Gustav föddes den 24 januari 1746
Kung
Gift 1 oktober 1766 i Christiansborgs slottskyrka med Sofia Magdalena av Danmark
Paret fick sonen:
- Gustav Adolf f.1792
På grund av sitt stora kulturintresse instiftade han bland annat Svenska Akademien och kallas ibland "Teaterkungen".
1772 genomförde han en statskupp, då regeringen avsattes, Sveriges första politiska partier tvångsupplöstes och kungen blev i praktiken enväldig. Samtidigt liberaliserades ekonomin och strafflagstiftningen, dödsstraffet begränsades, tortyr under förhör förbjöds och tortyrkammaren i Stockholm stängdes för gott. Under inflytande av Voltaire och svenska religiösa ledare tillät han också en ny typ av religionsfrihet.
Sofia Magdalena är kanske mest ihågkommen för svårigheterna i sitt äktenskap. Då paret var osäkra på hur fullbordandet av äktenskapet skulle gå till och båda hade anatomiska problem som försvårade saken, erbjöd sig hovstallmästare Adolf Fredrik Munck att agera som sexinstruktör.
Sofia Magdalena kröntes 29 maj 1772. Hon var inte informerad om Gustavs planer inför revolutionen 1772. Vid denna tid misstänkliggjordes hon för sina påstådda dansksympatier.
Lovisa Ulrika ska särskilt ha förtalat henne. Hon tycks dock ha varit informerad om det politiska livet i stort. Konflikten mellan Lovisa Ulrika och Sofia Magdalena var välkänd.
Under revolutionen 19 augusti 1772 vistades hon på Ekolsund. Då hon meddelades om revolutionen ska hon ha anförtrott sin hovmästarinna Anna Maria Ehrensvärd att hon var rädd för att nu bli förskjuten eftersom hon visste att hon inte var omtyckt av Gustav och inte hade fött något barn. Detta blev Gustav underrättad om och det ledde till en konflikt.
På en bal på Ekolsund ska Gustav sedan ha anförtrott Axel von Fersen d. ä., att han planerade att förskjuta henne på grund av danskvänliga intriger och äktenskapsbrott med riksrådet Ribbing och danska legationssekreteraren baron Rosencrone. Fersen avrådde honom dock och påpekade att de enda orsakerna till att misstänka henne för danksvänlighet var hennes tillgivenhet för sina danska kammarfruar, och att hon som försummad hustru inte kunde förebrås för att hon tyckte om Ribbings komplimanger, något som inte var nog för att misstänka henne för äktenskapsbrott.
Hennes kontakter med Rosencrona ska ha handlat om att han förmedlade hennes brev till Danmark. Ribbing hade under denna tidpunkt ofta setts i hennes sällskap och smickrat henne.
Då Munck åstadkom försoningen mellan kungaparet 1775, ska Gustav III ha bett Sofia Magdalena om ursäkt för att han satt tilltro till denna historia. Sofia Magdalena hade fått en religiös uppfostran och var av en tyst och allvarlig karaktär som hade svårt att anpassa sig till sin makes nöjeslystna hov. I egenskap av drottning fick hon stora representantionsskyldigheter, ännu fler än sin företrädare, eftersom Gustav ville efterlikna det franska hovet i fråga om ceremonier och etikett.
1786 inträffade en öppen brytning som tilldrog sig uppmärksamhet, där Sofia Magdalena vägrade att delta i representationen om hon inte fick tillbaka sina rum från Armfelt och dessutom inte mottog inbjudningar till tillställningar direkt från Gustav.
Under vintern 1791-1792 bildades en sammansvärjning inom adeln, vars syfte var att mörda kungen och reformera regeringssättet. I spetsen för mordplanen stod Jacob Johan Anckarström, Adolph Ribbing och Claes Fredrik Horn, för de konstitutionella reformplanerna bröderna Jacob och Johan von Engeström, Carl Pontus Lilliehorn, Johan Ture Bielke och Carl Fredrik Pechlin. Intrigen i sin helhet leddes tydligen av den sistnämnde. Även häradshövdingen Anders Nordell ansågs av samtiden ha legat bakom attentatsplanerna, då han ofta hade kritiserat Gustav III och kände Anckarström väl i egenskap av hans juridiska rådgivare.
Attentatet mot kungen skedde under en maskeradbal på operan i Stockholm den 16 mars 1792. Efter middagen visade kungen brevet för sin vän Hans Henric von Essen som blev mycket upprörd och bad honom att inte gå ner. Kungen svarade då "Skola de få tro, att jag är rädd?". Han klädde på sig sin mask, trekantiga hatt och den tunna venetianska sidenkappan. På bröstet var kungens ordensstjärnor fullt synliga. Kungen och von Essen gick arm i arm ned från den kungliga logen, förbi första raden, och ut på operans scen. Snart omringades de av fem svartklädda män med vita masker. En av dem sade till kungen på franska; "Bonsoir, beau masque!" varpå Anckarström drog fram sin ena pistol och avlossade den på nära håll. Skottet träffade kungen i ryggslutet. Kungen vacklade till, måste stödja sig på von Essen, och sade på franska; "Aj! Jag är sårad, ta mig härifrån och fånga honom!". Samtidigt började de sammansvurna ropa "Elden är lös!", detta för att skapa panik för att kunna fly.
Anckarström arresterades redan morgonen därpå, och erkände sig skyldig vid första förhöret. Trots att listan över de skyldiga kunde göras lång, beslöt man att välja ut ett begränsat antal skyldiga. Straffet varierade för de inblandade, vissa fängslades på livstid medan andra landsförvisades. Anckarström fick stå som syndabock inför folket, och dömdes till skamstraff och dödsstraff. Han avrättades på Galgbacken på Hammarbyhöjden den 27 april 1792.
Gustav avled i sviterna av blodförgiftning och lunginflammation den 29 mars 1792 i paradsängkammaren på Stockholms slott. Hans sista ord blev Jag är så sömnig, och jag vill försöka vila mig litet grann.
------------------ | |
G e n v ä g a r
