Rådgärd Kettilsdotter (1380-1445)
1380--1445 (kvinna)
Född omkr 1380 i Hegled, Sunne fs, Jämtl.län
Död omkr 1445 i Hov, Hackås fs
Noteringar
enligt www.tgo.uit.no/cgi-bin/slekt.cgi?fil=1385&LSalle
Radgerd Ketilsdatter, Peder, Örjan, Erik, Jens og Olaf Karlssönner kundgjöre, at hun 1438-04-30 med sine arvingers samtykke har solgt sit gods Heglid i Sunde sogn i Jæmteland til hæderlig mand (Provsten) Hr. Elyan (Ylian) för 70 sv. mark. Vid köpet fungerade såsom vittnen och fastemän bl.a. kyrkoherdarna Rikard i Brunflo, Jöns i Ovik och Rikard i Rödön samt Jämtlands hövding välboren man Örjan. (Kilde: Efter Orig. p. Perg. i kgl. Vitt.-, Hist.- og Antiqv.-Akad. i Stockholm. Seglene mangle). (Källa: Diplomatarium Norwegian) och (Källa: Härnösands stifts herdaminne sid 34, Leonard Bygdén)
Kilde: Roger de Robelin - Skanke ætten side 26
Barn:
1) Peder Karlsson (Skanke)
2) Örjan Karlsson (Skanke) f.ca.1400 Hackås, Hov d.efter 1474 Hackås, Hov,
3) Erik Karlsson (Skanke)
4) Jens Karlsson Skanke f.1407 d.1488
5) Olof Karlsson (Skanke)
6) Kristina Karlsdatter
enl web.telia.com/~u67002730/p0f3720c52.html
Född omkring 1380 i Heglid, Sunne, Hackås (Z). Sägs vara dotterdotter till Olav den helige men det är fel. Död omkring 1445 i Hov, Hackås (Z). Död efter 1438 enligt Espell. Sålde sitt gods Heglid i Sunne, Hackås, för 70 Mark 30/10 1438. (Skuncke)
enl web.telia.com/~u67002730/p0f3720c52.html
Barn: Örjan Karsson Skanke (1403 - 1477)
Jöns Karlsson (1407 - 1489)
Noteringar
enl web.telia.com/~u67002730/p00e023d9c.html
Riddare, Hövitsman i Hackås. Född omkring 1403 i Hov, Hackås (Z). Död 1477 i Hov, Hackås (Z). Gift 2 ggr. Hövismannadömet över Jämtland och Härjedalen synes riddar Örjan ha erhållit av konung Karl Knutsson då denne efter kröningen den 20 november 1449 i Trondheims domkyrka på återvägen gästade sin trogne undersåte på Hov. I realiteten efterträdde han sin broder Erik, sysslomannen men med ökad myndighet och en däremot svarande titel, hövitsman. Nyttjades av kung Karl som härförare vid infall i Norge i slutet av 1452 och tidigt 1453. Blev senare medlem av av kung Karls svenska råd och var 1457 kommendant vid Stockholms slott. Under natten till den 24 februari 1457 blev han utsedd till befälhavare över Stockholms slott när Kung Karl icke fann annan utväg än att sätta sin egen person i säkerhet och lämna sin från landsidan kringrända huvudstad och som flykting seglade över till Danzig. Då kung Kristian I senare intog staden, blev herr Örjan, kanslern, doktor Ryting och andra anhängare till kung Karl tagna till fånga och misshandlade av danskarna. (Mona Grimstad - Nils Ahnlund) Som sannolikt anses att Örjan efter frigivningen en tid dolde sig på Sätuna hos hustruns förste make Peter Jönsson Schack. (Skuncke) Norden är vid denna tid i en trestatsunion med Kristoffer av Bayern som gemensam kung. Den 15 september 1445 anslår Kristoffer till sin unga 15-åriga gemål Dorotea av huset Hohenzollern som morgongåva bl.a. Jämtland. Drottning Dorotea, en politiskt begåvad, ihärdig och klok kvinna, överlever sin make. Hon äktar den danske kungen Kristian I av Oldenburg. Unionen faller nu sönder. Kampen om makten efter Kristoffer leder under 1449 till att två kungar väljs - Kristian