f. Västra Kölsjön, Ramsberg
d. Västra Kölsjön, Ramsberg, rötfeber, dog samma dag som sin mor
gift 1767
hemmansbrukare
Bergtagen gosse
Uti en bok i Ramsbergs kyrka signerad No. 77 med titel: Anteckningar rörande Ramsbergs församling finnes följande märkeliga annotation af prosten P. Vigelius : "År 1759 den 16 September, som var Dca XIV post Trinit. om aftonen tå torparen vid Wästra Kolsjön Jacob Jacobssons äldste Son Jacob af 22 års ålder farit öfver bemälte Sjö till Torparen Anders Nilsson i Lönmora, och samma Wästra Finnmark att aflemna Matsäck för sig och fadren till skogsarbetets fortsättiande the påfölliande dagar, samt var öfver sjön åter kommen, tilldrog sig med honom then yngre Jacob then besynnerliga händelsen at, så snart han dragit Ekstocken uppå stranden tyckte han sig se framför sig en stor och bred Wagnswäg, then han ett litet stycke fölgde, och kom straxt fram till en stor och röd herregård och straxt inne i ett stort rum, ther han satte sig på en bänk vid dörren och såg en liten tjock Gubbe med röd mössa på hufvudet sittja wid bordsändan samt en myckenhet Smått folk löpande af och an till alla delar liknande andra menniskjor dock af mindre wäxt, undantagande en grann Jungfru, som warit något längre, hvilken budit honom både mat och dricka, men han intet welat smaka. The öfriga skola hafva frågat honom om han ville blifva qvar hos them, tå Jacob svarat: "Gud hjelper mig wäl hem till min far och mor igen", hvarpå förenämnde Gubbe med röda mössan svarat: "Häf den där på dörren, han svär så illa" och har han i samma ögonblick befunnit sig på förra rummet igen vid Sjöstranden, tå han straxt gådt hem och till föräldrarnes stora glädje, hvilka jämnte grannarne med mycken bekymmersamhet sökt efter honom alla dagar både till lands och vatten, återkom Torsdagsaftonen sedan han warit borta i 4 dygn och under samma tid hvarken ätit eller sufvit ehuru han tyckte det warit en liten stund han warit på stället, wid hemkomsten hade han icke heller någon lust hvarken till mat eller dricka, kjände sig allenast then påfölliande dagen eller Fredagen något orolig till kropp och Sinne. Drängen Jacob, som i föräldrarnes närvaro för undertecknad aflagt denna bekännelse sistledne Michaelis dag efter Gudstjensten är för öfrigt ganska enfaldig Gudfruchtig och sacktmodig. Samt har thet almänna Loford att han ifrån Barndomen vid lediga stunder läst och förnöjt sig med Guds ord. Testor in Ramsberg d. 15 Januari 1760 P. Vigelius P. & Pr. Denne Jacob Jacobsson d. yngre, hvars afkomlingar ännu lefva, kallades sedan allmänt för Jungfru Jacob.
Ur svenska sagor och sägner, utgiven på 1800-talet (http://www.sprakochfolkminnen.se) | |
G e n v ä g a r
