Släktforskningssajten Genvägar använder cookies för personlig anpassning, anpassning av vår nätreklam och andra ändamål. Läs mer eller ändra dina cookie-inställningar. Genom att fortsätta använda vår tjänst samtycker du till vår användning av cookies.
G e n v ä g a r

Om Släktforskningssajten Genvägar
Till släktträden
Samarbeta
Stöd
Logga in
Sök
Visning
Index
Personer
Ny person
Importera
Visa släktträd
Redigera person
Redigera relation
Herse Falesson Bure (1350-)
Lägg till moder...
Olof Hersesson Bure (1380-)
1380-- (man)

Född år 1380 i Bureå, Skellefteå lfs.

Bodde på gården Bureå nr 2, Skellefteå lfs.

Olof Hersesson hade barnen:
* Anders Olofsson, ägde gården Bureå nr 6.
* Olof Olofsson, som bodde på faderns gård, dvs Bureå nr 2,
han hade två söner och nio döttrar.
* Jon Olofsson, hade sonen Sten Bure som var befallningsman i Gävle
1560, sonen Olof Jonsson i Bureå, dottern Cecilia som var gift med
Nils Olsson i Blåsmark, dottern Agnes som var gift med Olof Andersson
i Burvik, dottern Mariet som kallades Bur-Mariet.

Olof (Oluf) Hersesson var den som fullbordade bygget av Bureå kloster på en holme i Bureälvens mynning. Klostret grundades av hans far, Herse Falesson.

"Bura kloster, den stichtade Härse Falesson ab Birstad och började bygga på en homla uti Bure åminna, det blev av hans son Oluf fullbordat, der voro 14 bröder förutom abboten".

Så börjar Johannes Buréus sin beskrivning av "Bure kloster", när han som Sveriges förste riksarkivarie besöker Bureå år 1601. Med dessa rader börjar också den skrivna historien om klostret. Huruvida det legat ett kloster i Bureå eller inte, har forskare tvistat om alltsedan Buréus besök. De flesta har betvivlat hans ord och förklarat berättelsen med att Buréus antagligen "bättrat" på historien för att få en finare släkttavla. Buréus var nämligen bördig från byn på sin mors sida och antog namnet Buréus när han adlades.
Källa: Bureå, en historisk guide.

Sten Rigedahl, Sundsvall, adjunkt, författare och forskare besökte den 7 och 8 september 2005 Bureå för att på plats bilda sig en uppfattning om klostrets vara eller inte vara. Så här skriver han i sitt brev efter resan:


Bureå och Bura kloster

Bureå är numera en del av storkommunen Skellefteå. Samhället på 4000 själar ligger på ömse sidor om Bureälven, som rinner upp i fjällvärlden och går genom Burträsk, som sjöar heter häruppe, fortsätter genom Falmarksbygden och rinner ut i Burefjärden i Bottenviken. Bygden har sedan fort varit mycket livaktig men hotar nu alltmer att bli en sovförort till det 20 km mot norr belägna Skellefteå centrum. Mellan åren 1796 och 1992 var den förhärskande industrin Bure bolag, som först drev en stor sågindustri och senare under MoDo ett träsliperi. Numera återstår endast Bure Arkiv i den gamla kontors-byggnaden, som skildrar verksamheten under de två hundra åren.

Bureå räknar sina anor från den tidiga medeltiden då Nils (Nicolaus) Fardiaeknson tillsammans med ärkebiskopen Olof (Björnsson) i Uppsala, fogden över Hälsingland Johan Ingemari och Petrus Unge skrev kontrakt med Magnus Eriksson år 1327 om landet mellan Skellefteå och Ule älvar för uppodling (Dipl. Sv. IV n. 2606). Nils sigill, den pansrade armen finns på ett dokumentet av 1352 (Sv. Riksark. pergam.n. 97).
Det är denne Nils Fardiaeknson eller hans son som överbibliotekarien Leonard Bygdén 1844-1929 i sin uppsats, föredragen vid Svenska Litteratursällskapets allmänna möte 1890 "Sägnen om Fale Bure", anser legat under likstenen med Burevapnet med den pansrade armen, numera förvarad i Sköns nya kyrka.
Riksantikvarien, diplomaten och vetenskapsmannen Johannes Bureus 1568-1652, den svenska grammatikens fader, anser som bekant, att det rör sig om Fale den unge en mytomspunnen gestalt, som enligt folksagan räddade kungasonen Erik Knutsson vid Älgarås 1205 upp till sitt herresäte i Byrestad, Skön. Erik blev sedermera Sveriges förste krönte konung och Fale Bure var alltså den rättmätige Arn Magnusson i Jan Guillous serie om Sveriges medeltid.
Johannes Bureus var själv av buresläkten. Hans mor Magdalenas morfar kallades Anders Japson af Bure och var underlagman. Magdalena gifte sig med kyrkoherden i Åkerby i närheten av Uppsala, medan systern Elisabeth gifte sig i Säbrå vid Härnösand och blev mor till Anders, Sveriges kartografis fader, Jonas den förste riksarkivarien och Olof, hovmedikus och Stockholms borgmästare. Dessa fyra kusiner adlades af Bure och i deras vapen finns samma fem stjärnor som idag pryder det gamla Bureå sockenvapen.
Leonard Bygdén vill sedan inte kännas vid någon släktskap mellan de ångermanländska och medelpadska släktena, något som på senaste tid vederlagts av professor Karl Henrik Gustavsson och docent Sten Jagell i deras genetiskt genealogiska forskningar rörande Västerbottens syndromet.
Johannes Bureus vistades i slutet av 1600 och början av 1601 hos sin släkting Olof Björnsson, född på 1530-talet och en av traktens förmögnaste och mest ansedda män, som hade mycket att berätta om tider som varit. Bureus anger exakta antalet abbotar till 14 och känner också namnet på klosterföreståndaren Jon Olofsson alias Bure herr Jon eller Dominus Jonas Bureus. Anders Danielssons 1576-1601 far var Daniel Andersson 1539-1580, vars farbror var just denne Bure herr Jon. Abbotarnas öde efter klostrets upplösning är också bekant. De blir beordrade att bege sig norrut och kristna samerna. Herr Jon själv dör blind.
Det är en ren orimlighet att inte anta att Johannes Bureus berättelse om Bure kloster är pur sanning med detta i åtanke.
Johannes berättar med frejdigt mod vad byborna har att förtälja om den namnkunnige Herse, som var den äldste sonen till Fale Bure hin Unge. Denne Fale måtte om datum ska stämma vara Leonard Bygdéns Fale, son till Nils Fardiaegnson. Sedan fortsätter historien ungefär så som jag berättat den i mitt Krönikespel om Herse Falesson Bure se www.fale.bure.just.nu