I och Karl Knutsson Bonde. Några av landets stormän kröner på försommaren Kristian i Oslo och denne hyllas senare i Marstrand. Frostatingsbönderna i Tröndelagen beslutar däremot erbjuda Karl Knutsson kronan 17 juni. Denne drar i oktober med 500 ryttare över värmlands- gränsen till Hamar. Biskopen (Örjans brorson Karl Jensson) är där vunnen för den svenske Karl. Örjan torde ha känt till detta och Karl väljes där 28 oktober och fortsätter till Trondheim, där han krönes av Norges ärkebiskop Aslak Bolt den 20 november 1449. I domkyrkan dubbas då femton nya riddare, dåtidens högsta utmärkelse, som endast de högst förtjänta fick. Örjan Karlsson synes ha varit en av dem. Sin riddartitel blir han trogen. (Sven Schylberg)
Förste kände herre till Hov i Hackås var Karl Pedersson, död år 1430. I ett köpebrev av 1438-04-30 från änkan Rådgerd Kettilsdotter nämns första gången den man som blivit mest känd av ätten Skancke, nämligen Örjan Karlsson. I brevet överlåter Rådgerd gården Heglid i Sunne till herr Ylian (kyrkoherde Örjan). Brevet uppräknar fem söner och mågar till Rådgärd, alla närvarande vid tillfället, nämligen Peder, Örjan, Erik, Jens och Olav. Örjan Karlsson är den förste infödde jämtske riddaren som vi känner. Han vapensköld bestod av ett sporrklätt ben, en 'skånk' på jämtska. Denne Örjan var en typisk jämte på det viset, att han precis som hemprovins slets mellan olika regenter. Än var han den svenske kung Karl Knutsson Bondes (1408-1470) närmaste man och hövitsman i Jämtland. Än kastades han i fängelse och torterades av den Kristian av Oldenburg (1426-1481), kung i Danmark 1449-1481 och i Sverige 1457-1464.
Detta är förhistorien: I ett morgongåvebrev av 1445-09-15 gav kung Kristoffer III av Bayern (1416-1448), svensk kung 1441-1448, åt sin unga drottning Dorotea bl. a. vårt land Jämtland med allt vad därtill hör. Änkedrottning Dorotea (1430-1495) gifte sig sedan år 1449 enligt tidens sed med nye kungen på Danmarks tron, Kristian av Oldenburg. Men nu blandade sig den svenske kungen Karl Knutsson i leken. Det visade sig då, att stormännen i sydnorge ville ha Kristian till kung, medan folket i Tröndelagen föredrog Karl Knutsson. Nu gällde det att handla snabbt. Med 500 man drog Karl Knutsson Bonde genom Värmland till Trondheim, där han lät ärkebiskopen kröna sig 1449-11-20. Samtidigt dubbades femton nya riddare och en av dessa var Örjan Karlsson från Hov i Hackås. På återvägen till Sverige stannade kung Karl minst en vecka i Jämtland, troligen som gäst hos den nydubbade riddaren Örjan Karlsson. Men slaget var ingalunda vunnet med detta, de ledande i Norge höll på den danske kungen. Emellertid hade kung Karl med Örjans hjälp 1452-08-13 lagt Jämtland under svenskarna. Örjan nämns i brev som riddare och hövitsman i Jämtland och Härjedalen. Med eller utan kungens närvaro drog Örjan tre gånger mot Tröndelagen med väpnad här. Varje gång blev han tillbakaslagen, tredje gången dessutom nesligt. När danske kungen med en massa stormän närmade sig 'då flydde förenämnde Örjan försmädligen till skog och mark med sitt sällskap'. Det verkar nästan som om kung Karl utnyttjade den godtrogne och säkert hederlige och rättskaffens jämten, som han bundit upp med sin riddartitel.
