Ellika Larsdotter Suhoinen (1690-1750)
1690--1750-04-28 (kvinna)
Född i Lövåsen, Sunne socken i Värmland.
Hösttinget 1734:
Drängen Lars Svensson i Bäck och ogifta Ellika Larsdotter i Lövåsen bötar 40 resp. 20 mk smt (silvermynt) för lönskaläge, efter vilket Ellika fött en flicka vid jakobsmässotid.
Hennes far Lars Olofsson har anfört att flickan är svag till förståndet, men rätten har ej funnit henne tokig utan endast något "dum". Lars skall betala 7 rd till barnets underhåll, och båda skall undergå en söndag uppenbar kyrkoplikt. I brist på medel avstraffas de med 4 par spö resp. 2 par ris, 3 slag av paret.
Hösttinget 1738: Ogifta fåniga kvinnspersonen Ellika Larsdotter i Lövåsen har strax före sistl. persmäss fött ett flickebarn. Hon påstår att hon blivit våldtagen ett par gånger av en man vid namn Per vid en kolmila i Fryksände socken, där hon gått och tiggt. Man har instämt de som arbetade där vid den aktuella tiden, Bonde Persson i Önnerud, Per Olofsson i Kollerud och Jon Jonsson i Vadje, av vilken hon utpekar Per som gärningsmannen. Per förnekar att han har haft en mila nära vägen ,varpå hon istället anger Bonde som den skyldige. Denne, som är gift nekar, och Ellika säger då att hon varit ilag med drängen Per Månsson i Lysvik, vilken eftersändes, men även han nekar, varpå hon återtar beskyllningen mot honom och vägrar svara på fler frågor, varför hon tills vidare placeras i häkte.
Slutligen uppger hon att det är hennes halvbror Henrik Larsson som lägrat henne men att hennes styvmor Elin Ivarsdotter bett henne att skjuta skulden på någon annan. Henrik förnekar otukt med flickan, och Elin har först nu hört talas om att Henrik skulle ha varit nära henne.
Ellikas förra lägersman Lars Svensson vid Lövåsen uppges att för tre år sedan ha rymt till Norge. Det omvittnas att Ellikas tal ej är något att lita på, och man kan ej något annat än uppskjuta målet till nästa ting och under tiden försöka utröna vem hennes lägersman är.
Vårtinget 1739: Ellika Larsdotter i Lövåsen rannsakas ånyo om vem som varit hennes lägersman, sedan man misslyckats att få besked därom efter förra tinget. Hon uppger nu att det var en obekant "bråtfälling" och förnekar att halvbrodern Henrik Larsson har haft med henne att beställa. Eftersom
Ellika är svag till förståndet, kan man ej belägga henne med straff.
Ellika dog 28.4 1750, ”död, igenfunnen i skogen”. | |
|
G e n v ä g a r
