Född 1929-07-20 i Viken, Torp (Y)
Död 2014-10-29 i Ånge, Borgsjö (Y)
Satt i kiosk.
Hembiträde hos Lärarinnan Eva Olsson, Viken
Hembiträde hos Smeden Johansson, Gullgård
Hembiträde hos Lärarinnan NN, Fränsta
Två barn med Thure Nordström
Jobbade på Hammar, Logården och Hallstaborg.
Flyttade till "Kristina Granlunds" i Sillre Norra, Borgsjö (Y) 1958.
Bodde först i den lilla röda stugan och sedan i storstugan.
Flyttade till "Lodells" i Västanå, Borgsjö (Y) i januari 1977,
Jobbade inom hemtjänsten någon sommar på 80-talet.
Flyttade till Spångbrogården i Ånge, Borgsjö (Y) i september 2011.
Barn med Thure Nordström:
MAUD Evy Christine Hedström-Granlund (1950-)
Erik MORGAN Hedström (1952-)
Barn med Gösta Sundin:
Mats ROGER Sundin (1960-)
1 RONNY Leander Sundin (1967-)
Äldst av fyra syskon.
Som barn var hon mycket hos sin mormor Sally, då hennes två yngre bröder föddes. Hon följde med till tanterna i byn. När hon flyttade hem så fick hon hjälpa till med att passa bröderna. Hon hjälpte ofta sin farfar som bodde hos familjen. Sylvia tydde sig ofta till farfadern.
Som barn råkade Sylvia en gång hamna i vattnet och var nära att drunkna. Detta gav henne en stor respekt för bad och öppet vatten, något som präglat dottern Maud och sonen Ronny som alltid varit dålig på att simma.
Gick i skola i Finsta. Satt gärna vid kaminen då hon ofta var frusen. Gillade att klättra upp i repen på gymnastiken. Gick fortsättningsskolan. Började tidigt jobba. Efter att de äldsta barnen Maud och Morgan fötts var hon tvungen att hjälpa till med försörjningen, så barnen växte upp i Viken hos mormor och morfar.
1955 mötte Sylvia mannen hon skulle gifta sig med på en dans på Västanå Folkets Hus och de började sällskapa. Ett av de första åren Sylvia och Gösta var tillsammans jobbade de tillsammans i skogen (Kallsjön). De flyttade ihop och bodde ett tag hos farmor Brita. De tog ut lysning i Borgsjö Kyrka och gifte sig nyårsafton 1958 i gamla prästgården. Sommaren 1959 var Sylvia gravid med sonen Roger. Efter det blev mamma hemmafru och tog hand om hus och hem. Lite oplanerat blev Sylvia gravid på nytt i början på 1967 och yngste sonen föddes senare samma år. Sylvia och Gösta fortsatte att gå på dans men det blev allt mer sporadiskt.
Mamma läste mycket böcker då hon var yngre, bl a Sigge Stark. Stickade vantar och sockar till barn och barnbarn innan värken i händerna omöjliggjorde det. Plockade bär både i skogen och hemma på tomten. Saftade, syltade och bakade. Från bakbordet kom segkakor, vetebrödslängder och mördegskakor. På spisen gräddades hastbullar i plättlaggen. Hon skrev gärna av recept på lappar som hon sparade i en låda i hurtsen. Sylvia odlade trädgårdsland med morötter, rödbetor, rädisor, sallad, lök, persilja, dill, ärtor och ibland potatis. Gick på symöten, mest för att träffa andra.
När Ronny var liten så var Sylvia hemma och skötte om allt. Hon gjorde ofta "korvsöl" (som pyttipanna), stekt sill med löksås och pannkakor. Ofta gjorde Sylvia blå bands blomkålssoppa till frukost då Ronny skulle på skolan. Barn och barnbarn uppskattade då hon gjorde köttsoppa med klimp. Till jul gjorde hon alltid gammaldags rödbetssallat men de sista tio åren var det Ronny som tog över. Sonen Roger hade lärt sig pizzareceptet på skolan och Sylvia var snabb att lära sig det så hon var inte rädd att pröva på nymodigheter. På 00-talet brukade Ronny ordna med tacos som Sylvia uppskattade.