Nästa gång vi hör om Örjan Karlsson 'den sköna man', som krönikan säger, befann han sig i Stockholm, utsedd till befälhavare på slottet, medan kung Karl skuddade stoftet av sina fötter och flydde till Danzig. För nu var kung Kristian på krigsstråt och tågade in i Stockholm midsommardagen år 1457 som svensk kung. Örjan kastades i fängelse, men blir så småningom fri och gifter sig med en frälseänka från Uppland. Den halsstarrigt envise kung Karl gör ett nytt misslyckat kuppförsök och Örjan, som tydligen var inblandad också denna gång, kastas ånyo i fängelse och torteras nesligt. Efter frigivningen vände Örjan tillbaka till hemgården i Hackås. Han överlät år 1469 halva sin gård till sonen Karl Örjansson och blir 'sytningsman', d.v.s. han bodde kvar på gården enligt den tidens visa åldringsvård. (Källa: Sällsamheter i Jämtland, Daga Nyberg, 1981)
De främsta bland de adliga krigarna var riddarna som dubbades av kungen. Riddarna betjänades av adliga väpnare och småsvenner. Riddarväsendets anda var chevaleresk. Trohet, heder och ära framställdes som höga ideal. Till riddarnas plikter hörde att skydda de svaga. I första hand kom detta gälla kvinnorna, och de hyllades tillsammans med kampen och äventyret i sånger och romaner. En ringa del av denna kontinentala riddardiktning nådde i sent och stympat skick fram till vårt land. Genom sina väl behärskade rörelser ville riddarna framstå som ett föredöme i värdighet och sinnesjämvikt inför mängden. Den nya stormansklassen var väl medveten om sitt värde och sin plats i samhällshierarkin och fann ett sätt att uttrycka sin exklusivitet i bild. Det skedde genom heraldiken, genom vapensköldar och andra tecken. (Källa: Alf Åberg)
Riddare, Hövitsman i Hackås. Född omkring 1403 i Hov, Hackås (Z). Död 1477 i Hov, Hackås (Z). Gift 2 ggr. Hövismannadömet över Jämtland och Härjedalen synes riddar Örjan ha erhållit av konung Karl Knutsson då denne efter kröningen den 20 november 1449 i Trondheims domkyrka på återvägen gästade sin trogne undersåte på Hov. I realiteten efterträdde han sin broder Erik, sysslomannen men med ökad myndighet och en däremot svarande titel, hövitsman. Nyttjades av kung Karl som härförare vid infall i Norge i slutet av 1452 och tidigt 1453. Blev senare medlem av av kung Karls svenska råd och var 1457 kommendant vid Stockholms slott. Under natten till den 24 februari 1457 blev han utsedd till befälhavare över Stockholms slott när Kung Karl icke fann annan utväg än att sätta sin egen person i säkerhet och lämna sin från landsidan kringrända huvudstad och som flykting seglade över till Danzig. Då kung Kristian I senare intog staden, blev herr Örjan, kanslern, doktor Ryting och andra anhängare till kung Karl tagna till fånga och misshandlade av danskarna. (Mona Grimstad - Nils Ahnlund) Som sannolikt anses att Örjan efter frigivningen en tid dolde sig på Sätuna hos hustruns förste make Peter Jönsson Schack. (Skuncke) Norden är vid denna tid i en trestatsunion med Kristoffer av Bayern som gemensam kung. Den 15 september 1445 anslår Kristoffer till sin unga 15-åriga gemål Dorotea av huset Hohenzollern som morgongåva bl.a. Jämtland. Drottning Dorotea, en politiskt begåvad, ihärdig och klok kvinna, överlever sin make. Hon äktar den danske kungen Kristian I av Oldenburg. Unionen faller nu sönder. Kampen om makten efter Kristoffer leder under 1449 till att två kungar väljs - Kristian I och Karl Knutsson Bonde. Några av landets stormän kröner på försommaren Kristian i Oslo och denne hyllas senare i Marstrand. Frostatingsbönderna i Tröndelagen beslutar däremot erbjuda Karl Knutsson kronan 17 juni. Denne drar i oktober med 500 ryttare över värmlands- gränsen till Hamar. Biskopen (Örjans brorson Karl Jensson) är där vunnen för den svenske Karl. Örjan torde ha känt till detta och Karl väljes där 28 oktober och fortsätter till Trondheim, där han krönes av Norges ärkebiskop Aslak Bolt den 20 november 1449. I domkyrkan dubbas då femton nya riddare, dåtidens högsta utmärkelse, som endast de högst förtjänta fick. Örjan Karlsson synes ha varit en av dem. Sin riddartitel blir han trogen. (Sven Schylberg)
