Ingrid Sunesdotter Ylva (1150-1251)
1150--1251 (kvinna)
Född: 1150 i Vreta Kloster, Östergötland, Sweden
Död: 1251 i Bjälbo, Östergötland, Sweden
Daughter of Sune Sik och Valveska
Wife of Magnus minnesköld och Make 2
Mother of Eskil Magnusson Folkunga; Bengt Magnusson, (Folkungaätt); Laurs Tiundaland; Birger jarl och Elof Ingridsson
Sister of Ulfhild Sunesdotter
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ingrid_Ylva
http://en.wikipedia.org/wiki/Ingrid_Ylva
Mother of 1.Bengt, bishop in Linköping, d 1237 2. Birger b ca 1210, d 1266, Swedens last Jarl from1248.
Vanligen antages hon som dotter till en Sune Sik som skall ha varit son av Sverker den äldre. Magnus Minnesköld knöt i så fall genom sitt andra gifte en viktig dynastisk förbindelse, då han äktade Ingrid Ylva, sondotter till kung Sverker d.ä. (mördad 1156).
I detta äktenskap föddes sonen Birger. Ingrid Ylva var mor till Birger Jarl och änka efter Magnus Minnesköld – hon var Bjälbosläktens ättemor. Ingrid Ylva blev en legend redan i sin livstid vid mitten av 1200-talet. Hon var en av flera starka änkor som styrde riket efter de blodiga segrarna mot Danmark. Om henne sades att hon var trollkunnig och att så länge hon höll sitt huvud högt skulle intet ont drabba folkungaätten. Därför säger traditionen att hennes döda kropp blev inmurad i stående ställning i en pelare i Bjälbo kyrka. Med järnvilja fostrade hon sina söner i en skoningslös tid där den starkares rätt var den enda lag som gällde. Att just en av hennes söner till slut skulle segra i maktkampen kunde inte ha förvånat någon. Ingrid Ylva bodde i också Skänninge och efter att maken stupat i slaget vid Gestilren 1210 gifte hon, vad vi vet, inte om sig utan dog som änka ca 1251.
Om Bjälbo Skulle man vilja sätta fingret på Sveriges mest centrala och betydelsefulla punkt och finna dess bultande historiska och politiska hjärtslags ursprung så skulle man kunna peka på Bjälbo. Innan Sverige liknade det rike vi känner idag stod makten mellan fyra släkter med ursprung i det bördiga Östergötland och Västergötland: Eriksätten, Stenkilska ätten, Sverkerätten samt Bjälboätten från Bjälbo, senare kallad Folkungaätten med t ex Magnus Ladulås och hans söner Birger, Erik och Valdemar; kända från Håtunaleken och Nyköpings gästabud. I Bjälbo föddes i början på 1200-talet Bjälboättens störste historiska person, Magnus Ladulås far, riksjarlen Birger Jarl som gjorde fred och enade Sverige och anlade Stockholm. Man kan säga att här stod Sveriges vagga, fyra stycken för att vara precis, Bjälboättens fyra kungar banade allesammans vägen för nationalstaten Sverige och de blev också kungar över Norge och Danmark. Som folkungarnas stamgods var Bjälbo rikets förnämaste kungaresidens. Stenkyrkan byggdes på 1100-talets första hälft och ingick som en del i Bjälboättens stamgård och huvudgård Bjälbo.
Det stora mäktiga kyrktornet med sina många kamrar och rum har länge konfunderat forskarna. Med en ny dendrokronologisk mätning har tornet kunnat dateras till strax efter 1220. Det pekar alltså på att det var den då 10-årige Birger Jarls mamma Ingrid Ylva som lät bygga det. Ingrid Ylva blev änka vid tiden för Birger Jarls födelse. Därmed blev hon familjens överhuvud och kunde fortsätta sin döde mans arbete. I laglig mening hade änkor samma möjligheter och befogenheter som män vilket förklarar varför det så ofta är kvinnor som träder fram som grundare av kyrkor och stora jordägar under medeltiden. I traditionen har bevarats att Ingrid Ylva skänkt den stora klockan till kyrkan år 1240 och den kallas förstås för Ingrid Ylvas klocka; en klocka som fortfarande ringer i Bjälbo kyrka.
