Engelbertus Laurentii (1542-1621)
1542--1621 (man)
född 1542 i Säbrå socken, död 1621 i Luleå socken, var en svensk präst och riksdagsman.
Engelbertus Laurentii var son till kyrkoherden i Säbrå socken, Laurentius Svenonis. Han uppgavs förr ha tillhört Bureätten på svärdssidan, vilket dock senare tiders släktforskning och DNA-tester kunnat vederlägga. Enligt senare, mindre pålitliga uppgifter hos Andreas Olavi Rhyzelius var modern den ädla Margareta Engelbrektsdotter, dotter till den "välbeskedlige Engelbrekt Jansson".
Hans bror Johannes Laurentii blev liksom han själv faderns efterträdare. Efter enskild undervisning i hemmet började han i Gävle skola, och uppgifter gör gällande att han skulle ha inskrivits vid Uppsala universitet 1561. 1568 blev han prästvigd och faderns adjunkt. Han tycks ha efterträtt fadern som kyrkoherde i Säbrå 1573 trots att denne avled först 1579. Till pastoratet hörde även annexen Häggdånger, Härnö och Stigsjö. Han blev därmed Härnösands församlings förste kyrkoherde i historien. 1589 blev han kyrkoherde i Själevads socken, men utnämndes 1613 till kyrkoherde i Luleå socken, troligen till följd av sönernas framstående karriärer.
Han närvarade vid Uppsala möte, där han aktivt deltog i diskussioner, och undertecknade dess beslut. Han var riksdagsman 1594 och 1595 (Söderköpings riksdag).
Engelbertus första hustru Elisabeth tillhörde Bureätten såsom dotter till Anna Andersdotter Burea från Kåge och prosten i Skellefteå Andreas Olai. Bland deras barn fanns sönerna Olof, Jonas och Anders Bure vilka adlades på släktnamnet de synes ha upptagit från mödernet. Dottern Anna blev stammoder till ätten Kewenbrinck, och dottern Malin var gift med kyrkoherden Zacharias Jonæ och därmed stammoder till släkten Plantin. | |
|
G e n v ä g a r
