Klövsjö Dragon Klockare
Klockars.
Född i Klövsjö
Gift 1716-06-04
Död 1774-06-03 Klövsjö
Erik Kristensson Segerberg Son till Kristen Göransson i Ers. År
1711 blir Erik Kristensson vid 19 års ålder soldat för faderns
hemman och tjänar till och med det ödesdigra fälttåget mot Norge
1718. Därmed är hans kraft som soldat bruten och han vorden
krympling för återstoden av sitt liv. Rullan från år 1720
berättar härom: "Erich Christensson Segerberg blef på fiellet
alldeles förfrusen, hafwer förkyldt begge föttren, får afskied".
En sägen från dessa ofredens dagar förtäljer, att från Klövsjö
skola två bröder hava deltagit i norska fälttåget. Den ena av
bröderna hade en päls, men frös ändock ihjäl. Den andre brodern
tog då den dödes päls och räddade därigenom livet. Dessa bröder
kunna icke hava varit andra än just Erik Segerberg och hans broder
Jöns Kristensson Nyberg dragon för Johangården, vilken enligt
samma rullas vittnesbörd omkom på fjället 1719.
Efter hemkomsten från Norge och avskedet ur krigstjänsten blev
Erik Kristensson antagen till församlingens klockare. I denna
egenskap tjänade han i över 40 år. Han var även barnalärare, och
skall man taga ett visitationsprotokoll från Berg 18/12 1748 efter
ordalagen, synes han hava utövat denna verksamhet även i Berg,
där tillsammans med avskedade dragonen Olof Gråberg. Nu år 1748,
äro de emellertid bägge "gamla och orkeslösa".
Sägnen förtäljer vidare om Erik Kristensson eller Gammelklockarn",
som även han kallas, att han trots sin ofärdighet varit en väldig
slagskämpe. Han kunde inte gå annat än på hälarna, men fick han
vid slagsmålen blott stödja ryggen mot en vägg, kunde han hålla
vem som helst stången. Denna tradition bekräftas av följande dråpliga slagsmålshistoria från anno 1754.
Landsfiskalen Olof Klingberg har instämt klockaren Erik
Kristensson och avskedade dragonen Olof Nilsson Orrfält för
begånget slagsmål sistlidne Mikaelidag, men bägge neka till en
början enständigt. Emellertid vittnar Jon Kungsberg "at han
sistledne Michelsmässodag om aftonen före Solens nedgång kom till
enkan hustru Lisbeta Hansdotter i Klöfsiö, ther han lade sig at
sofwa men efter en stund waknade af något buller emellan Erick
Kristensson och Olof Orrfeldt, som trätte om någon mossa, warefter
Erick Kristensson stötte til Orrfeldt, at han for emot en bänk, tå
Orrfeldt åter stod up och slog Erick Kristensson med knytnäfwen
för hufwudet, så at han föll omkull widöppen på golfwet hwarpå
then sednare åter kom up och fattade Orrfeldt i lufwen, men i
thetsamma blefwo the åtskilda Witnet såg ei theraf någon åkomma,
förrän litet therefter tå han råkade Olof Orrfeldt bort om gården,
som tå war blodig öfwer hela ansiktet. Witnet hörde af andra
rättas, at the slagits återigen när the kommit utur stufwan.
Ingenthera war drucken, ej heller såg han them supa brännwin men
hörde Erick Kristensson kalla Olof Orrfeldt tiuf och skielm och
wille påbörda honom at hafwa tagit then bortkomna mossan; Orrfeldt
swor och bad fanen taga sig, thet han ei thet Zakris Mattsson
berättar likadant med tillägg att han hört dem bägge svärja (obs.
svordom straffbart). Inför så besvärande vittnesmål falla
slutligen de bägge slagskämparna till föga och tillstå
alltsammans, även att de bägge svurit. Dock tycker Erik
Kristensson att det borde vara en förmildrande omständighet och så
mycket mindre straffwärdt at han i hastighet kallade Orrfeldt tiuf
och skielm som han förr lagligen pliehtat för;tiufweri uti
Härjeådalen, vilket också denne måste erkänna. Straffet blir
böter: för lättsinnigt svärjande vardera I dlr sm, för
sabbatsbrott (ty före solens nedgång) 10 dlr, för skuffande och
hårdragning 6 mark.
Erik Kristensson är den förste bebyggaren på det efter honom
uppkallade Klockarstorpet. Han fick det som sin utlösen utur
heinmanet, Ers. När han började bygga där, är icke känt; det
finnes emellertid till år 1751, då det omtalas, att Sven
Kristensson till sin broder lämnat ett stycke obrukat förland, som
ligger utom hägnaden, at therstädes uppsätta hus och hemwist
för sig, sin hustru, barn och arfwingar. Är 1755 skattar han,
ehuru utfattig krymplinge och oförmögen att betala, för 2 kor, 2
får och 2 getter.
80 1/2 år gammal blev den gamle karolinen, en representant för
gammalsvensk seghet och kraft. Att han varit en av sin tids mera
bemärkta män inom socknen bevisas även av hans jämförelsevis
utförliga dödsruna: 1774 Iulii d. 3 beurofs gl. Kloekaren Eric
Christensson, född 1693. Blef Drag. 1711. War 1718 med til Norige,
blef efter hemkomsten klockare, 2 er. sift. Egde i det förra 6
barn, i sednare intet. Sedan han wäl lefwat, blef han hastigt
siuk d. 31 Maji och dödde d. 3 Junii. Siukd. Håll och Stygn. | |
G e n v ä g a r