Av huvudgårdens förnäma boningshus finns inga synliga rester kvar över mark men sannolikt låg byggnaderna omedelbart väster om kyrkan. Runt kyrkan och gården växte under 1200-talet upp en by med inte mindre än 14 gårdar. Av det medeltida godskomplexet i Bjälbo kvarstår idag det mäktiga kyrktornet uppfört i början av 1200-talet. Detta torn är unikt i svensk byggnadskonst. Tornrummet användes som tillfällig tillflyktsort när stridande ätter tävlade om makten i landet. Traditionen berättar att Birger jarls mor, Ingrid Ylva, bodde i tornet och dendrodateringen evisar att hon byggde det..
--------------------
Sägnerna om henne tillhöra ett gammalt folkungagods, Bjälbo, detsamma där vi såg konung Knut Eriksson vinna sin blodiga seger över de sverkerska prinsarna. Bjälbo Jarlasäte tror man har legat väster om Bjälbo kyrka, vilken själv är så gammal, att hennes ålder väl hinner upp till dessa tider.
Man har väster om kyrkan funnit en stengrund som man tror tillhöra gamla Bjälbo gård. Flera namn på gårdar i trakten anses även stamma från det forna jarlasätet. Så skall jarlens hirdmän eller hovmän ha haft sin boning där nu Hofgården ligger, jarlens fogde bott på Fogdegården, och Blockhusgården har sitt namn av en forntida befästning eller ett blockhus. Rusthållet Trädgården skall ligga där fordom slottsträdgården låg.
Ingrid Ylvas kamrar är belägna i själva tornet till den gamla kyrkan, vars tjocka gråstensmurar vittnar om hennes höga ålder, på samma gång som tornet, vilket har 6 1/2 alnar tjocka murar och är uppfört av huggen kalksten till samma bredd som kyrkan. De nämnda kamrarna ligga i tornet, den ena ovanom den andra. Sägnen förmäler, att Ingrid Ylva under ofredstider dragit sig undan till dessa tornrum (men nyarer forskning visar alltså att hon också byggt dem). Ännu år 1669 skulle i dessa rum funnits kvar av Ingrid Ylvas husgeråd.
Fru Ingrid skall vidare - förmäler sägnen - ha varit begåvad med en stor spådomsanda och ibland annat fällt det yttrandet om sin ätt, »att så länge hennes hufvud stod upprätt, skulle ätten icke dö ut». Det var på sitt yttersta hon hade detta yttrande, och hon var då mäkta gammal. Emellertid - så förmäles det - skall hon efter sin död blivit inmurad i upprätt ställning uti en pelare i sakristian, för att sålunda förekomma ättens utgång. I en fyrkantig murad stenpelare till höger om dörren i sakristian trodde man Ingrid vara inmurad, tills man i förra århundradet (1700-talet) fann sig därutinnan bedragen. Kyrkan skulle nämligen då till en del ombyggas, och då därvid sakristian revs fann man intet tecken till någon ihålig pelare, icke heller till någon inmurad kropp.
Det är dock sönernas minne som fört med sig till sena eftervärlden Magnus Minniskölds och Ingrid Ylvas. Tvenne av dem är utan gensägelse sin samtids och yppersta män. Om den yngre av dessa få vi under det närmast följande ge konungen tillräckligt tillfälle att tala.
Källa: Wadbring -------------------- Far: Sune Sverkersson [Sik] (1132 - ) Mor: Kalundborg
Född: omkring 1150 1) Död: omkring 1253 Bjälbo, Östergötland 1)
-------------------------------------------------------------------------------- Familj med Magnus Minnesköld (1150 - 1210) Barn: Birger 'Jarl' Magnusson (1210 - 1266) Bengt Magnusson [Folkungaättens lagmansgren] (- 1237)
-------------------------------------------------------------------------------- Källor 1) Directory of Royal Genealogical Data, Hull, England
-------------------- Far: Sune Sverkersson [Sik] (1132 - ) Mor: Kalundborg
-------------------------------------------------------------------------------- Familj med Magnus Minnesköld (1150 - 1210) Barn: Birger 'Jarl' Magnusson (1210 - 1266)
-------------------------------------------------------------------------------- Källor
1) Directory of Royal Genealogical Data, Hull, England
Född 1170 i Bjälbo (E). Död omkring 1251 i Bjälbo (E).
