Släktforskningssajten Genvägar använder cookies för personlig anpassning, anpassning av vår nätreklam och andra ändamål. Läs mer eller ändra dina cookie-inställningar. Genom att fortsätta använda vår tjänst samtycker du till vår användning av cookies.
G e n v ä g a r

Om Släktforskningssajten Genvägar
Till släktträden
Samarbeta
Stöd
Logga in
Sök
Visning
Index
Personer
Ny person
Importera
Visa släktträd
Redigera person
Redigera relation
Thord i Byr (975-)
Lägg till moder...
Gunnar Haursi (Herse) (1010-)
Lägg till moder...
Thord Jerker Bure (1035-)
Lägg till moder...
Erik Thordsson Bure (1060-)
Lägg till moder...
Herser Eriksson Bure (1085-)
Lägg till moder...
Fale Hin Gamle Bure (1115-)
Lägg till moder...
Herse Falesson Bure (1135-)
Lägg till moder...
Fale Hin Unge Bure (1160-1212)
Lägg till moder...
Släkten Bure Saknad generation ? (-1270)
--1270 (man)

f:1175-1200
d: 1270
Godsägare i Byrestad Sköns socken (Sundsvall)
Släkten Bure här saknas en eller två generationer av släkten, som man inte hittat några dokument om, men däremot finns nämligen belagda Fale (Fartegn) Bure d.ä. född 1250 och landsdomare över Norrland, nämnd 1300 –1314, var död 1324.

Släkten Bure som jag kallar dom levde i konung Johan Sverkerssons tid. Johan Sverkersson, i äldre källor ibland kallad Jon och frekvent förväxlad med Jon Jarl, var son till kung Sverker den yngre Karlsson och Ingegärd Birgersdotter (Bjälboätten), den mäktige folkungen Birger Brosas dotter. Blev 1216 vald till kung, förmodligen på grund av sin mäktiga mödernesläkts inflytande, och 1219 krönt i Linköping. Om honom sägs det i Västgötalagens kungalängd att han var "barnsker" till åldern och mycket välvillig samt att han regerade tre vintrar, dog strådöd på Visingsö och begravdes i Alvastra kloster.
Johans död inträffade 1222, och måhända stod han till 1219 som minderårig under förmynderskap. Under hans korta regering företogs en svensk härfärd till Estland, varvid Johans frände, jarlen Karl Döve (se Folkungaätten), och hans kansler, biskop Karl Magnusson (Bjälboätten) i Linköping, stupade i slaget vid Leal (Lihula) 8 augusti 1220 mot de hedniska esterna, efter att kung Johan återvänt till Sverige. Johan och hans bundsförvanter gjorde visserligen en del erövringar i Estland, men inte något som blev bestående. Även kristnandet var ett misslyckande då det visade sig att såväl danskar som Tyska Orden redan varit där, kristnat och lämnat en tysk biskop.
Med den katolska hierarkien stod Johan på god fot, även om påven velat ha Erik Eriksson som kung istället, samt bekräftade och utvidgade flera av hans företrädare åt kyrkliga institutioner förlänade privilegier. Med honom utslocknade den sverkerska konungaätten.

Efter konung Johan Sverkerssons blev Erik Eriksson ”läspe och halte” konung 1222-1229, 1234- 1250 mellan åren 1229-1234 var Knut Långe konung efter att ha besegrat Erik Eriksson vid ett slag vid Olustra (som möjligen låg vid Torshälla i Södermanland).

Erik, som föddes efter sin fars bortgång, utsågs till kung år 1222, efter den unge Johan Sverkerssons död. Redan år 1216, när Johan Sverkersson valdes, ville påven ha den då nyfödde Erik som svensk monark; svenska stormän och adeln föredrog dock Johan, som vid tidpunkten var 15 år gammal, och därför myndig att fatta egna beslut.
Erik störtades efter slaget vid Olustra år 1229 efter att ha varit omyndig kung i sju år. Sverige hade under den tiden styrts av ett råd, och det var från detta råd som Knut Holmgersson (även kallad Knut Långe) tog makten. År 1234 dog Knut Långe och Erik blev återigen kung. Han regerade sedan oavbrutet fram till sin död, år 1250. Från Eriks tid som regent härstammar det första svenska kungliga vapnet, vilket är känt från 1224. Vapenbilden består av tre krönta leoparder.
Erik var gift med Katarina Sunesdotter av Bjälboätten, dotterdotter till Sverker den yngre Karlsson. Hans jarlar var först Ulf Fase, och sedan, under de sista åren, Birger Magnusson (Birger jarl), som var gift med Eriks syster, Ingeborg och blev stamfar till folkungaätten. Erik Eriksson själv dog barnlös och är begravd i Varnhems klosterkyrka.




