Harald Gromsen Blåtand (-985)
--985 (man)
Harald I Blåtand Gormsson var kung mellan ca 950-986 eller möjligen 987, son till Gorm den gamle och Tyra Danebot och far till Sven Tveskägg.
Harald Blåtand var under sin tid Skandinaviens största härskare som bekämpade och övervann sina grannar och enade hela Danmark samt Norge till ett kungarike. Han införde också kristendomen som officiell religion år 960. Till minnet av detta reste han Jellingestenen, en rikt dekorerad runsten i Jelling på Jylland i Danmark med texten: "Harald, som vann åt sig hela Danmark, och Norge, och gjorde danerna kristna".
Harald Blåtand organiserade också de så kallade jomsvikingarna. Det var en samling elitkrigare som snabbt kunde kallas ut för att delta i olika drabbningar. De sägs ha haft en borg vid floden Oders mynning, grundad av antingen Harald år 960, eller av en Palnatoke. Idag tror arkeologer att de funnit rester efter den så sägenomspunna borgen.
Blåtand lär ha sänt jomsjarlen Styrbjörn Starke för att erövra de delar av Norge och Sverige som denne aldrig fått vid faderns död. Men sveakungen Erik Segersäll satte emot och tilltaget vid Fyrisvallarna år 985 misslyckades. Ungefär i samma veva uppfördes de cirkelrunda trelleborgarna i Borgeby och Trelleborg i Skåne, Slagelse på Själland liksom jätten Aggersborg norr om Limfjorden, Fyrkat vid Ålborg och Nonnebakken i Odense.
Blåtand gjorde sig också ovän med sin son Sven Tveskägg som svor att döda honom, enligt sagan ivrigt påhejad av jomsjarlen Palnetoke. De bägge möttes i ett slag vid Helgenäs öster om Århus där Blåtand blev svårt sårad av en pil, avlossad från en pilbåge tillhörig en av sonen Sven Tveskäggs män. Kort därefter dog han av sina skador.
Vad tillnamnet Blåtand kommer ifrån diskuteras livligt, kanske att det kommer av orden blå som under vikingatiden betydde svart eller mörk och att tand kommer av ordet thane som skall betyda hövding eller dennes närmaste man, möjligen en variant av thegn som ofta nämns på runstenar. | |
|
G e n v ä g a r