Ingrid Ylva, född på 1100-talet (födelseår okänt), död omkring 1251, var en medeltida svensk högättad kvinna, mor till regenten Birger jarl och gift med Magnus Minnisköld. Innehåll [göm]
Olaus Petri hävdade att Sune Sik den äldre, son till Sverker den äldre var Ingrid Ylvas far, en uppgift som varken motsägs eller bekräftas av tillgängliga källor.[1] Uppgiften saknas hos Johannes Bureus avskrift av samma källa som Olaus Petri utnyttjade. Bland andra Nils Ahnlund och Markus Lindberg har dock satt tilltro till uppgiften.[2][3] Modern är helt okänd.
Åke Ohlmarks har på lösa grunder antagit att namnet "Ylva" indikerar en härstamning från den gamla östgötska stormannaätten Ylvingarna. Det namnet är en kvinnlig form av Ulv (Ulf) och betyder varginna, och i källorna får Ingrid även det latinska tillnamnet Lupa.[4]
Ingrid Ylva gifte sig första gången med Magnus Minnisköld till Bjälbo. Hon gifte senare om sig men hennes andre make är till namnet okänd. År 1234 blev hennes son Birger svåger till kungen Erik Eriksson, och 1250 blev Ylvas sonson Valdemar kung och hennes son Birger blev regent. Hon dog enligt Gråbrödradiariet år 1251 och begravdes år 1252.
I sitt andra äktenskap fick hon sonen Elof.
Ingrid Ylva var känd för sina påstådda magiska förmågor; hon ansågs vara en så kallad "vit" magiker, som använde trolldom för det godas skull, och det finns många historier om dessa bedrifter. Hon ansågs också vara synsk. Enligt legenden förutspådde hon, att hennes familj skulle ha makten över tronen så länge hennes huvud hölls högt, och sonen lät då begrava henne upprättstående.[1] Se även [redigera]
* Bjälboätten
Externa länkar [redigera]
* Ingrid Ylva i Wilhelmina Stålberg, Anteckningar om svenska qvinnor (1864)
Källor [redigera]
1. ^ [a b] Nordisk familjebok, 1910 "Ingrid Ylva",.
2. ^ Ahnlund, Nils i Historisk tidskrift 1945 s. 332-351
3. ^ Lindberg, Markus i Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2003 ISBN 91-85908-52-5 s. 72, 74 & 80
4. ^ Lars O. Lagerqvist & Nils Åberg (den yngre) i Öknamn och tillnamn på nordiska stormän och kungligheter ISBN 91-87064-21-9 s. 30
* Jan Guillou, "Häxornas försvarare".
* Åke Ohlmarks: Alla Sveriges prinsessor (Stockholm 1979)
* Gustin, Ingrid (2009). Kvinnan, tornet och makten i Bjälbo. Triangulering : historisk arkeologi vidgar fälten. S. 111-127
Wilhelmina Stålberg 1864: Anteckningar om SVENSKA QVINNOR p 203: Ingrid Ylfva, var dotter af Suno Sik och sondotter af konung Sverker I eller äldre. Hon var gift med Magnus Månesköld och egarinna af Bjälbo i Östergöthland, som varit hennes faders sätesgård. Af detta äktenskap föddes åtskilliga barn: sönerna Carl, biskop i Linköping, Eskil, kongl, råd och lagman i Westergötland, Birger, jarl och riksföreståndare samt fader åt konung Waldemar, och Bengt till Ulfåsa, som var gift med Sigrid den Fagra, hvars dotter blef stammor för Braheslägten. Af Ingrid Ylfvas döttrar blef en gift med Jaroslaw, storfurste i Ryssland, en annan, Magnhild, med Herve Trolle, Trolleättens stamfader. Sedan Ingrid blifvit enka, bodde hon alltid på Bjälbo och vistades mycket i kyrktornet, af kärlek till en klocka, som hon skänkt till kyrkan. Detta jemte hennes drömmar och spådomar satte henne i stort rop och anseende. På sin dödssäng förkunnade hon straxt före sin dödsstund, d. 26 Okt. 1252, att så länge hennes hufvud stod upprätt, skulle icke telningar af hennes ätt saknas på svenska thronen. Birger Jarl lät till följd häraf begrafva sin mor i en stenpelare i Bjälbo kyrka, sålunda att hennes kropp var stående. -- I Linköpings bibliotheks handlingar, 2:a delen, pag. 149, finnes en slägttafla öfver Magnus Måneskölds och Ingrid Ylfvas afkomlingar, hvaraf synes att från dem härstamma Birger Jarl och 9 konungar, nemligen Magnus Ladulås, Birger, Magnus Smek, Håkan, Albrecht, Erik XIII, Christoffer, Christian I och Hans, samt drottning Margaretha och flere hertigar. (Wilhelmina Stålberg 1864: Anteckningar om SVENSKA QVINNOR p 203). -------------------- Ingrid Ylva Sunnesdotter 1
Ingrid married Magnus Minneskiöld, son of Bengt Folkesson Snivels of Flanders and Ulvhilde Bjørnsdatter. (Magnus Minneskiöld was born about 1150 and died in 1210.)