"Läspe och halte"
Enligt följande citat ur Erikskrönikan var han halt och läspade, vilket lett till att han i senare litteratur kallats Erik den läspe och halte.

»Erik konunger var nokot swa läsper wid
haltan thz war ok hans sidh
Han storkte gerna skäll ok räth
ok älskade gerna sin eghin äät
han hiolt hwsära ok ädela sidh
ok bondom gaff han godhan friid
A alwora kunne han sik wel forsta
mz torney kunne han ey mykit vmga«

Släkten Bure hann med ännu en konung innan vi går in på sonen Fale (Fartegn) Bure d.ä.

Birger Jarl konung 1248-1266. Birger Jarl var den verkliga regenten.
Birger jarl (egentligen Birger Magnusson), omnämnd första gången 1237, men troligen född omkring 1210, död 21 oktober 1266 på Jälbolung (begravd i dåvarande cistercienserklostret i Varnhems klosterkyrka i Varnhem i Västergötland), svensk jarl 1248-1266 och förmyndare för sin son, kung Valdemar 1250-1266, son till Magnus Minnisköld och Ingrid Ylva.

Uppväxt och familj
Eftersom Birger Magnussons far Magnus Minnisköld uppges ha avlidit antingen 1208 eller 1210, måste Birger Magnusson ha fötts senast 1211. Undersökningar i början av 2000-talet, av vad som sannolikt är Birger Magnussons kvarlevor i Varnhems kyrka, konstaterade att han vid sin död 1266 var 50-55 år gammal, alltså tidigast född omkring 1210. Om uppgifterna om faderns död och resultaten från undersökningarna av kvarlevorna kombineras blir slutsatsen att Birger Magnusson bör ha fötts någon gång omkring 1210.
Birger Magnusson gifte sig omkring 1235/1237, i alla fall före 1241, med prinsessan Ingeborg, syster till kung Erik den läspe och halte. De fick flera barn och två av sönerna blev kungar; Valdemar, för vilken Birger jarl blev förmyndare 1250, samt Magnus Ladulås som blev kung då han avsatte sin bror Valdemar 1275.

Birger Magnusson blir Birger jarl
Birger Magnusson företrädare på jarlämbetet var hans kusin Ulf Fase. Denne hade möjligen blivit jarl redan 1220, under Johan Sverkerssons regeringstid. Johan Sverkersson avled dock redan redan 1222 på Visingsö och med honom utslocknade den Sverkerska ätten. Som enda möjliga kungakandidat utsågs den bara sex år gamla Erik Eriksson den läspe och halte, från den Erikska ätten, till kung. Under hans minderårighet styrdes riket emellertid av ett riksråd bestående av stormän och biskopar. En av medlemmarna i rådet var Knut Holmgersson (Knut långe), som i slaget vid Olustra 1229 avsatte den endast 13-årige kungen och själv intog tronen. Knut Holmgersson tillhörde de så kallade folkungarna (inte detsamma som folkungaätten), en konservativ gruppering av stormän som motsatte sig centralisering av riket.
Efter Knut Holmgersson död 1234 återkom dock kung Erik, men den verkliga makten låg hos jarlen och folkungen Ulf Fase, som lär ha varit en anhängare till Knut Holmgersson och alltså i opposition mot kung Erik. 1247/1248 försvann dock Ulf Fase från scenen, undanträngd av en allt mäktigare Birger Magnusson. Ulf Fase uppges ha ställt sig på tronpretendenten Holmger Knutssons och folkungarnas sida i slaget vid Sparrsätra 1247 och förlorat mot kung Eriks och Birger Magnussons trupper. Det är troligt att Ulf Fase antingen dog i slaget eller att han avrättades på order av kungen och Birger Magnusson, som därefter övertog jarlämbetet och blev Birger jarl. Fram till sin död 1266 var nu Birger Sveriges egentlige styresman.

