängt fram från söder längs kusten och som i detta län förefaller ha haft sina medelpunkter i Ryssby och Mönsterås socknar. Även i det inre av södra Småland vid sjöarna 1) Åsnen, 2) Salen och 3) Bolmen har lämningar påträffats från den äldre stenålderns befolkning, men endast ganska sparsamt. Först under gånggrifternas och hällkistornas period nådde stenålderskulturen här rikare utveckling. Invandringsvägarna vid denna första bebyggelse verkar företrädesvis ha gått utefter 1) Mörrumsån och 2) Helgeåns övre lopp. Detta avspeglar sig här i den väldiga koncentration av bland annat hällkistor jämfört med andra områden som finns i detta område. Det småländska höglandet i norr befolkades jämförelsevis sent.
Då Småland består till stor del av skogar, berg och kärr har de olika bygderna i landskapet varit isolerade från varandra och hade sannolikt inte sammanslutit sig i något större landskapsförbund, då namnet Småland uppstod som gemensam geografisk beteckning för bygderna söder om Öster- och Västergötland. Småland har fått sitt namn av de små landskapen 1) Kinda (som dock ingick i Östergötland) 2) Tveta 3) Vista 4) Vedbo 5) Tjust 6) Sevede 7) Aspeland 8) Handbörd 9) Möre 10) Värend 11) Finnveden och 12) Njudung. Möjligen räknades ursprungligen även Öland och enligt vissa historiker Blekinge (som sägs ha varit en del av Värend) till de små landen.
Enligt Sigfridslegenden (från början av 1200-talet) skulle kristendomens första förkunnelse i Småland ha skett genom Sankt Sigfrid, som säges ha döpt Olof Skötkonung, alltså i början av 1000-talet. Det är dock ovisst hur mycket av historisk kärna det finns i legenden. I alla händelser verkar Småland ännu vid början av 1100-talet ha varit till stor del hedniskt, att döma av Snorres ord i skildringen av Sigurd Jorsalafarares korståg till Småland 1123, att ”inbyggarna där i landet icke höllo på den kristna tron, ehuru dock några anammat dopet”. Linköpings stift bildades i början av 1100-talet som täckte hela området och senast 1170 bildades Växjö stift som inledningsmässigt bara omfattade de fem häradena i Värend.
När Småland införlivades med det svenska riket är inte säkert belagt. Det första omnämnandet att någon del av Småland tillhörde sveakungens välde är köpmannen Wulfstans redogörelse från cirka 880 för områdena kring Östersjön, där han bland annat nämner att Möre hörde till svearna.
Redan 500 f.Kr. framställdes järn i det myr- och sjörika Småland. Fynd av romerska varor tyder på en välutvecklad långväga handel. Bergsbruk kan man tala om först på 1400-talet, då malm började brytas i Tabergsområdet. Järnhanteringens uppsving kom under 1500- och 1600-talen då utländska smeder lärde ut nya metoder. Under medeltiden var Kalmar en av Sveriges största städer, där tyska köpmän skötte järnexporten.
Under Gustav Vasas tid hörde Småland till de mera oroliga landsändarna. Smålänningarna var ett envist folk, och smålandsbönderna har kanske också hållit särskilt starkt fast vid den gamla ordningen i kyrkan. ”Västgötaherrarnas uppror” 1529 tog sin början i Småland i Västra härad. Från Småland, från trakterna ned mot blekingska gränsen, utgick också det svåraste av alla de uppror som Gustav Vasa hade att bekämpa, Dackefejden.
Efter Dackefejden tog det decennier innan ekonomin och befolkningen i större delar av Småland hade återhämtat sig. Småland blev under 15-1600-talen fram till Roskildefreden 1658 utsatt för danska och svenska arméers härjningar under de olika svensk-danska krigen. Speciellt svårt hemsökt blev Småland under Nordiska sjuårskriget (1561), Rantzaus vinterfälttåg (1567–1568), uppbrännandet av Växjö (1570) samt under Kalmarkriget (1611–1613). Även 1644 omtalas danska härjningar i västra Småland. Sista gången danska trupper visade sig som fiender i småländska bygder var under Karl XI:s krig. Samtidigt innebar tiden efter Blekinge och Skåne införlivats i Sverige att det småländska kustlandskapet blev missgynnat genom att Kalmars roll som gränsbefästning övertogs av den nygrundade blekingestaden Karlskrona.
