Emelie Högqvist (1812-1846)
1812-04-29--1846-12-18 (kvinna)
Emilie Sophie Högqvist, född 29 april 1812 i Stockholm, död 18 december 1846 i Turin, Italien, var Sveriges första bemärkta skådespelerska.
Emilie Högqvist var dotter till hovmästaren hos greve De Geer, Anders Högqvist, och Anna Beata Hedvall. Hennes bror Jean Högqvist (1814-1850) var en berömd skådespelare.
Högqvist började sin karriär som elev vid operabaletten redan vid tio års ålder och åkte därefter med teatersällskap i landsorten. 1828 antogs hon som aktriselev vid Kungliga teatern. Hon var från 1831 verksam där, och bortsett från den hyllade rollen i Schillers Orléanska jungfrun, spelade hon huvudsakligen komedier. Hon hade redan på den tiden många älskare, bl.a. den brittiska ambassadörens son, med vilken hon fick en dotter.
Oktober 1833 födde hon Tekla utom äktenskapet med John Bloomfield.
Från 1836 hade hon en elegant våning vid Gustaf Adolfs torg i Stockholm, där hon höll salong för den tidens skalder och konstnärer.
Mest känd för att hon var älskarinna till kronprins Oscar, sedermera Oscar I, som hon även fick två söner med, Hjalmar (född 1839) och Max (född 1840), kallade för "prinsarna av Lappland". Det var stor skandal och hovet trädde emellan - de båda sönerna gömdes undan i Hamburg och hennes och kronprins Oscars förhållande fick ett abrupt slut.
Från 1842 vistades hon under längre tider i Italien för att bättra sig efter lungsot och möjligen cancer. Emilie Högqvist dog där i december 1846, och ligger begravd i Turin.
Wikipedia | |
|
G e n v ä g a r