Eftersom Sylvia aldrig tog körkort och var ensam hemma under veckorna blev det att hon åkte spark eller cyklade till affären, ibland med Ronny på pakethållaren. Hon skjutsade Ronny till Kyrkans barntimmar. Ronny fick följa med till tant Elsa, tant Märta, tant Alda, Faster Asta och tant Ann-Marie. Under flera år spelade Sylvia, Asta och Ann-Marie stryktips.
När Ronny föddes köpte hon sin första tvättmaskin. Hon tvättade ute på gården och sköljde i Kvarnån (två olika ställen). Tvätten forslade hon på en skottkärra. Sylvia tyckte om att elda och var duktig på att bära ved. Efter att Gösta pensionerat sig behövde hon inte ta ansvar för detta men brukade ändå se till att bära in småved till eldtänne, något hon fortsatte med så länge hon bodde hemma i Västanå.
Favoritkrukväxter var Sainta Paula och pelargon. Planterade även blommor ute bl a penséer, ringblommor, krasse och fuchsia. Om somrarna satt hon gärna ute i trädgården i hammocken, men efter makens död var det vanligt att se henne sitta på farstubron i solskenet. På somrarna kunde hon övertalas att komma ut och sitta på gården, men värken gjorde det svårare att gå. Med rullator började hon dock ta promenader flera gånger i veckan, och barnen följde gärna med henne då de var på besök. Sonen Ronny var ett årerkommande sällskap på dessa promenader. Ofta kunde de stanna och låta Sylvia sitta och vila i solskenet.
En gång när Sylvia promenerade ensam bort till "vängåvan" fick hon se tussilagon blomma i diket. När hon skulle plocka de små blommorna bar det sig inte bättre än att hon ramlade omkull. Som tur var kom det en gentleman på motorcykel och hjälpte henne upp ur diket, vem vet annars hur det hade gått.
Barnbarnet Elisabeth brukade säga att farmor Sylvia såg tuff ut eftersom hon på senare tid alltid bar solglasögon då hon var utomhus som skydd för sina känsliga ögon, hon led nämligen av "Gula fläcken".
Mor prenumererade på Hemmets veckotidning och dagbladet och löste gärna krypto och barnkryss. Hon gillade att klippa ut ur tidningen födelsedagar, barnafödslar, jubileum och dödsfall. Sylvia hade bra koll på släkten och diskuterade den flitigt med dottern Maud och systern Karin. När Ronny höll på med släktforskningen var hon länge ett gott stöd till dess åldern gjorde det svårt att komma i håg. Eftersom Sylvia själv hade svårt att ta sig iväg och hälsa på så uppskattade hon då vänner och släktingar dök upp på museet. När Ronny var guide så sprang han alltid efter henne då det visade sig vara besökare från Sylvias hemtrakter.
Sylvia följde med Ronny då han åkte till Sundsvall för tandreglering. Ibland sov vi över hos moster Karin. En gång cyklade Ronny och mamma till Byforsbron och tillbaka. Vi fikade och Ronny fotade med sin kamera. De var en fin dag och solen sken och det var varmt i luften.
Sylvia var under alla de år maken Gösta slöjdade det stöd som han behövde för att kunna ägna sig åt konsten. Hon servade med mat och kaffe och höll ihop hus och hem och hade omsorgen om de yngsta barnen.
Sylvia och Gösta åkte mycket till skogen med bil som rekreation men även för att söka virke att snickra av. När maken Gösta var med på Café Sundsvall 1985 satt hon med i studion under sändningen, och blev sedan väldigt överraskad över att hon hamnat på bild i "Röster i radio och TV". 1986 följde hon med Gösta till kungliga Gustaf Adolf-akademien där han mottog en stor summa pengar för sitt slöjdande. Sedan Gösta pensionerat sig 1986 åkte de mycket och hälsade på vänner och bekanta. Sylvia var under många år ett gott stöd för Gösta i att driva Slöjdmuseet som invigdes 1988. 1996 besökte kung Carl Gustaf och drottning Silvia museet och Sylvia fick äta mat på residenset i Härnösand.
Efter Göstas död 2000 var hon en viktig medarbetare för sönerna Roger och Ronny. 2008 firade museets 20-årsjubileum och som ett tecken på uppskattning anlitades Roland Cedermark, en av Sylvias favoritmusiker. Sylvia fick önska sig sina favoritmelodier och fick en stor kram av sin idol.