-------------------- Elof är från Ingrid Ylvas andra gifte, med en till namnet okänd man. Han är alltså halvbror på mödernet till Birger som föddes i Magnus Minneskölds andra äktenskap (i Ylvas första).
http://wapedia.mobi/sv/Diskussion:Elof_(f%C3%B6rfader_till_%C3%A4tten_vingad_pil)
---------------------------------------------------------------
Ingrid Ylva From Wikipedia, the free encyclopedia
The Bjälbo Church tower of Ingrid Ylva Ingrid Ylva Sunesdotter of Bjelbo (born c. 1180s, died c. 1250–1255), was a Swedish noblewoman, the wife of Magnus Minnesköld of Bjälbo and the mother of regent Birger Jarl. The exact years of her birth and death are unclear; a traditional year quoted for her death is 26 October 1252; it is also considered, though, that this was the date of her burial, and that she had actually died in 1251.
Contents
[hide] 1 Biography
2 Ingrid Ylva in legend
3 Notes
4 References and litterature
[edit] Biography
According to Olaus Petri, she was the daughter of Sune Sik. She was married to Magnus Minnesköld of Bjelbo, possibly as his second wife. Several of his sons, born or raised by Ingrid Ylva, would come to hold positions of power when grown: Eskil became lawspeaker in Westrogothia, Karl and Bengt both became bishops of Linköping and Birger became Jarl of Sweden, and later had his son elected king.
As a widow, in c. 1208–1210, she most likely managed her estates in Bjälbo as the head of the family, due to her sons being minors. She attended the church from her favourite place in the church tower, to which she had once donated a bell; according to tradition, she often lived in this tower during insecure times. In 1234, her son Birger married Princess Ingeborg Eriksdotter of Sweden, and in 1250, he became regent and father of the king. It remains unclear if Ingrid Ylva was still alive at this point, though it is believed that she was. However, she does not seem to have played any part at the royal court, and probably preferred to stay within her estates. She is said to have married again, to an unnamed man with whom she had a son, Elof Vingad Pil, while other sources claims she remained unmarried.
[edit] Ingrid Ylva in legend
Ingrid Ylva is known in various legends, and possibly in her time, as a so-called white witch; she was said to be able to master magic, which she used for good purposes and for her family's good fortune. A lot of stories were told about her magical skills. One legend said that once, when Bjälbo was subjected to a surprise attack from the enemies of the family, Ingrid Ylva rushed to the top of the church tower, and, from there, she ripped open a pillow full of feathers which spread across the land, and turned into knights in armour. These magical stories was far from slander; in the 13th century, the witch trials were hundreds of years in the future, magic was not illegal and the ability to master magic was considered a great and admirable skill; there was a clear separation between white and black magic, and not even black magic was yet connected to the Devil or punishable by death, as it would become later. Her name was widely known long before her son became regent, and her alleged magical skill was highly admired.
She was widely regarded for her ability to foretell the future. Legend claims, that on her deathbed she predicted that her line would succeed to the Swedish throne, as long as her head was held high[1]. Legend says, that because of this, her son, the regent, buried her standing upright, inside the tower with which she had had such a close relationship[2]
[edit] Notes
1.^ Christer Öhman (Swedish): Helgon, bönder och krigare. Berättelser ur den svenska historien (Saints, farmers and warriors. Stories from the history of Sweden)
2.^ Christer Öhman (Swedish): Helgon, bönder och krigare. Berättelser ur den svenska historien (Saints, farmers and warriors. Stories from the history of Sweden)
[edit] References and litterature
Runeberg.org (Swedish)
Jan Guillou: "Häxornas försvarare" (Defender of the witches) (Swedish)
Christer Öhman: "Helgon, bönder och krigare. Berättelser ur den svenska historien" (Saints, peasants and warriors. Stories from the Swedish history) (Swedish) (1994) |  |
|
G e n v ä g a r
