Kilian Stobaeus var en läkare, vetenskapsman och universitetsprorektor. Stobaeus donationer lade grunden till flera universitetsavdelningar och museer, och samlingarna växte intensivt under det följande århundradet. Stobaeusprojektet vid Lunds universitet syftar till att belysa hans liv och prestationer.
Kilian Stobaeus föddes den 6 februari 1690 i Vinslöv i södra Sverige, i en välutbildad familj. Efter att ha förlorat sin far i tidig barndom växte Stobaeus upp hos sina farbröder och mostrar i Karlskrona, Lund och Göteborg, där han fick en utbildning i naturhistoria, humaniora och medicin. En av hans lärare var Olof Bromelius, en medicinsk doktor, forskare och ivrig samlare. Det är mycket troligt att mentorskapet och vänskapen med Olof och hans son Magnus ledde Stobaeus på vägen mot medicin och naturfilosofi och inspirerade honom att samla.
Stobaeus flyttade till Lund 1709 för att slutföra sin formella utbildning. 1721 erhöll han en doktorsexamen i medicin. Efter att ha arbetat som läkare i Göteborg, Lund och kurorten i Ramlösa återvände han till akademin 1728, där han blev professor i naturfilosofi och experimentell fysik vid Lunds universitet. Ett år senare nominerades han till den prestigefyllda Vetenskapsakademien i Uppsala, och 1732 blev han professor i historia och fick titeln arkiater (överläkare). Vid den tiden hade han redan en betydande museumsamling, som han använde för sin undervisning och forskning. Samlingen donerades till universitetet 1735, men Stobaeus behöll sin samlingsiver fram till sin död 1742. Han ägde också ett omfattande bibliotek och en mynt- och medaljsamling, som köptes av universitetet efter hans död. Hans mest berömda elev, Carl von Linné, beskrev Stobaeus som: "Enögd, halvt förlamad i ena benet, ständigt plågad av migrän, hypokondri och ryggsmärta men annars enastående geni.
Det är inte känt exakt när Stobaeus började samla. Men på 1720-talet var hans samlingar betydande och välkända, åtminstone i Sverige. Stobaeus var främst intresserad av naturhistoriska föremål - fossiler, stenar, växter, djur och snäckskal - men han ägde också en samling mynt och medaljer, arkeologiska och historiska föremål och etnografiska föremål. Hindrad av sitt dåliga hälsotillstånd och universitetsåtaganden genomförde Stobaeus inga fältstudier | |
G e n v ä g a r
