Victoria av Baden
Svensk drottning 1907. Hon var dotter till storhertig Fredrik I av Baden, dotterdotter till kejsar Vilhelm I och dottersondotter till den avsatte svenske kungen Gustav IV Adolf. Mor till Gustaf VI Adolf. Den dittills förnämsta kvinnan i familjen Bernadotte. Hon fostrades till drottning och tvingades in i ett äktenskap med den lika ointresserade kronprins Gustaf (V).
Victoria vigdes den 20 september 1881 i hemstaden Karlsruhe vid Sveriges kronprins Gustaf. Tillsammans med denne gjorde hon sitt intåg i Stockholm i slutet av månaden. Hon fick ett otroligt mottagande av det svenska folket. Hon hyllades inte bara som landets kronprinsessa utan också som en som vände hemåt. Victoria härstammade nämligen från Gustav Vasa och det tidigare svenska kungahuset, den Holstein-Gottorpska ätten.
Victoria var mycket begåvad och var sin make överlägsen på det mesta. Hon hade bestämda politiska åsikter och ville i varje läge gynna sitt gamla hemland Tyskland. Hon var en mycket militant dam och trodde bergfast på att kungakronan var just "av Guds nåde" och inget som skulle tas lätt på. Ej heller skulle medlemmar i kungafamiljen kasta bort sin titel.
När Victorias svåger, prins Oscar förälskade sig i hennes hovfröken Ebba Munck af Fulkila berättades det att stämningen var denna: "Konungen (Oscar II) gråter, Drottningen (Sofia) beder, Kronprinsessan Victoria svär och fröken Munck säger: ske Guds vilja.". Prins Oscar (senare Prins Bernadotte) gifte sig med Ebba Munck af Fulkila 1888 och den berömda "Munckbron" slogs mellan kungafamiljen och folket. Folket i det oscarianska Sverige såg nöjt på.
Den 11 november 1882 födde Victoria hennes och Gustafs förste son, Gustaf Adolf, senare kung Gustaf VI Adolf. Den 17 juni 1884 föddes son nummer två, Wilhelm och den 20 april 1889 föddes ytterligare en son, Erik. Men Erik var inte frisk. Man antar att han som foster skadats av de starka mediciner som Victoria ordinerats under graviditeten. Erik dog i Spanska sjukan bara 29 år gammal och hans dödsbädd besöktes aldrig av Victoria, trots att hon var i landet. Orsaken sades vara hennes rädsla att själv smittas.
Hennes rädsla var inte obefogad, eftersom hennes egen hälsa var allt annat än stark och hon hade stora problem med lungorna. Under hela sitt liv blev hon ordinerad resor till varmare breddgrader. Till exempel till Egypten, där hon också fick tid att arbeta med att fotografera, som var ett av hennes stora intressen. Efter hemkomsten gav hon ut en bok, Vom Nil, där hon berättade om sina upplevelser. Boken är rikligt illustrerad med de bilder som hon själv tog under resan. Victoria återvände inte genast till Sverige efter resan utan stannade några månader i Italien. Hon hann knappt komma hem till Sverige och slottet Tullgarn förrän hon åter började frysa. Sommaren 1891 blev kall och regnig och till hösten var hennes hälsa åter så dålig att hon av sina läkare ånyo ordinerades en resa till Egypten. Victoria kom att vistas utomlands under i stort sett hela sin tid som kronprinsessa.
Den 8 december 1907 blev Victoria drottning av Sverige. Victoria ändrade nu helt sina levnadsvanor och med en vilja av järn och stor pliktkänsla deltog hon med sin gemål i alla evenemang som fosterlandet väntade sig. Hon engagerade sig i politiska frågor och fick en mycket viktig politisk roll, då hennes starka vilja ofta påverkade Gustafs åsikter och beslut.
Victoria var dessutom den pådrivande faktorn inför Gustafs borggårdstal den 6 juni 1914. Victoria renskrev talet som Sven Hedin var upphovsman till. Kronprins Gustaf Adolf och hans bröder försökte förgäves få delar av talet omformulerat, men Victoria var fast besluten att det tal som var skrivet skulle hållas av Gustaf.
Första världskriget bröt ut sommaren 1914. Victoria, som alltid hade känt starkt för sitt gamla hemland, arbetade envist med att få Sverige att gå med i kriget på Tysklands sida. Under kriget reste hon fyra gånger från det neutrala Sverige till Tyskland. På två av resorna tog hon dessutom med sig sitt barnbarn Lennart. Hon fick stark kritik för dessa resor. Bland annat i Upsala Nya Tidning, 1915: "I vida kretsar i vårt land har det väckt en icke ringa förvåning att drottningen gjort ånyo en resa till Tyskland och nu tycks tills vidare stanna där. Det förefaller som om Sverige skulle äga möjligheter att under dessa tider härbärgera landets drottning, som ju icke har någon ansträngande politisk funktion att fylla, utan som kan helt ägna sig åt de sina i Sverige och åt de människovänliga värv som bör ligga högst densamma om hjärtat."
Victoria reste åter till Tyskland under hösten 1918. Men besöket fick ett abrupt slut den 11 november. Efter Tysklands sammanbrott och kejsardömets fall tidigare under hösten kom den dagen revolutionsoroligheterna till Karlsruhe. I skydd av mörkret tvangs drottning Victoria att, tillsammans med sin tyska familj, ta sig ut genom ett fönster på slottets baksida, samtidigt som kulsprutor gav eld mot fönstren på slottets framsida. De undsattes av Victorias kammarherre greve Robert Douglas, som förde dem till sitt slott i Langenstein, där de blev kvar i ett halvt år. Efter att många andra lösningar fått avslag av säkerhetsskäl flyttade familjen under våren 1919 till det egna slottet Mainau. Det dröjde därefter ända tills slutet av juli innan alla formaliteter kring Victorias hemresa var avklarade.
Hemma i Sverige möttes Victoria nu av kyla från vissa håll. Hon ogillade Gustaf V:s strävan att följa med utvecklingen och höll envist fast vid det rätta med "ett kungadöme av Guds nåde".
Under slutet av 1920-talet försämrades hennes hälsa åter och hon tvingades att bosätta sig permanent i Italien. Hennes sista resa hem till Sverige gjorde hon på Gustaf V:s 70-årsdag 1928.
Den 4 april 1930 avled Victoria i sitt hem Villa Svezia till följd av de lungemfysem som hade plågat henne under många år.
Artikelkategorier: Sveriges drottningar : Huset Bernadotte : Födda 1862 : Avlidna 1930 | |
G e n v ä g a r
