Thord Jerker Bure (1035-)
1035-- (man)
f:ca 1025-1050
Thord Jerker Bure
f: ca 1025-1050 i Birka, Björkö
Thord Jerker Bure levde i en orolig tid där kungar tillsattes och försvann i en rasande fart. Dom kristna och hedningarna hade ofta sammandrabbningar. Dom kristna fördrevs från sina gårdar. Gårdarna kanske brändes ner, folk dödades.
Thord Jerker Bure levde på kung Stenkils tid regeringsår 1060-1066, Stenkil säges ha varit en varm kristen även fast han jagade bort biskop Osmond, som planerat att förstöra hednatemplet i Uppsala .
Efter kung Stenkil tog dennes son Hallsten över som regent år 1067-1070 efter att flera tronpretendenter fallit eller fördrivits. Två kungar Erik skall ha bekämpat varandra 1066-1067 och bägge fallit tillsammans med flera stormän. Hela Sveriges konung kan han blott ha varit en kort tid, till ca 1070. Under denna tid förekom också en hednisk reaktion, eftersom biskopen i Sigtuna flydde och den nyutnämnde biskopen i Skara ej vågade komma till Sverige. Han skall sedan en tid efteråt ha samregerat med sin bror Inge den Äldre men i så fall endast i Västergötland.
År 1070 valdes en ny kung i Svealand. Anund från Ryssland var inkallad - säkert av den gamla kungaätten, men vägrade blota ”och bortgick glad ur församlingen” ; i stället valdes en Håkan röde från Västergötland, vars namn förekommer på en runsten på Adelsö i Mälaren.
Inge den Äldre konung 1079-1110. Inge d ä var en ivrig kristen. Flera biskopar tillsattes, kyrkor byggdes och brev utväxlades med påven. Inge beredde vägen för missionärerna. Då ca 1083 dödades helige Eskil och kungen fördrevs från Svealand och istället valde man hans svåger Blot-Sven. Inge den Äldre hade det kämpigt med Blotsven, vilken som namnet antyder gillade de gamla sederna i Uppsala templet, där blotandet enligt Adam av Bremen var rätt häftigt. Vittnen sägs ha sett nio kroppar av vardera människa, hästar och andra djur hänga i blotlunden.Emellertid återkom Inge med en väpnad styrka och dödade den sista hedniska sveakungen. Inge blev ensam kung i Sverige ca 1085 och templet i Gamla Uppsala brändes ner och ersattes med en kyrka.
Men då Blot-Sven var konung var det inte rådligt att vara kristen, och sonsonen Tord i Bure bestämde sig för att söka fred och trygghet för sin familj undan striderna och dra mot det fjärran Hälsingland. Där hans familj kanske skulle få lugn och ro. Eftersom Thord levde i Birka, så hade hans familj säkert tillgång till en båt, möjligtvis så seglade dom, kanske med sina trälar upp längs med den svenska kusten för att söka sig ett nytt ställe att bosätta sig på.
Eller kan Thord Jerker ha blivit utsedd att befästa Medelpad, för att utöka svearnas välde, och kanske försöka kristna hedningarna i norr. Han kan ha haft nära kontakt med konungen Inge den Äldre, genom sin far och farfar som var stormän. Vilket fall som helst måste det varit ett mycket vågsamt och svårt beslut. Förflyttningar på 1000 talet skedde företrädesvis till sjöss. Det fanns inga vägar och skogarna var ogenomträngliga och farliga. Skeppen lastade med käril, redskap och medel att köpa mark, allt som behövdes för en nystart i de nordliga landskapen fanns ombord. Färden gick uppefter upplandskusten och fortsatte mot norr, Gävlebukten skymtade förbi liksom halsen vid Hälsingland, inloppet till de då kända utmarkerna. Vidare upp mot landet mellan älvarna med stigen i mitten, som snart skulle bli pilgrimsled till Tröndelag och Nidaros. Den katolska kyrkan utnyttjade politiskt skickligt de vilda vikingar som låtit döpa sig. Det var vid den här tiden som Olav den Digre göt hjältedöden vid Stiklastad och snabbt förvandlades till ett helgon, som vilade och dyrkades under Domens altare och innebar nya skatteintäkter för kyrkan.
När burefamiljen kom fram till Nolby såg den från sjön de mäktiga storhögarna och förstod att här fanns en möjlighet för familjen att etablera sig i en rik bygd. Minnesmärket den vackra runstenen rest av sönerna Bergsven, Sigfast och Fride över Bure, deras far, vittnar om en stark sammanhållning i familjen.
Familjen etablerade sig också i Selånger, där en på 1700-talet förkommen runsten talade om att där bott en Tords Jerker. Idag ser besökaren på den nyanlagda utomhusscenen med Burenamnet ut över Jerkers (Eriks) marker.
Burarnas norrländska etablering slog mycket väl ut och de blev kungens män i norr. Birsta, Bures stad, tillhör de orter vid Indalsälvens nedre flodområde, som har mycket gammal kultur. Birsta med Sköns hamn var centrum. Namnet Skön, enligt vissa uttolkare, syftar på den glänsande vattenspegeln som mötte de första inbyggarna, som mycket väl kan ha kommit västerifrån.
Fynden i Skön från stenåldern är få. Jägar- och fiskarbefolkningen lämnade få fynd efter sig. Dock finns 300 fornlämningar runt den i forna tider breda havsvik, där Ljustabäcken nu mynnar. Storhögar vittnar om en tidigt utvecklad jordbruksbygd och det syns som Skön var en färdigbildad socken redan på 1100-talet. Ifrån bronsåldern märks bland fynden bronssvärd, holkyxa och bronskniv funna i Skönsmon. Bronsåldersrösena vid Kumo med sina stenkammare och utsikt över Sundsvallsfjärden har ett magnifikt läge.
Från denna tid är hoppet mycket stort till nästa fyndperiod som börjar först från 300-talet.
1835 hittades i Birsta en silverskatt daterad till tidigt 800-tal. Skatten innehöll bl.a. arabiska mynt. 1889 hittades i Sund ännu en silverskatt från början av 1000-talet med mynt från Ethelred II och Knut den Store samt dansk och tysk prägling. Parentetiskt kan nämnas att ännu en silverskatt i landskapet hittades i Stige 1903. Den skatten innehöll 3,5 kg silver i form av smycken, tenar och mynt från bl.a. Ethelred II i England och vår förste döpte kung Olov Skötkonung. 100 år efter fyndet 2003, visades en del av denna skatt på Kulturmagasinet i Sundsvall och minnesfestligheter hölls.
På tusentalet var höjden där slottet låg i det närmaste kringfluten och utgjorde en bra landstigningsningsplats med strategiskt läge ur försvars- och handelssynpunkt (nu ligger där ett stort köpcentrum).
Enligt sägen skulle Tord Jerker ( Bure) vid flykten grävt ner en Silverskatt som varit i släkten ett tag d v s arvegods.
Det verkar som om förföljelsen emot kristendomen under åren 1066-1067 eller under kung Blotsvens tid 1083-1086 tvingade Thord Jerker Bure att flytta från Uppland till Norrland, där han kunde leva tryggt. | |
|
G e n v ä g a r