1800-talet blev ett omvälvande århundrade för Smålands del. I mitten av seklet uppstod en frikyrkorörelse som stod i strid med Konventikelplakatet. Denna rörelse blev särskilt stark i Jönköpings län och går under smeknamnet Bibelbältet. Industrialiseringen kom igång tidigt i Jönköpings län och delar av Kronobergs län medan östra Småland med Kalmar län halkade efter, framförallt för att stambanan hamnade långt ifrån länet och övrig järnvägsutbyggnad kom igång sent. Småland var samtidigt härjat av en stor nöd och fattigdom, det blev missväxtår under slutet av 1860-talet vilket bidrog starkt till att emigrationen ökade. Småland blev känt som utvandrarnas land, något som gestaltades i litteraturen genom Vilhelm Mobergs tetralogi Utvandrarserien under 1900-talet.
Företagande
Avvittringen lade grogrunden för bondeägda skogar och i sin tur för skogsbrukets framväxt vid sidan av jordbruket. 1700-talets utvecklade järntrådsdragningsteknik ledde till framväxande metallindustri med nya produkter som hårnålar, kedjor, strumpstickor och säkerhetsnålar. Husqvarna utvecklades från 1600-talets vapenfabrik till ledande tillverkare av såväl symaskiner som motorer, mopeder och allehanda järnvaror. På 1840-talet grundlades den internationellt framgångsrika Jönköpings tändsticksfabrik. Sågverk, pappersbruk som Lessebo Handpappersbruk, glasbruk, trävaruindustrier och snickerier blev en bas för Smålands industrialisering och ledde under 1900-talet till välkända verksamheter som begreppet Glasriket, IKEA, Sveriges äldsta möbelfabrik Gemla Möbler AB och kända designföretag som Bruno Mathsson och Källemo. På Småländska höglandet skapades under tidigt 1900-tal en ny industriform främst inriktad på prefabricerade hus och annan byggnadsindustri. Dessa husföretag finns till stor del kvar än idag såsom Myresjöhus, Sävsjö Trähus och Eksjöhus. I Finnveden i västra Småland blev under 1900-talet småföretagandets så kallade Gnosjöandan ett begrepp
Från unionstiden fanns tidigt två slottslän: Kalmar slottslän och Rumlaborgs län. Stegeholms län bildades sedan ur Kalmar län och Rumlaborgs län efterträddes på 1540-talet av Jönköpings slottslän. Resten av Småland var sedan uppdelad i olika fögderier.
När Linköpings stift bildades i början av 1100-talet omfattade det hela nuvarande Småland, med undantag av de delar av Mo härad som tillhörde Skara stift.
Stiften i Småland i tiden efter 1634 var: Linköpings stift för församlingarna i Tjust, Sevede, Aspeland samt Vedbo, Skara stift för huvuddelen av församlingar i Mo härad och Växjö stift för övriga delar. Före 1915 fanns Kalmar stift för församlingarna i Handbörd, Möre, vilka då övergick i Växjö stift. Efter kommunreformen 1971/74 har några församlingar i gränsområdena bytt stiftstillhörighet för att ge enhetlig tillhörighet inom kommunerna.
Övriga indelningar Redigera
Dessa återfinns i artiklarna för de respektive tre länen Jönköpings län, Kalmar län och Kronobergs län.
Geografi Redigera
Småland är ett av Sveriges sjörikaste landskap. Jordbruket var långt in på 1800-talet huvudnäringen, inte minst på den bördiga Södra Möreslätten söder om Kalmar. Den steniga moränmarken i de inre delarna av Småland hindrade bönderna från att finna större odlingsytor. Många myrar och mossar torrlades under 1800-talet för att vinna mark. Kusten mot Östersjön ligger till stor del vid Kalmarsund. Norr om detta ligger Misterhults och Tjusts skärgårdar. En stor del av Smålands inland, särskilt i den norra halvan, ligger på Sydsvenska höglandet.