Örjan Karlsson nämns första gången 1438-04-30 i ett viktigt köpebrev. Huvudpersonen är Örjan s mor, Rådgärd Kettilsdotter på Hov i Hackås, som överlåter gården Heglid i Sunne till herr Y lian (kyrkoherde Örjan). Brevet uppräknar fem söner och mågar till Rådgärd, alla närvarande v id tillfället, nämligen Peder, Örjan, Erik, Jens och Olav. Först 1449 dyker Örjan upp igen oc h då i sällskap med lagmannen Peder Olovsson, som kallas lagman i Jämtland och Härjedalen. Örjan kallas hövitsman över Härjedalen. Örjan Karlsson blev slagen till riddare i samband med k röningen 1449-11-20 i Trondheims domkyrka av kung Karl Knutsson Bonde och benämns nu herr Örj an, en herretitel som bland värdsliga män endast tillkom riddare. 1452 och 1453 deltar ha n i kung Bondes misslyckade försök att återta sitt norska rike. 1449-1457 var herr Örjan hövi tsman över Jämtland. 1457 delade han befälskapet på Stockholms slott och var sannolikt ocks å riksråd 1457. Från 1457 och en tid var han fånge hos kung Kristian av Danmark-Norge. 1469 a vträder han till sonen Karl Örjansson halva gården Hov i Hackås. Sannolikt är herr Örjan, bla nd infödda jämtar under medeltiden, den ende som fick riddartiteln. (Källa: Jämten 1993, Sve n Schylberg)
Örjan Karlsson var i september 1449 hövitsman i Härjedalen, men utsågs kort därefter i samban d med riddardubbning till hövitsman/syssloman även i Jämtland. Örjan Karlssons dubbning til l riddare måste ha skett efter september 1449, men före januari 1450, då han nämns med herret itel. Nils Ahnlund har påvisat att dubbningen med största sannolikhet skedde vid kungakröning en i Nidaros 1449-11-20. Den 1450-01-29 var han närvarande på Hackås ting och 1452-08-12 verk ade han som hövitsman i landskapet på svenske kungens vägnar. I slutet av år 1452 deltog ha n i fälttåg mot Tröndelagen och under de följande årens oroligheter finns inga spår av att ha n verkat i Jämtland. Räknar man med att han ändå kvarstod som hövitsman över Jämtland, måst e han allra senast år 1456 ha tvingats avstå denna syssla. Inte förrän år 1469 kan herr Örja n Karlsson beläggas i Jämtland igen. (Källa: Supplement till JHD 1999, Olof Holm)
Fogde i Jämtland vid mitten av 1400-talet var Örjan Karlsson, som tog ställning för kung Kar l Knutsson i Sverige och arbetade aktivt för honom, vilket gjorde att Jämtland blev indrage t i flera stridshandlingar. Jämtland var därför under denna tid i praktiken underställt Kar l Knutsson. Länsherre i Jämtland 1450-1474. Örjans broder Peder Karlsson var fogde i Jämtlan d 1460-1480. (Källa: Gunnar Englund)
I Hackås kyrka finns de så kallade skanckevapnen från 1500-1600-talet; vapenskölden (upptill), en sporre (till vänster), en balja (nederst till höger) för en så k allad landsknektsdolk samt ett slagsvärd med balja (i mitten). (Källa: Jämten 1993)
I Hackås kyrka finns även en ljuskrona av förtennt järnplåt, som kan vara skä nkt till kyrkan av riddaren Örjan. Hans sköldemärke, ett sporrklätt ben, hänger ned från övr e ringen. (Källa: www.look.no/anita/slekt/webcards/ps40/ps40_393.htm)
De främsta bland de adliga krigarna var riddarna som dubbades av kungen. Riddarna betjänade s av adliga väpnare och småsvenner. Riddarväsendets anda var chevaleresk. Trohet, heder och ä ra framställdes som höga ideal. Till riddarnas plikter hörde att skydda de svaga. I första ha nd kom detta gälla kvinnorna, och de hyllades tillsammans med kampen och äventyret i sånger o ch romaner. En ringa del av denna kontinentala riddardiktning nådde i sent och stympat skic k fram till vårt land. Genom sina väl behärskade rörelser ville riddarna framstå som ett före döme i värdighet och sinnesjämvikt inför mängden. Den nya stormansklassen var väl medveten o m sitt värde och sin plats i samhällshierarkin och fann ett sätt att uttrycka sin exklusivite t i bild. Det skedde genom heraldiken, genom vapensköldar och andra tecken. (Källa: Alf Åberg ) | |
|
G e n v ä g a r