Under den längre delen av sitt vuxna liv så medicinerade Sylvia mot högt blodtryck. Detta kompletterades med medicin mot hjärtsvikt och blodförtunnande medicin. Under mitten av nittiotalet blev hennes gallbesvär allvarligare och hon fick gallblåsan bortopererad 1997. I slutet på 90-talet började Sylvia behandla sin diabetes. Kosten lades om och under många år var det metformin som hon åt. De fem sista åren fick Sylvia insulinsprutor. Hon ville inte sticka själv så ibland hjälpte Ronny henne då hon var bortrest. Hon fick återkommande urinvägsinfektioner som hon först behandlade med tranbärsdricka men det blev senare medicin.
Sylvias hem var alltid en plats för barn och barnbarn att komma till. Kaffehurran var aldrig långt borta och på senare år blev det av förklarliga skäl mest köpebröd. Hon var förnöjsam trots att det blev många ensamma stunder. En tröst var att spela kassetband och senare CD-skivor. Bland favoriterna fanns Sten & Stanley, Gunnar Viklund och Lasse Berghagen. På TV såg hon gärna cafeprogram och "Fråga doktorn". Under flera år förde hon bok över väder och vind. När det var dags att åka från mamma så sa hon allt som oftast "Se dig för, var som folk och kom hem!" Efter att Sylvia blivit änka lade hon sig till med vanan att suga på en läkerol "cassis" vid sänggåendet, ett slags tröst.
Ett år i slutet av 00-talet gick Sylvia och svägerskan Asta i början på Paradtåget på Nationaldagen vid firandet i Borgsjöbyn. De var så fina med matchande klädsel, jacka och basker. Sylvia i rött och Asta i rosa med varsin rullator.
2009 firades Sylvias 80-årsdag och en av presenterna var en förstoring av ett fotografi med alla festdeltagarna. Det hängde på hennes sovrumsvägg de sista åren till glädje för alla som kom och tittade på det.
Sylvia var under lång tid värkpåverkad och led när det blev väderomslag. Trots detta var hon otroligt tålig och råkade under den senare delen av sitt liv ut för flera olyckor som hon klarade av och snabbt repade sig från. En gång ramlade hon utför trappen från bron på alla fyra. Grannen som såg det hela ropade oroligt "Hur gick det Sylvia?" Men mor reste sig upp igen. Andra gången sprang hon ut i bara tofflorna en vinter för att jaga bort ekorren som åt upp för mycket fågelfrö. Hon halkade och slog sig men lyckades ta sig upp och in igen. Den tredje händelse var en midsommarafton som hon firat hos sonen Roger. Efter maten och "varalaget" åkte hon och sonen Ronny hem till Västanå. När hon skulle gå uppför trappen på bron så ramlade hon och slog näsan i en hink som stod där. Hon blödde och Ronny blev rädd och försökte lyfta upp henne, men hon var för tung. Snabbt satte han sig i bilen och for och hämtade sin bror. När de kommer tillbaka till Västanå syntes inte Sylvia. Då hade hon krupit baklänges ned i trappen, tagit sig upp och gått in och ringt för att sönerna skulle ta det lugnt. Sonen Roger plåstrade om såret på näsan och det läkte helt utan märken. Den fjärde och sista olyckan var sedan Sylvia börjat sova på nedervåningen eftersom hon hade för svårt att gå i trappen. Hon brukade sitta på sängkanten och gunga då hon inte kunde sova. Denna kväll övernattade sonen Ronny på övervåningen. Han vaknade till av att Sylvia ropade på hjälp och då han kommit ner ligger hon på golvet och har slagit huvudet i det ovala vardagsrumsbordet. Ronny ringde efter nattpatrullen och med förenade krafter fick de Sylvia upp på benen igen. Hon fick en rejäl bula i pannan och Ronny försökte med det gamla sättet att lägga kallt stål (bordskniv) mot pannan.
Alla barnen var imponerade av Sylvias tålighet. Hennes livs största oro var annars att hennes mor dött innan hon ens blev 65 år fyllda. Kanske trodde Sylvia att hon skulle drabbas av samma öde men hon blev drygt 20 äldre än sin mamma.
