Alexander II av Ryssland (1818-1881)
1818-04-29--1881-03-01 (man)
Redan vid trontillträdet insåg Alexander det nödvändiga i att söka modernisera det efterblivna Ryssland. Nederlaget i Krimkriget (1854-56) accentuerade behovet av att förändra det statiska på ofrihet byggda ryska bondesamhället. För detta ändamål ville han skapa förståelse för idén om ett successivt reformarbete inom tsardömets ram både hos den maktägande aristokratin och hos den kritiska intelligentian. Alexanders egen idéutveckling kan sägas ansluta till ett tsaristiskt mönster: de första regeringsårens vilja till begränsade reformer förvandlas i konfrontationen med den ryska verkligheten till reaktion.
Ett vittnesbörd om reformverkets kompromisskaraktär är ukasen om livegenskapens avskaffande i mars 1861: de förut livegna bönderna fick friköpa tidigare brukad jord från de forna ägarna men till höga priser vilket ofta ledde till svår skuldsättning. Bysamfälligheten ansvarig för betalningen av friköpssummorna fick överta den kontroll av bönderna som godsherren tidigare utövat. År 1864 skapade Alexander zemstvoerna folkvalda men adelsdominerade provinsförsamlingar. Bland Alexanders övriga reformer kan nämnas moderniseringen av rättsväsendet och armén samt en mildrad censur.
Svårigheten att förverkliga reformerna ökande inre oro uttryckt bl.a. i det polska upproret (1863) och i flera attentatsförsök mot tsaren samt utrikespolitiska motgångar under efterspelet till tysk-turkiska kriget (1877-78) försvagade med tiden Alexanders reformvilja.
I mars 1881 dödades Alexander i ett bombattentat i S:t Peterburg av den revolutionära organisationen Folkets vilja. På platsen för attentatet byggdes en kyrka - "kyrkan på blodet". | |
|
G e n v ä g a r
