Erik XIV hade, som en äkta renässansmonark, flera älskarinnor och fick barn med dem. För att sköta om några av dessa barn kom en ung piga till slottet i Stockholm. Hon var av ren bondestam, dotter till slottsknekten Måns och dennes hustru Ingrid, båda eller i varje fall hustrun, från Trögds härad i Uppland.
Enligt en troligen korrekt uppgift var Karin först anställd på Gert Cantors krog i Stockholm. Denne fick också uppträda som sångare vid hovet. På detta sätt kom Erik att se den vackra, ganska resliga Karin, som var präktigt rödblond. Att Karin och Erik skulle ha setts på Stortorget, där Karin sålde nötter, får nog tillskrivas sägnernas värld.
Karin blev snart Eriks älskarinna och hon tycks ha haft ett gott inflytande på Erik XIV och sökte mildra hans misstänksamhet. På sommaren 1567 tillkallade Erik ärkebiskopen och den 13 juli fick han i all hemlighet viga dem (offentligt blev det först 28 december 1567).
Den officiella vigseln med Erik ägde rum den 4 juli 1568 och dagen därpå kröntes hon till drottning med rådets bifall. Då Erik några månader senare fängslats, tilläts Karin att dela hans fängelse, men 1573 förvisades hon till Finland, där Liuksala kungsgård förlänades henne av Johan III.
Karin hade med Erik XIV dottern Sigrid (1566-1633), sonen Gustav Eriksson Vasa (1568-1607) och ytterligare två söner som dog i späd ålder.
Karin Månsdotter dog 13 september 1612 på Liuksala gård, Satakunta i Finland och hon är begravd i Åbo domkyrka. | |
G e n v ä g a r