Större tätorter Redigera
De största tätorterna i landskapet enligt SCB 2015:
Nr Tätort Folkmängd
1 Jönköping 93 797
2 Växjö 65 383
3 Kalmar 38 408
4 Västervik
MISTERHULT SOCKEN - SMÅLAND
Misterhults socken i Småland ingick i Tunaläns härad, uppgick 1967 i Oskarshamns stad och området ingår sedan 1974 i Oskarshamns kommun i Kalmar län och motsvarar från 2016 Misterhults distrikt.
Tätorter är Fårbo, Mörtfors, Figeholm samt kyrkbyn Misterhult där Misterhults sockenkyrka ligger. Misterhults socken ligger vid kusten norr om Oskarshamn. Socknens område tillhör den glest bebodda skogsbygden, som sitter likt en kil mellan de öppnare, välodlade gamla kulturbygderna Tjust i norr och Kalmarslätten i söder. I bygden ligger åkrarna utspridda och följer smala dalgångar som är inramade av breda, bergiga skogsplatåer. Längs kusten finns en skärgård, bredast utanför Gåsfjärden i norr. Till socknen hör också ön och naturreservatet Blå Jungfrun. Gästgiverier har funnits i Jemserum och Figeholm. Skärgården - Misterhults skärgård kallas socknens skärgårdsområde som i norr angränsar till Tjusts skärgård och i söder till Kalmarsund. Området består av en mängd öar som Vinö, Älö, Äspö och Strupö. Flera av dessa, däribland Vinö, är bebodda året runt. Ett generellt byggnadsförbud som infördes av Länsstyrelsen redan på 1920-talet, har fredat öarna från storskalig bebyggelse under de senare decennierna. Misterhults skärgård är ett naturreservat som bland annat inkluderar Älö, Strupö Marsöarkipelagen och Örö. Frälsegårdar - De högadliga släkterna slog sig inte ner i trakten, eftersom de antingen genom köp, förpantning eller genom förläningar skaffade sig jordegendomar i det bördigare norra och södra Kalmar län. Ett exempel är den legendariske jorddrotten Bo Jonsson Grip, som på 1300-talet praktiskt taget var herre över hela det småländska kustområdet och hade en särskilt stark ställning i Tjust. På Fågelvik i Tjust huserade även kung Karl Knutsson (Bonde) och senare ätten Gyllenstierna. Den urgamla ryktbara Bielkeätten hade sitt stamgods under senmedeltiden i trakten av Mönsterås med Kråkerum som sätesgård. Rikskanslern Axel Oxenstierna ägde på 1600-talet stora områden i Södra Möre där han var greve till Södermöre). Men även släkterna Sture[vem?] och Vasa hade ansenliga jordegendomar i denna del.
I 1500-talets jordeböcker uppträder egendomen Misterhult som två kronohemman, Stora och Lilla Misterhult. Dessa gårdar som låg mitt i bygdens centrum var av mycket hög ålder och hade viss betydelse redan under forntiden. Säkert är det just efter dessa gårdar som Misterhult vid sockenbildningen fick sitt namn. Fram till år 1521 fanns i princip ingen frälsejord i Misterhults socken. Det mesta jordagodset tillhörde Kronan. I den äldsta bevarade jordeboken över Misterhult upprättad 1543, finns inga självägande bönder, bara landbor som arrenderar sin jord. Vid seklets mitt hade trots allt ca 13% av Kronans jordagods övergått till frälset och ägdes av Görvel Fadersdotter (Sparre). Vid hennes död 1605 återgick hennes gods till Kronan, men bara för att 1607 förlänas till krigaren Per Mikaelsson. Per adlades år 1610 med namnet Hammarskjöld och blev stamfader för den ätt som kom att bygga upp ett mycket ansenligt godskomplex i Stranda och Tunaläns härader, som under mycket lång tid var den helt dominerande familjen i dessa trakter. (Per var farfars farfars farfars farfar till FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld). Adelsgårdarnas storhetstid i Misterhults socken inleddes först på 1600-talet när förtjänta krigare fick förläningar av kungen. Då var Tunaläns skogstrakter lämpliga resurser att dela ut. En av de största jordägarna i socknen blev alltså Per Mikaelsson Hammarskjöld, men även andra adliga släkter som Zelow, Breitholtz, Freidenfelt, Nordenskjöld, Hellenstierna och Ekenberg kom att bli betydande.