Hösten 2011 flyttade Sylvia till Spångbrogården. De sista åren präglades av hennes tilltagande sjukdom, men personalen vittnar om hennes gladlynta sida då hon alltid kunde skämta trots att hon långa tider hade svår värk i sina såriga ben. Oftast åt hon lunch och middag nere i matsalen men då hon inte orkade fick hon äta hemma i lägenheten. Sylvia var matglad och åt det mesta men matspjälkningsbesvär orsakade att ägg, bönor och fet mat fick strykas ur menyn. Särskilt uppskattade hon att det på helgerna serverades dessert till lunchen. Sylvia använde sällan mjölk i maten då hon tyckte sig bli hård i magen. Hon åt däremot ofta fil till frukost och med sylt gick det även bra som mellanmål. Te gillade hon heller inte även om Ronny ibland kunde fresta med lite örtte med honung framåt kvällen.
Sylvia var mycket måttlig vad gäller alkohol. Vid ett tillfälle då Roger och Laila bjöd på surströmmingsskiva så fick Sylvia och Linnea varsin drink, geting, och det blev många glada skratt då damerna blev lite runda under fötterna. Under de sista åren kunde hon övertalas att ta lite vin eller ett snapsglas whiskey som "medicin". Hennes närmaste känner väl igen uttrycket "Skål och leve nykterheta". Ibland drack hon ett glas öl till maten om någon av sönerna bjöd.
Sylvia uppskattade särskilt de gånger de bjöds på sångstunder i Spångbrogårdens cafeteria. Ibland var det svenska kyrkan, någon gång frikyrkan och mer frekvent ett gäng äldre herrar som kom och spelade dragspel på torsdagskvällarna.
Sommaren 2014 fyllde hon 85 år i kretsen av den närmaste familjen. Sonen Ronny skickade efter moderns samtycke ett underlag till dagstidningarna. Reportern kom och det blev ett uppskattat reportage. Tyvärr var slutet av juli i varmaste laget så mamma blev utmattad och sängliggande.
Mamma hade sedan ung ålder haft tandprotes (hon använde enbart övergommen) och i slutet av juli försvann den spårlöst trots ett omfattande detektivarbete från barn och personal. Därför fick Sylvia resten av sitt liv äta passerad mat. Hon tyckte om att doppa bitar av smörgås och citronkex i kaffe så de blev mjuka och lättuggade. Hon höll på att pröva ut en ny protes men tyvärr hann hon aldrig få den.
Hösten 2014 var en ovanligt varm och fin höst men tyvärr orkade inte mamma sitta ute på sin fina balkong. Det gick ändå bra att ta med henne i rullstolen till uteplatsen på Spångbrogården. Som vanligt satt hon gärna med och lyssnade även om hon inte var så aktiv i debatten. För säkerhets skull hade hon sin filt till hands. Hon var så fin i sin sjal och basker som hon fått några år tidigare i morsdagspresent av barnen Maud och Morgan.
I början av oktober åkte Sylvia till Sundsvalls sjukhus för att operera sin ena tårkanal. Hon hade under många år lidit av var i ögonen och under åren på Spångbrogården växte det flera gånger fram bölder i ögonvrån som behandlades med antibiotika. I samband med resan vittnade personalen om hur mysig mamma var och att hon hade haft en behaglig tripp.
De sista veckorna i livet var Sylvia sängbunden, då benen inte ville bära. Aptiten avtog och sakta domnade hon bort men in i det sista kommunicerade hon med sin omgivning. Hon slutade ta emot mat och vätska och de sista dagarna vakade anhöriga och personal vid hennes sida. Den sista natten vakade barnbarnet Danne över henne och då tiden var kommen somnade Sylvia stilla tidigt en morgon omgiven av barnen. Hon kläddes fint i sin blå klänning och fick sin favoritfilt lagd över kroppen. Där låg hon stilla fri från all smärta och bekymmer.
Sylvia tyckte om att vara hemma men åkte med finlandsfärjan två ggr och var in i Norge då familjen Sundin var på tältsemester till Gäddede. Några resor till Småland med tåg och bil och med flyg till Gotland med maken Gösta. Hälsade på Ronny i Umeå och i Filipstad. | |
G e n v ä g a r
