Släktforskningssajten Genvägar använder cookies för personlig anpassning, anpassning av vår nätreklam och andra ändamål. Läs mer eller ändra dina cookie-inställningar. Genom att fortsätta använda vår tjänst samtycker du till vår användning av cookies.
G e n v ä g a r

Om Släktforskningssajten Genvägar
Till släktträden
Samarbeta
Stöd
Logga in
Sök
Visning
Index
Personer
Ny person
Importera
Visa släktträd
Redigera person
Redigera relation
Nils Larsson (1530-)
NN Larsson
Erik Nilsson (1560-1620)
Lägg till moder...
Per Ersson (1576-1645)
Per Jakobsson (1560-1642)
Lägg till moder...
Kerstin Persdotter (1570-)
Bonde Salomon Persson (1620-1676)
Gertrud NN (Persdotter) (1625-1679)
Daniel Salomonsson Edin (1654-1708)
Lägg till moder...
Gertrud Maria Danielsdotter Edin (1687-1724)
1687--1724 (kvinna)

F. i Åsele, Västerbotten, Död i Arjeplog,
Gift med Kyrkoherde Sigvard Sjul Mårtensson Granberg f.1682 i Granbyn (Grans sameby), Sorsele, Västerbotten.
Död 20. juli 1731 i Storbodan, Arvidsjaur, (Drunknade). Han var same. Son till Mårten Grans f.ca 1650 Granbyn, Sorsele,

Om Sigvard Sjul Mårtensson Granberg:
Sjul Granberg var same och född i Sorsele. Han kom som pastor till Arjeplog 1719. Han var till humöret väldigt hetsig och sägs även ha varit "sorgligt benägen för starka drycker". Han drunknade under en ämbetsresa till Arvidsjaur på Storavan i juli 1731. Sonen omkom på samma gång. Roddarens huvud var kluvet med en yxa, varför man kan anta att det var en hemsk tragedi som här utspelats i vildmarkens ensamhet.

