Erik Svensson född och död Torsåker socken i Gästrikland. Han utnämndes till kyrkoherde i Torsåkers pastorat i Uppsala ärkestift 1562. I februari 1593 sammankallade hertig Karl de förnämsta och mest lärda av prästerskapet i riket för att fastställa reformationen av svenska kyrkan. Svenonius deltog i mötet, känt som Uppsala möte, och återfinns bland undertecknarna den 19 mars 1593. Uppsala möte betecknar den lutherska reformationens slutliga stadfästande och konsolidering. Det är av fundamental betydelse för Svenska kyrkans historia och bygge, och är i såväl kyrkligt som nationellt hänseende en av de viktigaste tilldragelserna i svensk historia. Som fullmäktig för stiftet bevistade Svenonius riksdagen i Uppsala 1598. I Abraham Hülpers beskrivning över Gästrikland framgår det att han var en förmögen man: Vid taxeringen för Älfsborgs lösen 1571: Silver 110 lod, penningar 95 mark, koppar 4 1/2 lisspund, kävlingoxar 2, kor 16, stutar 13, getter, får och svin 26. Ericus Svenonius är den äldste belagde stamfadern till släkten Emporagrius och ätten Lillieflycht där varje led är fastställt. Enligt Adelsvapens genealogi fick han inte mindre än 10 barn. Släkten Emporagrius är utslocknad på svärdssidan och tobaksspinnare Christian Adolph Emporagrius född i Stockholm 1743, d.1823 torde vara den sista av namnet Emporagrius.
Barn:
Gabriel Erici Emporagrius f.1565 Torsåker prästgård d.1632 Fittja socken., Uppland. Han var student vid Vasaskolan i Gävle under slutet av 1570-talet och blev sockenpräst till Torsåker 1590. Gabriel Erici Emporagrius underskrev liksom fadern Ericus Svenonius Uppsala mötes beslut den 19 mars 1593 och han bevistade slaget vid Stångebro den 25 september 1598 i egenskap av hertig Karls krigspräst, sedermera kung Karl IX. Gift 1592 med Dorothea Olofsdotter.
Nicolaus Erici Emporagrius f.1567 Torsåker prästgård d.1642 Långtora socken., Långtora Prästgård, Uppland. Han var student vid Vasaskolan i Gävle samtidigt som sin syssling Johannes Erici Giös under 1580-talet och sedan kollega där i fem år. Nicolaus Emporagrius disputerade 1597 på en magisteravhandling som behandlade hörsel och lukt efter fyra års studier vid Greifswalds universitet i Mecklenburg. Från 1600 studerade han vid Wittenberg universitet i Altmark innan han 1602 tillträdde som kyrkoherde till Spånga s:n. i Sollentuna härad. Nicolaus Emporagrius fick fullmakt på Långtora pastorat i Uppland 1604 och utsågs snart nog av stiftets biskop både till hedersprost och kontraktsprost. Under december 1610 är han riksdagsledamot i Örebro. var även promotor vid medicinska fakulteten vid Uppsala universitet 1626 när brorsonen, den sedermera biskopen i Strängnäs stift, Ericus Gabrielis Emporagrius som respondent försvarade sin avhandling. Församlingen begärde 1638 den gamle prosten Nicolaus Emporagrius son Eric till successor, vilken efterträdde honom 1642 som kyrkoherde i Långtora pastorat. Nicolaus Emporagrius beskrivs som en välförtjänt man som låtit sig bruka ungdomen väl och som märkbart hade förbättrat prästbordet, både till åker och äng, och med stor flit förbättrat både prostgård och kyrkor.
Israël Erici Emporagrius f.1575 o.d 1653 Torsåker Prästgård blev regementspräst vid Jönköpings regemente under Karl XII. Han tillfångatogs av ryssen vid Dnepr 1709 och hemkom först 1722 efter 12 år i fångenskap. sedermera kyrkoherden Israel Jonæ Emporagrius tre överlevande barn Christina Margaretha, Israel och Gustaf Adolf Emporagrius födda mellan 1726-1730 torde vara de sista av namnet Emporagrius av sin gren då de båda sönerna dog som unga, ogifta och barnlösa.
Abel Ericsson f.1580 o.d 1654 Torsåker prästgård, bergsman i Sätra.
Anna Erici Emporagria f.1588 | |
G e n v ä g a r