Tiden som jarl
I februari 1248 hölls det så kallade Skänninge möte där riktlinjerna för rikets relation till den katolska kyrkan drogs upp. Med på mötet med den utsände kardinalbiskopen Vilhelm av Sabina var förutom Birger jarl: ärkebiskop Jarler, rikets fem övriga biskopar, klosterledare, präster samt lagmannen i Östergötland och ett antal stormän.
Medan Birger jarl befann sig på korståg i det inre av Finland och bland annat grundade Tavastehus slott, avled 1250 kung Erik den läspe och halte och med honom utslocknade den erikska ätten. Birger jarls son Valdemar valdes då, endast cirka tio år gammal, till kung. På sin mors sida härstammade Valdemar från den erikska ätten. Kungavalet skedde innan Birger jarl hunnit hem från Finland.
I slaget vid Herrevadsbro 1251 besegrade Birger jarl en grupp upproriska stormän (folkungar), däribland Knut Magnusson, Filip Knutsson och Filip Larsson. Efter Ingeborgs död 1254 gifte Birger 1261 om sig med den danske kungen Abels änkedrottning Mechtild av Holstein. Birger själv avled den 21 oktober 1266 på Jälbolung i Västergötland. Hans och Mechtilds gravar i Varnhems kyrka öppnades i maj 2002. I Varnhem finns hans gravsten med bilder av jarlen själv, hans andra maka, Mechtild och sonen Erik. En konsollsten i Varnhem, i form av ett huvud, har av konstvetenskapsprofessorn Jan Svanberg identifierats som föreställande Birger jarl.
Enligt Erikskrönikan grundade Birger staden Stockholm (omkring 1252). Birger jarl räknas som stamfar till folkungaättens kungliga gren. Han var den siste i Sverige som använde titeln jarl men hade inget känt tillnamn. Jarl var alltså inget tillnamn eller efternamn utan en titel.
Efter att sommaren 1266 tillsammans med sina söner träffat en påvlig delegat i Kalmar avled Birger jarl den 21 oktober 1266 på Jälbolung, en gård som möjligen låg i Västergötland. Han begravdes i Varnhems klosterkyrka.
1200-talet

1200-talet innebär stora förändringar i Sverige. Landet blir mer likt länderna på kontinenten:
- urbaniseringen tilltar (= människor flyttar från landsbygd till stad); nya handelsstäder byggs upp som blir knutpunkter mellan kontinenten och svenska underleverantörer
- adels/riddarväsendet etableras på allvar, och man tar efter den kontinentala adelns värderingar och levnadssätt
- en religiös överklass grundas (biskopar etc), som ofta rekryteras ur adeln
- svenskar kolonialiserar Norrland och beskattar samer.
Fale Fartegn Bure d.ä. (1245-1324)
Nils Fartegnsson (1285-)
Fale (Fartegn Unge) Bure d.y (1320-)
Barn
Barn
Herse Fahlesson Bure (1345-)
Barn
Barn
Olof Heresson Bure (1380-)
Anders Bure (1410-)
Olof Bure (1410-)
Fale Bure (1415-)
Peder Falesson Bure (1440-)
Sven Pedersson Bure (1481-)
Laurentis Svenonis Bure (1507-1579)
Johannes Hans Laurentii Bure (1584-1603)
Margareta Hansdotter Zebrozynthia (1594-1657)
Zacharias Unsson Troilius (1621-1693)
Fredrik Zachrisson Troilius (1659-1717)
Anna Bure (1421-)

Tipsa någon om detta släktträd via e-post!

Har du ytterligare upplysningar om denna släkt eller synpunkter på denna information? Kontakta då släktforskaren med användarnamn RolfStrandberg57...m som gjort släktträdet.

Vill du släktforska själv? Skapa ett eget användarkonto på Släktforskningssajten Genvägar.