Sjul Granberg. Kyrkoherde i Arjeplog (Född lapp). Född omkring 1670 i Okänd ort. Död 1731-07-20 i Arjeplog. Dödsorsak: Drunknade. Sigvard (Sjul) Mårtenson Granberg (1719-31), född lapp i Granbyn, Sorsele s:n, befinnes år 1695 på kronans bekostnad idka studier i Umeå skola (KA). Stud. Upsala 20 aug. 1706, blef redan 1709 kapellan i sin hemsocken Sorsele. På prosten Grubbs förslag uppfördes d:nus Granberg 5 mars 1718 såsom aspirant till Arjeplogs pastorat, »fastän han intet vist Consistorio den vördnan och själf skrifvit därom, som honom föga anständigt är». Men prosten Solander i Piteå anförde betänklighet häremot, i det hans dissolute lefverne och otjänliga stränghet misshaga lapparne, hvarföre de inlagt en supplik hos landshöfdingen att få König Granlund till pastor; »i annor händelse vilja de hällre fara till Norge än lefva med en sådan själaherde». Då Granlund emellertid afböjde anbudet, utnämnde Konsist. d:nus Granberg, med stöd af Grubbs förklaring af d. 14 maj, att mot Granberg förekom väl första åren han kom till lappmarken ett och annat klagomål öfver hans orimliga manér att tvinga lapparna att gifva till kyrkan och läsa katechesen, men att han på prostens erinran rättat sig och visat större flit och beskedelighet än förr att underrätta sina åhörare i sin kristendom. Emellertid inlupo andra klagomål, särskildt från lappmarkens justitiarie Carl Sadlin, att Granberg sammanvigt hjon utan föregående afvittring, hvarför han af konsistoriet erhöll allvarsam varning. Men konsist. erkände tillika svårigheten att tillämpa K. Maj:ts förordning af 24 mars 1718 i lappmarken. En bondhustru besvärade sig öfver herr Sjul Granberg, att han genom sina förbannelser och onda önskningar skall henne stor skada tillfogat, »emedan slikt efter dess mening skall träffat dess renmakt, på hvilken hon denna tiden en tämmelig afsaknad lidit». Han tillträdde pastoratet 1 maj 1719. Vid prostsvisitationen 10 jan. 1720 lofvade pastor Granberg på anmaning af prosten Solander att böja sin dialekt efter allmänhetens språk, hvilket visar att Sorsele lappskan icke riktigt förstods här i Arjeplog. Predikningarna skulle alterneras mellan Arvidsjaur och Arjeplog. Det var under en sådan färd med båt till Arvidsjaur, som pastor Granberg, hans 12-årige son Olof och roddaren lappen Anders A:son Blöth d. 20 juli 1731 på ett ej fullt utredt sätt i närheten af Storbodan omkommo. Vissa indicier, som vid ransakningen kommo i dagen, tydde på att pastor mördat eller velat mörda roddaren, och att under striden båten kantrat och de alla drunknat. Roddaren hade nämligen, då hans döda kropp återfanns, tre djupa fingerlånga sår i ansiktet utom blånader och krossadt axelben, under det att gossens och faderns ej företedde någon åverkan. Vittnen intygade, att Granberg vid föregående båtfärder till Arvidsjaur, då han varit drucken af öl och brännvin, visat sig retlig och slagit roddaren blodig och blå, om han mött motsägelse. Då bland de återfunna sakerna hvarken funnos något skarpt vapen eller någon brännvinsankare, utan allenast en tom drickskagge med surt dricka, och då de tre omkomna sista gången sågos tillsammans som vänner, tillerkändes dem samtliga hederlig begrafning genom häradsrättens dom 25 jan. 1732. G. 1) m. Gertrud Edin, dotter af pastor Daniel E. i Åsele och Magd. Rockstadia. 2) 12/3 1724 i Luleå lf. m. Anna Ekberg, bondedotter från Ersnäs i Luleå s:n, som af godt hjärta och moderligt sinnelag erbjöd styfbarnen 240 dlr och att betala dödsboets skulder, hvilket anbud antogs. Hon afled i Ersnäs 24/12 1763, 83 år g. Af barnen, samtliga i förra giftet, nämnas: Martin Granberg, vistades utrikes vid faderns död, nämnes skeppskapten 1746; Magdalena, g. m. eftertr.pastor E. Wallinder; Daniel Sigvardi, d. i Piteå 23/3 1730; Petrus Sigvardi, scolaris i Piteå skola, vistades i staden och erhöll 1740 pass för att resa till Sthm; Anna Christina, f. 1714, g. 26/3 1734 m. Lars Olofsson Læstander, expedit.-länsman i Kaskjaur, Arjeplog, änka 1782, d. 1808; Olof, f. 1719, drunknade jämte fadern 20/7 1731.

