Christina Törnflycht (1673-1752)
1673--1752-03-01 (kvinna)
f.1673 i Stockholm
d.1742 i Sövestad, Krageholm
Detta var både hans och hennes första giftermål. De bosatte sig i Stockholm och Christina födde nio barn, varav fyra döttrar och en son överlevde barndomen.
Det var svåra tider för adeln i Sverige och Carl och Christina bestämde sig för att satsa sina pengar i fastigheter och mark. 1699 köpte de gården Sturefors i Östergötland. Året där på startade Karl X11:s fålttåg och Carl försvann ut i kriget, som chef över fältkansliet. Christina fick ta över förvaltningen av Sturefors samt de övriga egendomarna. Paret höll kontakt genom att skicka brev. I de många breven frågade Carl hur det gick för henne och gav henne uppmaningar och råd vid köp av gods. Christina byggde bland annat ut Sturefors med hjälp av arkitekten Nikodemus Tessin. Carl skickade många beskrivningar p a* hur bygget skulle gå till, men Christina var den som bestämde i slutet. Hon var mycket handlingskraftig och dominant.
1704 köpte Christina, på Carls förslag gården Krageholm i Skåne. Carl kom aldrig att besöka denna gård, men Christina bodde här nästan hela sitt liv. Hon lät även bygga om denna gård med Tessins hjälp. Hon ville att den skulle vara så lantlig och naturlig som möjligt.
Christina besökte Carl två gånger när han var ute i kriget. Första gången var 1705 i Rawitz och andra gången var 1709 i Sachsen. Två år senare, vid Poltava togs Carl till fånga av ryssarna. Det har diskuterats av moderna forskare om Christina inte skulle ha kunnat lösa ut honom med en summa pengar och varför hon i sådana fall inte gjorde det. 1716 dog Carl Piper av svält i ett av fånglägren i Ryssland. Christina fick då fullt ansvar för barnen, gårdarna och för familjens stora förmögenheter. Hon fortsatte att köpa gårdar och gods, som hon lät bygga om. 1725 köpte hon till exempel Andrarums alunbruk i Skåne. Bruket var då nära konkurs, men Christina utvecklade det till Skånes största industri på den tiden. Som mest sysselsatte bruket 900 personer och en egen värld växte upp runtomkring. Det fanns ett eget tingshus, en egen arrest, en egen sjukstuga, en egen skola och ett eget myntverk som tillverkade pengar som bara kunde användas inom Andrarum. Därefter bestämde hon sig för att Andrarum skulle utökas med ett slott. Denna gång fick murmästaren Georg Mochelten utföra ritningarna. År 1740 var slottet färdigt och först fick det heta Andrarums gård, men senare uppkallades det efter Christina och fick alltså namnet Kristinehov eller Christinehof Antagligen bodde Christina aldrig i slottet och idag har det gjorts om till museum. Själva byggnaden har bevarats i ursprungligt skick sedan Christinas tid och den ägs fortfarande av den Piperska ätten.
Christina Piper blev efter makens död ägare till en mängd stora jordegendomar. 1710 Blev hon ägare till Ängsö i Västmanland som Carl Piper köpt av Johan Sigismund Sparre vars familj hade haft Ängsö i 400 år.
1725 köpte hon Andrarums gård och bruk av Jochum Beck, som 1637 grundat Andrarums alunbruk. Ur den svarta Andrarumskiffern (en lerskiffer, bildad för 420-490 miljoner år sedan) kunde man framställa alun, ett ämne som användes vid garvning av läder och som betmedel vid färgerier. Jochum Beck var på sin tid Skånes störste jordägare men förlorade allt han ägde på sitt alunbruk, delvis beroende på de krigshärjningar som drabbade anläggningen. Under Christina Pipers ledning blev alunbruket, eller "Verket" som det allmänt kallades, Skånes största industri, och Andrarum hade under sin glanstid under frihetstiden en befolkning på 900 personer. Där fanns skola, ålderdomshem, tings- och fånghus och brandkår. Grevinnan Piper skipade själv rättvisa över sina underlydande, införde lokala mynt och sedlar för sina anställda och styrde mycket kraftfullt. Alunbruket var i gång till 1912, sista tiden i obetydlig omfattning. Det sista som producerades var rödfärg, som bereddes av det gula avfallsslammet.
När Christina Piper köpte Andrarums gård fanns där en enkel tvåvånings herrgårdsbyggnad av korsvirke, belägen i omedelbar anslutning till bruket. Christinehofs slott uppfördes på behörigt avstånd, ca 1 km, från brukets larm och rök. Godset kom att ingå i det väldiga Piperska fideikommisset, nu fideikommissaktiebolag. Det ägs av greve Carl Piper och brukas tillsammans med Högestad. Den sammanlagda arealen uppgår till 13.000 hektar. | |
|
G e n v ä g a r
