Född i Ekonarp, Berga (G)
öns Skytte var stamfader för bl.a. släkterna Stenbock och Gyllenållon.
1300-talet var ett händelserikt sekel i Finnveden: Digerdöden, inbördeskrig och
fogdefästen. Äldre Stenbocksättens stamfader Jöns Skytte får upp ögonen för Tofta. Tofta
skulle ha förblivit en by likt så många andra, om inte frälsemannen Jöns Skytte från
Ekornarp i Berga socken, söder om Dörarps socken, i andra hälften av 1300-talet börjat
köpa upp gårdar i Tofta. Det var en hård tid men gynnsam för var och en, som med en
förmögenhet i behåll överlevt tidens livsfarliga plågor. Pestepidemier härjade vid flera
tillfällen, värst av dessa var Digerdöden, 1350-51. Långvariga inre stridigheter mellan
Folkungarna och Mecklenburgarna om makten i Sverige drabbade också Småland. Danska
styrkor invaderade Finnveden under senare delen av århundradet, och behärskade stora
delar av Finnveden från sina nybyggda fästen Trollaborg och Piksborg. Kapitalstarka
stormän som Bo Jonsson Grip i Mellansverige och Abraham Brodersson (avrättad 1412) i
Småland, Halland och Västergötland blev ofattbart mäktiga jordägare genom att köpa upp
gårdar från bönder på obestånd och från lågfrälsemän. Åtskilliga frälse såg sin
frälseställning, sin skattefrihet, hotad då de förutsåg att de inte längre skulle mäkta med att
upprätthålla den nödvändiga rusttjänsten för kungen. Jöns Skytte tjänstgör på Trollaborg
och etablerar sig i Tofta. Frälsemannen Jöns Skytte tjänstgjorde sannolikt i slutet av 1360-
talet under fogden Peter Knoppe på det troligen 1367 uppbyggda fogdefästet Trollaborg.
Fästet hade placerats strategiskt på en udde ut i sjön Flåren norr om Ed i Voxtorps socken,
ett par mil norr om Tofta. I Tofta by innehade Jösse Skytte 1379 en gård, men hade också
jord på annat håll i Finnveden. Delar av denna jord pantade han för att 1390 inköpa
ytterligare två gårdar i Tofta. Kort tid tid därefter avled han. Genom sin tjänst hos Peter
Knoppe hade Jösse Skytte lierat sig med det danskvänliga partiet och möjligen tyder hans
förnamn på att han hade danskt ursprung, kanske halländskt eller skånskt. Detta kan
förklara den dansk- och unionsvänliga attityd, som skapar problem för släktens kommande
generationer. | |