Genom sitt giftermål omkring 1380 med Märta Bosdotter (Natt och Dag) kom han att i motsats till sin fader och farfader merendels uppehålla sig i Östergötland och Mälarlandskapen, och sedan han (senast 1400) förvärvat gården Rävsnäs i Södermanland, fick släkten där för framtiden sitt stamgods. Då den bekante Bo Jonsson (Grip), en nära frände till Märta Bosdotter, 1383 eller 1384 kommit i besittning av Örestens och Openstens fästen, insatte han Sture som slottshövitsman, i vilken funktion denne kvarstod även efter Bo Jonssons död 1386.
1388 var Sture den förste svenske man, som anslöt sig till drottning Margareta, och han mottog därvid Opensten och Öresten med underlydande områden som län av drottningen. Denna glömde aldrig sin tacksamhetsskuld till Sture, och han intog under hela sitt återstående lif, tack vare den gunst, han åtnjöt både hos Margareta och Erik av Pommern, en särställning inom den svenska aristokratien. Opensten och öresten lämnade han snart och nyttjades i en mängd andra uppdrag.
1392-93 var han sålunda slottshövitsman på Örebro och lär vintern 1393-94 ha lett belägringen av Stockholm, där mecklenburgarna ännu voro herrar. Medan en hanseatisk besättning härskade i Stockholm (1395-98), var Sture hövitsman över hela Uppland.
Av riksrådet ble han medlem senast 1395, då han spelade en framskjuten roll vid förhandlingarna i Lindholm och Hälsingborg.
Han slogs till riddare vid Mora sten 23 juli 1396. Sture var 1403-04 befälhavare för den gottländska expedition, genom vilken drottning Margareta hoppats återvinna ön från Tyska orden, men som ändade resultatlöst.
1405 fick Sture Ångermanland med Styresholms slott i livstidsförläning och skrev sig 1419 till Gripsholm slott, vilket senare han dock redan 1423 hade utbytt mot Nyköpingshus. Sistnämnda år åtföljde han konung Erik av Pommern på dennes utomlandsresa.
Sture blef begraven i Vadstena kloster. Han synes ha varit en förmögen man, icke alltför nogräknad om medlen, när det gällde rikedomens förökande. | |
G e n v ä g a r
