Född: Floda Kyrkby, Gagnef, Dalarna
Död: Orsa, Dalarna
Övrigt: Kyrkoherde i Orsa
Han kallades tidigast Flodensis, vid prästvigningen Dalekarlus, av domkapitlet Flodaeus, men skrev sig själv Floraeus.
Skolgången påbörjades 1615 i Västerås, där han 1622 blåste trumpet i elevorkestern.
Eftersom han inte återfinnes i Uppsala universitetsmatrikel, fortsatte han troligen i gymnasiet ännu 1625/26, blev 1626-06-29 prästvigd och förordnad till kaplan i Ore. 1629-03-12 fick han jämte sin kyrkoherde uppdraget att "understundom göra tjänst" i Orsa. Vid visitation där 1631-03-13 blev han utsedd till adjunkt åt den åldrige sacellanen (komministern), varför han i fortsättningen kallades "sacellanus junior". Sedan denne flyttat 1637 blev han ordinarie och skrev sig ibland diaconus. När kyrkoherden i Orsa 1646 var sjuk, begärde församlingen att efter dennes väntade frånfälle få herr Andreas till pastor. Kyrkoherden dog dock inte förrän 1649, varpå Floraeus 1650-03-13 konfirmerades som pastor.
Dessförinnan var han vid kaplansmötet 1638 1:e respondent, 1642 höll han 4:e svenska orationen och 1651 bestämdes, att han påföjande år skulle vara 2:e orator.
1647 var han ombud vid riksdagen i Stockholm.
1661-02-21 dömdes han förlustig både ämbete och lägenhet på grund av ett flertal allvarliga felaktigheter sedan många år tillbaka, av biskopen formulerat så, att han var "en stor drinkare och har förslösat och förfarit kyrkans goda, icke hållit exercitia catechetica vid makt och låtit mycket förfalla vid kyrkan och prästgården".
Herr Andreas hade tydligen inte väntat sig en så hård dom.
Prosten Uno i Leksand, som fått uppdraget att meddela honom denna, rapporterade, att han endast med stor möda kunnat övertyga honom därom. Han ansåg, att herr Andreas nu var "såsom ett barn och ingalunda tjänlig att bekläda prästämbetet eller förestå Orsa församling.
Efterträdare utsågs redan påföljande 27 mars.
En liten ljusning syntes inträda, då domkapitlet 1661-02-21 beslöt, att han instundande sommar skulle restitueras. Så skedde också 26/5, då han återfick ämbetet med tjänstgöring och lön, dock endast inom Orsa finnmark och helt underställd sin efterträdare. När DK senare ansåg, att hans bättring var uppriktig och bestående, sattes han 1664-09-07 ehuru utan framgång på förslag till Grangärde pastorat. 1665-02-08 blev han ihågkommen också till Garpenberg.
Han begärde emellertid att få slippa kykoherdetjänst, emedan han var "en åldrig och sjuklig man" och hade en "bräcklig och svag hustru", som var sängliggande. Han anhöll istället om rekommendation till landshövdingen om några tunnor säd årligen, vilket lovades honom. Han fick 4 tunnor. Han fick 1669 1 stavrum ved av kronan, vilket motiverades med att han var "i stor fattigdom och elände".
Döden kom säkerligen som en befriare.
Laurentius Elfvius i Älvdalen och kaplanen i Mora, Georgius Canuti, var predikanter vid jordfästningen.
Efter hans bortgång antecknades, att änkan "med tiggeri försörjde sig och barn". | |
G e n v ä g a r