Sätesgårdar: (1) Fårbo säteri
(2) Misterhults säteri (3) Virums säteri (4) Imbramåla herrgård (5) Lindnäs herrgård (6) Virbo säteri
(7) Gässhults säteri (8) Virkvarns säteri (9) Gersebo herrgård (10) Köksmåla gård (11) Tjustgöls gård
NAMNET MISTERHULT
Sockennamnet kommer från kyrkbyn som 1417 hette Mistrult. Förleden är mist i betydelsen dimma, tät fuktig dis från sjön. Efterleden är hult, liten skog.
HÄLLERUM - MISTERHULT SOCKEN
Hällerum under Göljhult. Göljhult ligger norr om Misterhult kyrkby. Jag hittar inte Hällerum.
++++++
TIDSPERIODER
(1) Frihetstiden (1719–1772)
(2) Gustavianska tiden (1772–1809)
(3) Union och ny konstitution (1809–1866)
++++++
(1) FRIHETSTIDEN 1719-1772
Perioden betecknas som frihetstiden för att det kungliga enväldet upphävdes genom lag 1719. Det är alltså frihet från enväldesmonarki som avses. Perioden inleddes med att Karl XII stupade vid Fredrikshald år 1718 och att det svenska stormaktsväldet därmed gick under. Perioden avslutades med att Gustav III år 1772 genomförde en statskupp som gav regenten mer makt.
+++
(2) GUSTAVIANSKA TIDEN 1772-1809
Perioden inleddes med att Gustav III, som bestigit tronen 1771, år 1772 genomförde en oblodig statskupp (Gustav III:s statsvälvning) som gav kungen större makt. Den avslutades med att Sverige 1809 förlorade finska kriget och tvingades avträda Finland till Ryssland, samt att Gustav IV Adolf avsattes och att 1772 års regeringsform samt Förenings- och säkerhetsakten från 1789 ersattes med 1809 års regeringsform.
+++
(3) UNION OCH NY KONSTITUTION 1809–1866
Sveriges historia under den konstitutionella ståndsförfattningens tid, åren 1809 till 1866. Perioden inleds med att Sverige 1809 har förlorat finska kriget och tvingas avträda östra riksdelen till Ryssland, samt att Sveriges kung Gustav IV Adolf har avsatts och det gustavianska enväldet ersatts med konstitutionell författning, 1809 års regeringsform. Den avslutas med att den gamla ståndsriksdagen avskaffas 1866 och ersätts med en tvåkammarriksdag.
++++++
REGENTER
...
SVENSKA KRIG
Pommerska kriget 1757-1762
Gustav III:s ryska krig 1788-1790
Teaterkriget 1788-1789
Barbareskkriget 1801-1802
Första Napoleonkrigen 1805-1810
Finska kriget 1808-1809
Dansk-svenska kriget 1808-1809
Kriget mot Storbritannien 1810-1812 (utan stridshandlingar)
Andra Napoleonkriget 1812-1814
Fälttåget mot Norge 1814
++++++
LIVSHISTORIA
GIFT
....
DÖD 1828
Per Eriksson
++++++
KÄLLOR
FÖ Misterhult (H) 1754-1789, CI:3
--Bild 31/sid 55 (PEHR 1757-11-06)
HF Misterhult ......AI:2b, södra sid 231 Göljhult sid 234 Hellerum under Göljhult
HF Misterhult 1823-1831 AI:3 b, södra, Hellerum sid 326 (Sonen Anders till Göteborg)
Bouppteckning hittar ej jan 2020 | |
|
G e n v ä g a r