Akademiledamoten, politikern och biskopen Carl Gustaf Nordin 1749-1812 har när han läst "Genealogia Burae Familiae, Om Bura namn och ätt antecknat "var aldrig kloster, blott ett gille", gjort detta utan varken bevis eller eftertanke. Det är utom all rimlighet att tro att inte Johannes Bureus, dåtidens mest kunnige inom forntida historia inte skulle känna till skillnaden mellan ett gille och ett kloster. Gillet hade inga abbotar och bedrev ingen klosterverksamhet. De var sammanslutningar av social och delvis sakral karaktär allmänna eller med medlemmar från ett visst skrå. Gillena hade en gillesstuga, där det ofta åts och dracks helt omåttligt. Denna stuga var ofta lokaliserad till närheten av en kyrka och medlemmarna drucko skål för treenigheten, Jungfru Maria och lämpligt helgon. Både kloster och gillen avskaffades efter reformationsriksdagen 1527.
Olaus Magni 1488-1544, som besökte Västerbotten 1519 berättar i sin historia om de nordiska folken att "de kristliga bordssamkvämen", försiggingo i ett stort hus vid kyrkan, enkom uppbyggt för detta ändamål. Ett gille fanns alltså men lokaliserat till Skellefteå gamla sockenkyrkas närhet. Klostret låg i Bureå.
Olaus Magni nämner också i sin "Konung Erich den Helges historia" Fahle eller Falle, vilket motsäger C G Nordins fräcka påstående att Johannes Bureus själv skulle producerat historien om Fale den Unge för att bli adlad.
C G Nordin medger också att den buregren han själv säger sig tillhöra, säbrågrenens stamfar Lars Svensson född 1507 lärt sig skriva och läsa av sin släkting abboten Jonas Olsson Bure hos munkarna i Bureå.

Vad finns då att se idag på Klosterholmen i Bureå, där klostret legat?
Vid ett den 7-8 september 2005 företaget besök kunde konstateras att holmen inte längre är omfluten men att Bureå Byautvecklingsförening stod i begrepp att återställa naturen så att holmen åter blir så. Det är fortfarande efter 500 år lätt att se var huvudbyggnad och källare legat och de i sagan omtalade jättekasten finns kvar. Holmen är liten och har säkerligen skändats av många oseriösa utgrävningsförsök, där många av de föremål som hittats "försvunnit". Traditionen säger att flaskor omspunna av flätverk, rester av lerkrukor eller grytor, en järnyxa, bengaffel och några mycket ålderdomliga nycklar hittats, som allt förlorats. I förvar i Skellefteå museum finns dock en öltunnekran i form av en fyra cm hög bronstupp. Den s.k. buretuppen är daterad till 1400-tal. Ett processionskrusifix och en gammal ljuskrona, som ännu finns i Skellefteå landsförsamlings kyrka ska enligt traditionen hört till klostret liksom en 81 cm hög madonnabild förvarad i Härnösand och ett broderat kläde förvarat i Skellefteå museum
Bevis på munkarnas flit finns än idag i förekomsten i Bodaträsk av den för dessa trakter annars främmande fiskarten gös liksom av de odlingar av medicinalväxter som munkarna bedrev och som idag finns vid slutstationen av den ambitiösa Bureå utvecklingsförening anlagda Linnéstigen längs Bureälvens lopp.
För alla bureättlingar i Bure Släktförening finns alla skäl i världen att besöka detta Bureättens gästfria Mekka. Semesteridyllen Bureå.

Sten Rigedahl

Källor:
Bureå, en historisk guide.
Sten Rigedahl, Sundsvall, adjunkt, författare och forskare.
Boken Bönder och gårdar i Skellefteå socken 1539-1650.
Anders Olofsson Bure (1425-)
Jakob Andersson Bure (1450-)
Barn
Barn
Barn
Olof Andersson (-1598)
Barn
Sven Nilsson (1600-1658)
Nils Svensson (1625-1696)
Sven Nilsson (1655-1746)
Malin Svensdotter (1689-1767)
Sven Hägg Olofsson (1724-1802)
Jonas Svensson (1755-1834)

Tipsa någon om detta släktträd via e-post!

Har du ytterligare upplysningar om denna släkt eller synpunkter på denna information? Kontakta då släktforskaren med användarnamn edahl...e som gjort släktträdet.

Vill du släktforska själv? Skapa ett eget användarkonto på Släktforskningssajten Genvägar.