Noteringar

Sigvard (Sjul) Mårtenson Granberg, född lapp i Granbyn, Sorsele s:n, befinnes år 1695 på kronans bekostnad idka studier i Umeå skola (KA). Stud. Uppsala 20 aug. 1706, blef redan 1709 kapellan i sin hemsocken Sorsele. På prosten Grubbs förslag uppfördes d:nus Granberg 5 mars 1718 såsom aspirant till Arjeplogs pastorat, »fastän han intet vist Consistorio den vördnan och själf skrifvit därom, som honom föga anständigt är». Men prosten Solander i Piteå anförde betänklighet häremot, i det hans dissolute lefverne och otjänliga stränghet misshaga lapparne, hvarföre de inlagt en supplik hos landshöfdingen att få König Granlund till pastor; »i annor händelse vilja de hällre fara till Norge än lefva med en sådan själaherde». Då Granlund emellertid afböjde anbudet, utnämnde Konsist. d:nus Granberg, med stöd af Grubbs förklaring af d. 14 maj, att mot Granberg förekom väl första åren han kom till lappmarken ett och annat klagomål öfver hans orimliga manér att tvinga lapparna att gifva till kyrkan och läsa katechesen, men att han på prostens erinran rättat sig och visat större flit och beskedelighet än förr att underrätta sina åhörare i sinkristendom. Emellertid inlupo andra klagomål, särskildt från lappmarkens justitiarie Carl Sadlin, att Granberg sammanvigt hjon utan föregående afvittring, hvarför han af konsistoriet erhöll allvarsam varning. Men konsist. erkände tillika svårigheten att tillämpa K. Maj:ts förordning af 24 mars 1718 i lappmarken. En bondhustru besvärade sig öfver herr Sjul Granberg, att han genom sina förbannelser och onda önskningar skall henne stor skada tillfogat, »emedan slikt efter dess mening skall träffat dess renmakt, på hvilken hon denna tiden en tämmelig afsaknad lidit». Han tillträdde pastoratet 1 maj 1719. Vid prostsvisitationen 10 jan. 1720 lofvade pastor Granberg på anmaning af prosten Solander attböja sin dialekt efter allmänhetens språk, hvilket visar att Sorsele lappskan icke riktigt förstods här i Arjeplog. Predikningarna skulle alterneras mellan Arvidsjaur och Arjeplog. Det var under en sådan färd med båt till Arvidsjaur, som pastor Granberg, hans 12-årige son Olof och roddaren lappen Anders A:son Blöth d. 20 juli 1731 på ett ej fullt utredt sätt i närheten af Storbodan omkommo. Vissa indicier, som vid ransakningen kommo i dagen, tydde på att pastor mördat eller velat mörda roddaren, och att under striden båten kantrat och de alla drunknat. Roddaren hade nämligen, då hans döda kropp återfanns, tre djupa fingerlånga sår i ansiktet utom blånader och krossadt axelben, under det att gossens och faderns ej företedde någon åverkan. Vittnen intygade, att Granberg vid föregående båtfärder till Arvidsjaur, då han varit drucken af öl och brännvin, visat sig retlig och slagit roddaren blodig och blå, om han mött motsägelse. Då bland de återfunna sakerna hvarken funnos något skarpt vapen eller någon brännvinsankare, utan allenast en tom drickskagge med surt dricka, och då de tre omkomna sista gången sågos tillsammans som vänner, tillerkändes dem samtliga hederlig begrafning genom häradsrättens dom 25 jan. 1732. G. 1) m. Gertrud Edin, dotter af pastor Daniel E. i Åsele och Magd. Rockstadia. 2) 12/3 1724 i Luleå lf. m. Anna Ekberg, bondedotter från Ersnäs i Luleå s:n, som af godt hjärta och moderligt sinnelag erbjöd styfbarnen 240 dlr och att betala dödsboets skulder, hvilket anbudantogs. Hon afled i Ersnäs 24/12 1763, 83 år g. Af barnen, samtliga i förra giftet, nämnas: Martin Granberg, vistades utrikes vid faderns död, nämnes skeppskapten 1746; Magdalena, g. m. eftertr.pastor E. Wallinder; Daniel Sigvardi, d. i Piteå 23/3 1730; Petrus Sigvardi, scolaris i Piteå skola, vistades i staden och erhöll 1740 pass för att resa till Sthm; Anna Christina, f. 1714, g. 26/3 1734 m. Lars Olofsson Læstander, expedit.-länsman i Kaskjaur, Arjeplog, änka 1782, d. 1808; Olof, f. 1719, drunknade jämte fadern 20/7 1731.
Hans erhverv var Lapp,Kyrkoherde,Präst,Patron Läs vidare i:boken om Arjeplog Piteå lappmark.
Barn:
Magdalena Granberg; Anna Kristina Sjulsdotter Granberg; Olof Granberg; Daniel Sigvardi Granberg;Per Sjulsson Granberg,også kendt som:"Petrus Sigvardi"Scolaris i Piteå skola".och Skeppskapten Martin Granberg.
Nämnes som sjökapten 1746 och befann sig utomlands vid faderns död 1731 Hernösands stifts herdaminne del 1.

Tipsa någon om detta släktträd via e-post!

Har du ytterligare upplysningar om denna släkt eller synpunkter på denna information? Kontakta då släktforskaren med användarnamn mONKAN som gjort släktträdet.

Vill du släktforska själv? Skapa ett eget användarkonto på Släktforskningssajten Genvägar.